Omyndigförklaring av psykisk störda

Rotade lite i arkivet för gamla lagar och hittade en lag som jag förvånas mycket av:

Lag (1924:323) om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning

https://lagen.nu/1924:323

Lagen definierar inte vad den menar med begreppet 'psykisk störning', vilket kan antas att det gäller alla psykiska störningar och då även neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
Andra svenska lagar anger att man är myndig vid 18 års ålder och på så vis också i stånd med att gå in i avtal, men denna omyndigförklarar då vissa grupper av människor.

Jag ser inte att den här lagen är upphävd, däremot är den ganska 'ny' då den har ändrats 1991.


Nån som kan förklara för mig hur en sådan här lag ännu är aktiv?

Vet inte riktigt vad du är ute efter men den lagen har kanske att göra med 11:4 Föräldrarbalken gällande förättandet av god man. Om en psykiskt sjuk person har en god man, är det denne som man ska skriva avtalet med för att det ska vara bindande eftersom den sjuke inte anses kunna klara av detta på egen hand.

Som jag förstått det har den vill ogiltigförklara ett avtal med stöd av denna lag dels har bevisbörda för att en psykisk störning förelåg vid avtalets ingående, dels för att det finns ett orsakssamband mellan rättshandlingen och den psykiska störningen (normala vardagstransaktioner som ändå hade genomförts, såsom inköp av mat, kan alltså inte återgå då dessa hade företagits även utan den psykiska störningen).

Vad gäller begreppet psykisk störning är jag inte alls insatt men jag kan tänka mig att ju lindrigare den psykiska störningen är desto svårare är det att påvisa ett orsakssamband mellan störningen och rättshandlingen.

Jo viss, dock kan man ju tolka det som att personer med autism, asperger syndrom, ADHD, depression osv inte får ingå avtal enligt ovan nämnda lag. Det skulle vara förödande då vi skulle hamna på 1980 talet omyndigförklarande av utvecklingsstörda åter igen.

Den stadgar ju trotts allt att "ett avtal som någon har ingått under påverkan av en psykisk störning är ogiltigt." Liksom föräldrabalken stadgar att avtal med minderåriga är ogiltiga utan målsmans tillstånd.

Lagen är på intet sätt upphävd utan snarare central och viktig i svensk rätt.
På vardagligt juristspråk kallas den helt enkelt "1924-års lag".
En hel del tid ägnas åt den inom ramen för avtalsrätt på juristprogrammet (åtminstone i Lund). Tillsammans med t.ex. 3 kap Avtalslagen berättar den när ingångna avtal är ogiltiga.

Edit: den är väl i mångt och mycket en skyddslag. En dement åldring ska inte kunna skänka bort sitt banktillgodohavande med bindande verkan till någon random person. Ett sådant avtal vore ogiltigt med stöd av "1924-års lag". Det handlar inte om att omyndigförklara åldringen utan om att skydda denne. Även om jag håller med om att formuleringarna är lika dem i föräldrabalkens regler om verkan av avtal som ingåtts av underårig.

Man kan enkelt beskriva det med att lagen är till för att skydda människor med begränsad rättshandlingsförmåga.

Det här är inte något konstigt och det finns en mängd människor som pga bristande rättshabilitet bedöms ha behov av att bli satta under förvaltarskap (bl a många ur de grupper som tagits upp i tråden). Förvaltarskap är vad som ersatte den tidigare omyndigförklaringen som togs bort i slutet av 80-talet. Vill man vara krass så blir effekterna i princip desamma. Förändringen kan nog mer sägas vara av kosmetisk art och handlar om att det inte är etiskt korrekt att omyndigförklara människor. Däremot finns ju fortfarande behovet att skydda vissa utsatta grupper kvar.

Även om det är en gammal lag så är den alltjämt gällande (jfr avtalslagen). Ändringen som företogs 1991 berodde på att begreppet allvarlig psykisk störning infördes i straffrätten.

Det är inte bara en kosmetisk förändring, den gör det även svårt i diskussioner att begripligt och smidigt referera till någon som är vad som förut skulle ha kallats omyndigförklarad men som nu inte får kallas för det. Vilket substantiv har ersatt substantivet "omyndigförklarad"? "Förvaltad"?

Att bli satt under förvaltning är inte att bli omyndigförklarad. Du har fortfarande din personliga bestämmanderätt i allt utom ekonomi och avtal. Dvs dina medborgerliga rättigheter som myndig har du fortfarande kvar. Jämför med kvinnor, barn och utvecklingsstörda under historien.

Men nog måste det väl än idag, liksom förr, finnas psykiskt sjuka vuxna människor som i alla avseenden bör behandlas som om de vore barn, d.v.s. som om de vore i alla avseenden omyndiga, och därför behandlas så, för att det är nödvändigt för deras egen och/eller andras säkerhet och hälsa? Varför har man slutat kalla sådana för omyndigförklarade, i de fall då de i sak behandlas så som man förr behandlade omyndigförklarade? Är jag helt ute och cyklar när jag påstår att det finns vuxna som i alla i sammanhanget relevanta avseenden är på ett litet barns mentala nivå eller lägre?

