Svenskarnas parti tråden, allt om SvP

Här går våra ståndpunkter isär, jag är övertygad om att livsstilskriminella och dömda är skadliga för ett parti. Ur förtroendesynpunkt vill man inte företrädas av människor man föraktar.

Nu vet jag inte vilka människor du träffar och som du pratar politik med, men ibland diskuterar jag politik med männsikor jag träffar och många av dom är skeptiska till SvP just på grund av rykten om kriminalitet.

"samhällsdestruktiva, labila, oseriösa människor" låter precis som 7-klövern i mina öron och de fick väl de flesta rösterna i förra valet? Du kan hitta hur många exempel som helst på Realisten.se med kriminella, folkvalda politiker från diverse partier som Svensson ändå fortsätter att rösta på i val efter val...

Vad gäller tidigare brott. Tycker att rörelsen har blivit mognare. Förr leddes rörelsen av personer som mestadels saknade livserfarenhet. Därför dömde man förr ofta ut personer som avvek, antingen ideologiskt, eller om någon umgicks med fel personer ect. Oftast brukar jag bara bläddra förbi inlägg när personer går in på individnivå hos partier eller andra organisationer. "Hur kan ni ha med den och den personen som har gjort ditten och datten?", "Glöm att ni får min röst om ni inte börjar rensa lite i egna leden".

Jag jobbar på ett ganska stort företag sen många år tillbaka. Är tidigare ostraffad. Det finns personer på jobbet som har haft ett tidigare liv som gjort att de nån gång har brutit mot lagen, de personerna gör idag ett bra jobb på jobbet, vi kan inte sikta mot ett samhälle där en person som en gång har varit straffad inte ska få bli accepterad i samhället igen? Har personer på jobbet som har olika uppfattningar om olika saker och ting både gällande religion och politik till små petitesser. Företaget är vinstdrivande. Inte säger jag upp mig för att inte alla är ostraffade, tycker samma sak inom olika frågor. Nej givetvis inte.

Samma sak kände jag när jag valde att engagera mig i SvP. Partiet samlade personer från olika läger. Allt från tidigare opolitiska till invandringskritiska, från andra redan politiska partier till oberoende grupper som har lagt ner till förmån för SvP. Jag själv hör väl i från början till de opolitiska, jag är inte så där jätte politiskt insatt eller intresserad för den delen, men jag vill ha ett Sverige som är styrt av och för svenskar. Många är det nog som delar den känslan, många är idag också mogna till se att folk tidigare har haft brister eller tänker på ett annat sätt. Det är därför SvP går framåt.

Det handlar inte ståndpunkter! Fattar du inte det? Vad är det med dig idag? Jag vill ha FAKTA.

Det måste handla om FAKTA. Förstår du? FAKTA. Inte någon "åsikt". Du får tycka vad fan du vill, men jag vill ha fakta, vilket jag fick till slut:

Okej, då berättar du följande för dem nästa gång: "SvP hamnar ofta i situationer där vänsterpöblar överfaller dem, då har de dömts för misshandel när de har försvarat sig"

Dricker folk alkohol för att de blir överfallna av folk?

Han blev antagligen ett offer för den destruktiva svenska narkotikapolitiken som så många andra, men jag har inte läst fallet.

Han dömdes inte för att ha brukat narkotika utan för att ha sålt narkotika (amfetamin, cannabis, klonazepam och xanor), brott han även erkände sig skyldig till.

En lustig omständighet, apropå din narkotikaliberala(?) känga gentemot rättsväsendet är att fastän han därtill erkände försäljning av 100 tabletter Xanor friades han på den punkten eftersom hans "egna uppgifter inte ensamt anses vara tillfyllest för att döma honom till ansvar för brott".

