Prostatit

Den enda gissningen jag har är att du har problem med svamp samtidigt som en annan utlösande faktor, antingen bakteriell eller ickebakteriell. Kanske är det så att antibiotikan du äter rubbar balansen mellan bakterier (även de godartade) och svamp, vilket kan ge svampen övertaget. Är det så att du har bakterier, men äter fel antibiotika som inte biter på boven i dramat men ändå dödar andra nödvändiga bakterier som annars håller svampen i schack så kanske det blir kaka på kaka, den ursprungliga infektionen och symptomen plus tillkommande symptom på grund av förvärrad infektion på grund av ökad svamptillväxt.

Har du inte bakterier så sker kanske samma sak ändå, att dina ursprungliga symptom beror på något annat istället, men att den möjliga svampinfektion du ådragit dig under antibiotikakuren ger ytterligare symptom. Mycket pekar ju på att just antibiotikakuren ställde till det, och då är svamp något att ha i åtanke.

Jag har själv både bakterier och svamp, så jag skulle se till att få en ordentlig diagnos så du vet vad det är du är uppe emot.

Är tillbaka från NY sedan ett tag och vet fortfarande inte riktigt vad jag gjorde där. Symtommässigt blev det en försämring eftersom injektionen och övriga omständigheter hindrade mig från att utföra konstanta prostatadräneringar.

Förekomsten av framförallt små, spridda förkalkningar fick mig att ifrågasätta den magnesiumbaserade EDTAns effekt. Som jag nämnde lyckades jag aldrig få den att lösa upp kalk i "labbet", men trodde att felfaktorn låg hos mig på grund av uteblivet pH-buffrande mot neutrala nivåer. Såväl tillverkare av dessa produkter som deras konkurrenter hävdar att den löser upp kalk, och skeptikerna menar till och med att den löser upp kalk "för snabbt" och att det skulle vara farligt.

Så när jag kom hem beslöt jag mig för att forcera reaktionen. Teorin är alltså att eftersom EDTA alltid, något förenklat, binder till tyngre metaller än sin befintliga form - så släpper Mg2Na-EDTA sin magnesiumjon och binder till en kalciumjon istället.

För att en kemisk reaktion ska uppstå krävs energi, och i ett första steg provade jag därför försätta lösningen i både kroppstemperatur, därefter hett vatten och sedan till och med kokade jag lösningen. Jag provade detta i såväl låga EDTA-koncentrationer med neutralt pH som höga koncentrationer med högt pH. Vidare kan man påskynda EDTA-keleringen ca 50 ggr med ultravågor, genom vad som förmodas vara en mikrokavitationseffekt. Jag har ingen ultraljudsmaskin att tillgå så jag provade sätta den varma lösningen i mikron, som bör ge en liknande effekt, i alla möjliga våglängder.

Resultatet: Hur jag än gjorde, såg jag inga tecken på att ha löst upp en enda kalciumjon någonstans. Med andra ord, produkten Medicardium och min nästan-kopia är helt verkningslösa. Möjligen kan man få annan effekt för sin prostatit, såsom biofilm- eller blockeringsupplösning, men den tar inte bort förkalkningar. Medicardium är en bluff, och för egen del innebär det att jag förlorat en del pengar såväl som konsument, men också genom att ha byggt upp ett värdelöst lager med ProstaKlar för försäljning. Eller ja, jag kan ju sälja det ändå, men jag orkar inte brinna i helvetet efter min död. Tur att ni inte är så många som köpt, och tur att ni inte köpte det nästan tredubbelt så dyra Medicardium.

Förklaringen är förmodligen att EDTAs bindning till kalcium bara är marginellt starkare än det till magnesium, och att det därför är nästintill omöjligt att få den att växla joner under normala förhållanden.

Det jag då gjorde var att beställa vanlig disodium-EDTA (2Na-EDTA) och helt ren, okelerad EDTA-salt. Jag är så arg på mig själv för jag inte gjorde detta i experimentstadiet för ett halvår sen - för mycket riktigt så löser båda upp kalk. Jag blev så lättad när jag äntligen, utan någon ansträngning fick de båda att omedelbart börja fungera. Disodium-EDTA är vattenlöslig medan ren EDTA endast är det i viss mån, och jag uppnådde som väntat mycket snabbare resultat med det förstnämnda.

Just nu provar jag mig fram med hur mycket disodium-EDTA som går att inkludera i ett stolpiller. Det är betydligt mildare mot såväl huvud som tarm jämfört med Mg-EDTA, och för närvarande kör jag med 1000mg om natten med någorlunda god tolerans. Fördelen mot Mg2Na-EDTA är även att molekylen är lättare, vilket innebär att man har fler verksamma molekyler på dessa 1000mg.

