Ja, men det är inte en prestige-fråga. Min position är faktiskt lite knepig att förklara:
Du kanske har sett att diskussionen avstannat i o m att jag införde förbud mot impredikativa definitioner?
Entr0pi sa sig inte hålla med om att Cantors definition av C är impredikativ,
men jag tror nog han gör det efter att ha tänkt färdigt.
Nu är det så illa att jag inte vill acceptera ett generellt förbud för impredikativa definitioner...
Jag vill tillåta dem! Jag hoppas att i alla de fall impredikativa definitioner leder till paradoxikalitet
så kan man visa att något logiskt fel har begåtts (kanske just en felaktig definition).
Så jag har
försökt visa att definitionen inte fungerar eftersom C måste finnas i listan OM
C är ett reellt tal, men "C i listan" kan då ej vara identisk med "C definierat av diagonalen"
eftersom C i så fall måste ha en decimal som inte är identisk med sig själv. Och alltså är DEFINITIONEN av C felaktig!
Men ingen (utom Matteyas) verkade vilja förstå min argumentering
och inte förrän jag kände mig tvungen att hänvisa till impredikativitet
lugnade sig oppositionen...
Så hur kom jag in på Cantors Vetenskapliga Bidrag? Tja... det var ju först EFTER Cantor som
störtfloden av Paradoxer dök upp och tvingade matematiker med Russell i spetsen
(Principia Mathematica) att ta ställning och befria världen från Paradoxer!
(Jag har förstås gett mig i kast med lite enklare uppgifter dessförinnan.)
Det har man endast delvis lyckats med: Man har metoder att UTESLUTA paradoxer
men dessa metoder utesluter annat angeläget på samma gång! Uteslutningsmetoderna var inledningsvis panikåtgärder som man tänkt sig kunde överges när någon äntligen kunde LÖSA paradoxer...
Resultatet är att man vant sig med situationen nu, så om jag hittat en generell metod för paradoxlösning så finns det inget allmänt intresse av att förstå den
