Regelfrågor - 1.03

2 kap. Om tillämpligheten av svensk lag

4 § Brott anses begånget där den brottsliga handlingen företogs, så ock där brottet fullbordades eller, vid försök, det tillämnade brottet skulle hava fullbordats.

t 2 kap. 4 § brottsbalken anses ett brott vara begånget där den brottsliga
handlingen företogs. Varje plats där någon del av den brottsliga handlingen har
företagits är att anse som gärningsort (den s.k. ubikvitetsprincipen). Ett rattfylleri där gärningsmannen kör över den svensk-norska gränsen anses vara begånget både i Sverige och i Norge och brottet är alltså i sin helhet underkastat svensk jurisdiktion. Grov fridskränkning respektive grov kvinnofridskränkning kan enligt hovrättspraxis däremot inte vara att betrakta som ett brott i den
mening som avses i 2 kap. 4 § brottsbalken. Om de enskilda gärningar som fridsbrottet består av är begångna dels i Sverige, dels utomlands anses brottet ändå inte begånget i Sverige vid tillämpningen av 2 kap. brottsbalken.

Enligt samma bestämmelse anses ett brott också begånget i Sverige om den
brottsliga handlingen företogs utomlands men effekterna av handlingen inträdde i Sverige (den s.k. effektprincipen).

Det finns inga särskilda bestämmelser om vad som gäller när flera har medverkat till brott. Det innebär att varje medverkandes brott ska anses vara begånget där hans/hennes handling företogs liksom där det brott till vilket han/hon medverkat blev fullbordat. Det är därför klart att om någon utomlands anstiftar annan att utföra och fullborda ett brott i Sverige, den medverkande ska anses ha begått brott i Sverige. Detsamma gäller om någon utomlands lämnar medhjälp till att annan utför och fullbordar ett brott i Sverige.3