Sanning med viss modifikation.
Saken är den att det inte hade varit något problem om nu sådana som du, som är helt ''vanliga'' nationalister valde att ta större plats, tog tag i taktpinnen och blev nationalismens ansikte utåt. Men det händer förstås inte idag då större delen av vårt folk har förvandlats till ynkliga veklingar som vill ägna tid åt att gnälla på företrädare som i alla fall gör någonting. Och då får man en situation där mer sympatiska medlemmar bara hjälper till i skymundan och sköter hemsidor medan de minst lämpliga företrädarna får ge bilden utåt istället för tvärtom.

Ursäkta att jag bryter ut detta påstående ur sammanhanget och delvis byter ämne.
Aristokrati anser jag vara en osund social konstruktion som har sin grund i det feodala samhällets föreställning att vissa individer är satta av "Gud" att leda samhället och att de övriga bara är ett slags arbetande kreatur som aldrig kan aspirera till att utgöra någon förändrande kraft.

Är detta någon verkligen någon slags vägledande princip inom SvP? I så fall hur rimmar det med klassgemenskaphetstanken?

Jag är ingen varm anhängare av kriminalitet men ser hellre en reformerad brottsling som företrädare än någon slags snobb ur adeln.

Jag håller med dig. Rörelsen skulle se annorlunda ut om skötsamma nationalister stod vid rodret. Tyvärr är det många som inte vill riskera arbete och privatliv, och då blir det människor som har andra värderingar och synsätt som träder fram, kanske människor som i större grad inte anser sig ha nåt att förlora?

Hur ska rörelsen göra enligt dig?

Man bör arbeta för att få in fler nationellt sinnade människor som kommer utifrån och som inte har någon lång subkulturell bakgrund. Välfungerande intelligenta nationellt sinnade svenskar. Dessa bör förstås skolas och fostras på olika sätt så att de blir offervilliga och redo att representera partiet i offentligheten. Jag är själv inte offentlig å det sättet. Inte än iaf men jag tror ändå det är något som behöver göras. Svp är också på rätt väg med en snabbt växande medlemskader där många av de nya likt mig själv saknar en bakgrund i rörelsen.

Missförstå mig rätt. Att ha en lång bakgrund i rörelsen är inget negativt, vår ledning har det och många nationella jag ser upp till och söker vägledning hos har det också. Men det behövs en bra blandning. De nya medlemmarna som anländer i en strid ström behöver utbildas och göras redo. Detta är mycket viktigt, precis som det ömsesidiga förtroendet och respekten.

Man ska kunna lita på sina ledare och överordnade och förutsätta att de tex inte läcker uppgifter om sina medarbetare till sina sinnessjuka sladdertackor till flickvänner. En sund relation är viktig helt enkelt.

Ursäkta för krassa formuleringar. Är på semester. Skriver från mobil.

Naturligtvis är det så men snart har man nog inte mycket annat till val i alla fall.


Nej, alla får väl börja gå till sig själva. Jag menar, vi har trots allt fått den situationen som vi har idag eftersom alltför många ryggradslösa män varit alltför bekväma och få har varit villiga att sätta ned foten och bestämt sig för att nu jävlar anamma tänker jag försöka bli den där ledaren, jag tänker bli den där personen som folk kommer att följa, en samling män och kvinnor som går sin egen väg.
Så fort jag slutfört mina universitetsstudier ämnar i alla fall jag åt att på riktigt göra allt för att att bli den där personen och trumma fram, eftersom att jag tror att jag har potentialen. Varför skulle jag inte kunna bli den nye Hitler eller W.L. Pierce? Jag förbluffas ärligt talat över alla som själva inte känner likadant och tänker smått.
Som jag ser det är det ens förbaskade plikt gentemot våra förfäder och kommande generationer att engagera sig på riktigt och för en jävla gångs skull göra någonting vettigt av sitt liv och bli en riktig man, eller så kan man välja att leva mellanmjölk och bara se på förfallet.

Fan heller...
”De hetaste platserna i helvetet är reserverade för dem som, i tider av moralisk kris, är neutrala”