Hur jag mår då? Tills två dagar hade jag uppnåt suveräna resultat, även utan EDTAn. Min prostata var så liten att jag knappt kom åt att massera den. Den är i princip helt smärtlös numera vid beröring, men likväl kommer det ut infekterad sädesvätska ur mig. Renare än på länge, men samtidigt för mycket för att betrakta ett bot som nära. Senaste två dagarna har jag dessutom haft återfall eftersom jag inte lyckats massera ordentligt eller ejakulera tillräckligt ofta. Med symtomen ser man också hur mycket mer förorenat ejakulatet blir. Det är en hopplöst envis infektion, prostatan dränerar inte sig själv till följd av alla förkalkningar och de måste bort. Jag är ganska trött.

Svamp?? Var skulle jag fått svamp ifrån? Hur vet man om man fått svamp?

Är det något smärtsamt sätt att diagnosera hos en läkare?
Kan de ens se om medicinen inte gör det den ska?

Hur kollar man det isåfall??

Nu blev jag ännu mer orolig

Skojan: är din samman fattning att om man inte har blockeringar så är oral eller iv antibiotika som biter plus massage enda lösningen?

Svamp i prostatan förekommer men ska tydligen vara ganska ovanligt. Guercini hittade candida (svamp) i vätska han pressade ut ur min prostata, och även Mycoplasma Hominis. Med detta vill jag säga att du KAN ha svamp, inte att du har det, det behöver du däremot få svar på. Be din urolog massera ut vätska ur prostatan, ordentligt, så att du verkligen känner att det kommer. Han ska sedan toppsa i urinröret och skicka proverna till labbet. Nöj dig inte med ett urinprov, det gjorde jag först och det visade självklart ingenting.

Beroende på vad du har för bakterier (om du ens har några) så kan vissa antibiotikum vara helt verkningslösa, så att fastställa vilken bakterie du har bör vara en prioritet. Annars bör du göra dig redo för ett vilt experimenterande med olika läkemedel fram och tillbaka, då detta kan ta lång tid. Jag åt själv fel antibiotika för mina bakterier, och ingenting för svamp, under flera år. Jag har nu fått medicin utskriven för båda, och jag påbörjar kuren idag.

Hur går det "pressandet" till?

Toppsandet låter sjukt obehagligt och "ont".

Nu är jag ju orolig att mitt sexliv är förstört...iallafall 1-2mån framöver

Jag vill inte vara den som är negativ, men...
1-2 månader låter otroligt optimistiskt. Någon skrev att försämrat sex är det sista symptomet som försvinner efter tillfrisknande. Om man överhuvudtaget skall tillfriskna så förutsätter det förstås att man behandlar på rätt sätt också.

Det har jag oxå hört och för min del som gått länge med problem så är det en massa nerver som är i kläm som gjort att jag tappar känseln alternativt ökad känsel i perioder vilket resulterar i att jag sprutar på två sekunder eller inte alls! jag har alltså inget mellan läge! Det som funkar för mig på direkten är clonazepam och liknande! Men det är ingen lösning!

Varför ska all helvetes skit drabba mig precis hela jävla tiden för?? Det tar fan aldrig slut. Hela tiden är det nåt nytt skit som ska förstöra mitt liv

Jag ska inte ljuga för dig. Du har hamnat i en djup grop om du åkt på den här skiten, och enda sättet att ta sig ut är att gräva fram allt jävlaranamma du har inom dig och ta tag i saken själv. Hade jag lyssnat på vad läkarna sa till mig för många år sedan hade jag varit sjuk resten av livet, men envisheten tog mig framåt, och det gäller nog för många andra här också. Du kan behöva lägga ner massor med tid, pengar och genomgå smärtsamma undersökningar, men i slutändan får du ställa allt det emot att kunna leva ett normalt liv och då är valet enkelt. Detta är ingen sjukdom där man kan sitta och tycka synd om sig själv, det är något jag önskar att någon sa till mig för 4 år sedan då jag var på väg att ge upp.

Detta var kanske väldigt rakt på eller "för ärligt", men jag anser att det är lika bra att man får höra vad man är uppe emot så att man inser hur viktigt det är att själv se till att man kommer framåt, för urologerna kommer med ganska stor sannolikhet slänga åt dig lite smärtstillande tabletter och tala om för dig att du får lära dig att leva med det.

Vadå "smärtsamma undersökningar"? Har du några exempel på såna?