När vi ändå snackar om uppväxten och hur supporterskapet såg ut då.
Jag växte upp i Stockholms norrort (förknippas idag som "dif-land") och jag var ensam Bajare i hela uppväxten förutom min familj. I skolan så höll 49% på gnaget och 49% på dif. Jag var den kvarvarande procenten som höll på Bajen.
Jag var dock i princip den enda som hade säsongskort och gick på matcher, förutom några gnagare som var så fruktansvärt dryga när man skulle diskutera fotboll. Alla marginalarna som höll på gnaget eller dif höll på någon av tvillingarna för att vara en i mängden.
Minns dödsångesten i högstadiet efter att ha förlorat ett derby mot gnaget (var inte lika illa med gårdarna, de var inte lika insatta och inte heller lika dryga). Alla hån från 20-30 stycken i flera veckor tog på psyket.
Det var här som mitt enorma hat mot gnaget växte fram. Därför jag alltid sett aik som mitt främste hatobjekt före djurgårn.
Lite lustigt dock att jag alltid i regel kommit bättre överens med gnagare än med bajare (förutom på nätet

).