Betänk en vuxen, som i alla avseenden är på ett litet barns mentala nivå eller lägre, och som dessutom varken har någon långtidsminne eller något korttidsminne, med följden att sannolikheten är praktiskt taget 0 för att hen kommer ihåg några politiska argument hen hör (eller för den delen några tankar alls) inför riksdagsval och liknande. Får en sådan person rösta? Om ja, varför det, med tanke på att man inte låter barn få rösta? Är inte det ren, omotiverad, oförsvarlig åldersdiskriminering?

Anta att någon skriver "Den omyndigförklarades sovrum är ljust", och får veta att det han syftar på inte heter "omyndigförklarad" utan "satt under förvaltning". Hur ska han då ändra sin formulering så att den förblir smidig? Måste han ändra ordföljden och tricksa, och i så fall hur?

Om han istället faktiskt menar en person som av säkerhets- och/eller hälsoskäl lagligen utsätts för alla de inskränkningar som omyndigförklarade lagligen utsattes för när ordet omyndigförklarad "fanns", hur ska han då formulera det han försöker säga på korrekt svenska av vår tid?

Nejdå, det finns sådana. Har själv jobbat på flertalet gruppboenden, varav vid ett bodde det enbart sådana av varierande grad, och behandlades i många avseenden som man gör med barn i åldern 2-4 år och inte sällan värre än vad man skulle få behandla såna barn idag. Jag har undanhållit dem deras ägodelar, hindrat dem från att lämna sin lägenhet, låst in personerna, hållit fast dem, tvingat i dem medicin i så till den grad att jag i alla fall placerat medicinen i munnen mot dennes vilja, under fasthållning av 4 andra and so on.

1. Nej, det är inte åldersdiskriminering att låta bli att omyndigförklara en person.

2. Dessutom så tror jag att man anser att antalet personer som är som du beskriver men fortfarande har en bestämd vilja att rösta är försumbar.

3. Om inte försumbar, så kommer deras röster ändå statistiskt sett spridas helt jämt över hela fältet, om de nu är så dumma som du beskriver. No harm done.

Dock är både de som du och som jag beskriver i princip alltid och i huvudsak utvecklingsstörda, vilket inte innefattas av begreppet psykiskt sjuka.

Dessutom, man ville ju bli av med begreppet Omyndigförklarad, då det insinuerade en fasciststat. Hur löser man det smidigt och enkelt?

"Nämen titta, hen får ju rösta. Det får inte en omyndig person; därmed är hen ju inte omyndigförklarad."

Nu är jag lekman inom denna del av lagstiftningen men sedan 1989 kan man väl formellt inte bli " omyndigförklarad "? Däremot kan man i olika grader, och i olika former, tilldelas begränsad självbestämmanderätt i form av ett " förvaltarskap".

Vem som skall ha förvaltare bestäms av domstol.

http://www.domstol.se/Familj/God-man-och-forvaltare/

För att få godeman tilldelad behövs( som jag förstått det) inget beslut från någon domstol, men med ett godemanskap så är det ju huvudmannen som i slutändan bestämmer. En godeman är således bara en " hjälpresurs" åt vederbörande och kan inte bestämma över huvudmannen.


Förvaltare är alltså detsamma som en godeman med den avgörande skillnaden att en förvaltare har befogenhet/skyldighet att på något sätt/ i någon utsträckning fatta beslut i huvudmannens ställe, där denne själv är oförmögen att göra detta.

Om de nu behandlas som barn (eller värre) på alla de sätt du beskriver, varför behandlas de inte som barn även när det gäller rösträtt (d.v.s. varför förvägras de inte rösträtt)? Är inte det inkonsekvent?


Inte alltid förstås, men det är det väl i de fall där man låter bli att omyndigförklara en person medan man samtidigt kallar andra personer på samma mentala nivå för omyndiga, nämligen personer under 18.


Okej, men förståndshandikappade eller psykiskt sjuka vuxna som i alla för rösträtten relevanta mentala avseenden är på en frisk femårings nivå, eller däromkring, kan, precis som friska femåringar, ha en bestämd vilja att rösta, och får därför idag rösta, vad jag förstått. Varför ska de få rösta, när friska femåringar inte får det?


Om man ska förvägra människor rösträtt bara för att deras påverkan på valresultatet är försumbar, kan man väl lika gärna börja med att dra in t.ex. din rösträtt, eller min, eller vem som helsts, eftersom varje medborgares röst får förmodas vara lika försumbar som varje annans.


Vad avgör vilka icke önskvärda egenskaper som kallas sjukdomar och vilka som inte kallas sjukdomar?


Genom att skrota föreställningen att det är fasciststat att använda sådana termer som t.ex. "omyndigförklarad", som mer träffande beskriver vad man faktiskt menar, istället för att ersätta sådant med förskönande omskrivningar som "satt under förvaltarskap" för att dölja en obehaglig sanning. Det är större risk för att vi får en fasciststat om vi försöker dölja sanningen om vad vårt samhälle gör med människor än om vi ärligt beskriver den som den är.


Ja, så om en given vuxen person är på ett barns nivå i alla de avseenden som gör att man inte vill ge barn rösträtt, varför inte både omyndigförklara henom och förvägra henom rösträtt?