Citat:
Ursprungligen postat av
Fb-Visby
Tjeeena (en bärs?)!
Har ca 3 år bakom mig med daglig ångest och en stor dos utav panik ångest som slår ofta, eller snarare slog. Idag slår den då och då men jag kan avstyra den för det mesta.
Min dröm har alltid att göra lumpen för att sen se om jag fortfarande tycker det är rätt och göra utlandstjänst. Var dock tillsamans med en tjej inom mönstringstiden som hade hepatit B (fick reda på det efter ett halvårs förhållande) och ringde mönstringkontoret och frågade dem om detta gjorde att jag inte var lämpad. Kvinnan bakom luren sa att jag inte skulle passera kraven under den behandlingen jag var (mot hepatit) utan skulle fullgå den och sedan söka om jag ville.
Något sådant var det.
Frågan är nu. Kan jag ljuga för dem då jag söker och komma in och köra ändå? Idag som jag förstått det är det lätt att komma in och göra värnplikt så inget annat står knappast vägen för mig.
Jag har döljt detta för mina närstående (utom en som jag berättade allt för) med positivt resultat så borde kunna hantera det för dem i fält med, eller ja, dem i utbildningen.
Så vad tror och tycker ni?
Jag tycker (liksom dina befäl och eventuellt dina antagningsläkare och psykologer också kommer att tycka) att det är väldigt oansvarigt att vilja ljuga om såpass allvarliga sjukdomar och problem för att få göra GMU. Det visar på brist på både det ena och det andra rent logiskt och empatiskt.
Är du medveten om att du, med dina problem, riskerar att utsätta dina kamrater för livsfara i en stridssituation, och alltihop bara för att du inte bryr dig om någon annan än dig själv? Hur resonerar du kring detta?
), så jag vill bara undersöka om svårigheten vs. vikt är större än nödvändigt 
Jag kom in där jag ville så det spelar väl inte speciellt stor roll längre fram(?).
