Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Utvecklingen hos småbarn är individuell, att komma ihåg traumatiska händelser som inträffade vid 15-17 månaders ålder kan vara fullt möjligt vid 3 år ålder.

"Varje barn är unikt och utvecklas individuellt. Men några färdigheter är gemensamma för de flesta barn i en åldersgrupp."

http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Barn-och-foraldrar/Vaxa-och-utvecklas/Sma-barn-1-5-ar/Barnets-utveckling-1-2-ar/


"Spädbarn kan således forma långtidsminnen av specifika beteendesekvenser trots att de själva är motoriskt oförmögna att utföra dem. Minnen som kan plockas fram långt senare."

http://www.dn.se/debatt/domslut-i-vardnadstvister-pa-helt-falska-kunskaper/


"Att kunna forma händelseminnen har visat sig vara en robust förmåga redan mycket tidigt i livet, kanske så tidigt som vid sex månaders ålder. En metod att mäta denna typ av minnen hos små barn som inte lärt sig tala ännu, är fördröjd imitation. Dock är det stora individuella skillnader i hur väl utvecklad denna förmåga är hos barn innan språket tagit far"

http://projekt.fas.se/projekt/sve/showProject.asp?ID=14443

Borgnäs är en rättskaffens man med en sann känsla för rättvisa

Mer Borgnäs och betydligt mindre PL vore förbannat önskvärt i denna debatt.

Kapitlet "Dr H:s ö" ur Per Svenssons bok Den leende mördaren- Ett reportage om ondskan i vår tid. (1994, Bonnier)
Några artiklar Svensson skrev i Expressen:
http://imageshack.us/photo/my-images/607/folkhemmet.jpg/
http://imageshack.us/photo/my-images/542/catrinedemonstrationexp.jpg/

Kan faktiskt göra det och behöver göra det, särskilt om och när det är uppgifter som ni läkarvänner lägger fram. Jag är intresserad av att tänka själv (är framförallt en högst individualistisk person), istället för att enbart förlita mig på andras utsagor, uppfattningar och slutsatser. Nu råkar det bara vara så att mina egna funderingar kring detta fall överensstämmer en hel del med de slutsatser som exempelvis HO och Borgnäs dragit.

Har tidigare lånat den här boken från bibblan och läste bara det som handlade om "Dr. H" och "Dr. A". Detta är ju fallet med stort f, så att säga.

Anser ni fortfarande att vittnesmålet från 1984 (enligt vilket Marianne Seppälä träffade Catrine åttonde juni för första gången på någon månad) är förenligt med vittnesmålet från 1988 (enligt vilket hon träffade Catrine 3/6, 4/6 och 8/6)?

Jag baserar mina uppgifter på Marianne Seppäläs uppgifter, vilka finns att läsa i polisens förundersökningsmaterial.

Det var en hel radda med vittnesmål och indicier som möjliggjorde domskälet, du måste se till helheten, det var verkligen inte bara det lilla barnets berättelse.

Och jag kan då inte förstå vad som är horribelt, det är väl i såna fall mer horribelt att rätten i den andra rättegången ogillade samtliga åtal, dödsorsaken kunde inte fastställas ( hon kunde ju hör och häpna tydligen ha dött en helt naturlig död och sedan styckats ), dock skrevs det in i domskälet att det var ställt utom allt rimligt tvivel att de anklagade hade styckat offrets kropp.

Griftefridsbrottet var dock preskriberat 1988 då preskriptionstiden då endast var 2 år, 1993 så ökade denna tid till 5 år.

Jago: Läs inlägg #12757.

Tror du att de friades för mord på grund av att dödsorsaken inte kunde fastställas? Att de friades på grund av den någon promille stora möjligheten att hon kunde dött en naturlig död, som gjorde att de friades?

Så var inte fallet. Och personer har dömts för mord tidigare trots att dödsorsak inte kunnat fastställas.

Marianne "Dagboksvittnet" Seppelä (3/9 1957- juni 2013) led av en svår immunbristsjukdom och hade missbrukat tidigare i sitt liv.

Marianne i Expressen 1988: http://imageshack.us/photo/my-images/42/dagboksv.jpg/
i Aftonbladet 1991: http://imageshack.us/photo/my-images/255/dagbok.jpg/
http://imageshack.us/photo/my-images/443/dagbok2g.jpg/

Jag ville bara få dig att svart på vitt erkänna att du hade fel.

Först hävdade du att hennes två vittnesmål var förenliga, att hon inte kunde ha ljugit.

Sedan postade jag uppgifterna om att hennes vittnesmål från 1984 innehöll uppgifter om att hon träffat Catrine 8 juni för första gången på någon månad, medan vittnesmålet från 1988 innehöll uppgifter om att hon träffat Catrine flera dagar i början av juni.

Dessa två vittnesmål kan inte stämma båda två, som du först hävdade. Ett av vittnesmålen är lögnaktigt.

Nu var det ju så också att de personer som undersökte flickan (TAs dotter) samtliga kunde konstatera att hon låg före i utvecklingen än vad som normalt brukade vara fallet med barn i hennes ålder.