Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Men att dottern var deprimerad kan väl inte påverka minnet i positiv riktning, eller hur menar du?

Men, det jag mindes av det jag hade läst var det jag tänkte på och hade som grund för det jag sa och det var en stor anledning till att jag svarade som jag svarade.

Frågan är om det är lögnaktigt? Kan det inte ha någon annan förklaring? Skulle det där vara ett tecken på mened? Och vad hade PL för anledning att komma med felaktiga uppgifter i sin bok? Det är ju en sak att misstänka något, en helt annan att genom skriven text få en person att framstå som det författaren misstänker den personen för. Eller hur?

Enligt de som undersökte henne så utvecklades hon positivt.

Jag ville bara få fram konstaterandet att de två vittnesmålen inte är förenliga med varandra. Antingen ljög hon 1984, eller så ljög hon 1988.

1984 sa hon att hon träffat Catrine 8 juni för första gången på någon månad, medan hon enligt dagböckerna träffat Catrine dagligen i början av juni.

Om det inte är lögnaktigt eller om det har någon annan förklaring - varsågod och försök fundera ut något.

Oj vad överraskad man blir, du är så förutsägbar Reimer

Forskningen gällande långtidsminnet hos småbarn är i sin linda och det görs allt fler framsteg.



"Spädbarn kan således forma långtidsminnen av specifika beteendesekvenser trots att de själva är motoriskt oförmögna att utföra dem. Minnen som kan plockas fram långt senare.

Det har länge diskuterats om vissa minnesförmågor utvecklas tidigare än andra. Om så verkligen är fallet vet vi inte. Vad vi däremot vet är att de system som ansetts utvecklas relativt sent, såsom specifika händelseminnen runt 18-24 månaders ålder, är delvis funktionella långt tidigare, redan vid tre till sex månaders ålder.

Igenkänningsminnen kan visserligen observeras ännu tidigare. Barn känner till exempel igen en person efter 24 timmar vid sex veckors ålder och bebisar känner igen sin mors röst redan före förlossningen, men exakt hur olika minnessystem skiljer sig åt under det första året är ännu oklart.

Vi vet att den tidiga minnesförmågan är viktig för senare språklig och kognitiv utveckling, men fortfarande är detaljkunskapen om hur minnet utvecklas under de första levnadsåren ofullständig. Här behövs fler utvecklingspsykologiska och neurofysiologiska studier."


http://www.dn.se/debatt/domslut-i-vardnadstvister-pa-helt-falska-kunskaper/

Var ser du något som bevisar att ett barn på 17 månader kan minnas en händelse (en lång sådan dessutom) och berätta om den i detalj mer än ett år efteråt?

Att du citerar om motorik är en helt annan sak. Beteendesekvenser som senare kan plockas fram motoriskt.

Sen är det ytterligare ett stort problem. Barnet säger ju inte att det och det har hänt. Barnet jollrar om allehanda tomtar och bibbarsaker blandat med "du var med" riktat till mamman.

Om vi nu ska tro på barnet så var alltså mamman med vid något tillfälle när det hände ruskiga saker.

Men allt som ej passar sållas bort för att sedermera redigeras till en saga där farbror tomt och TA leker maskerad och har bögsex samt äter ögon och styckar kroppar och slänger skallar i papperskorgen.

Det är så här det rullar på och ingen verkar våga sätta ner foten och säga stopp, vad i helvete är det här? Tror ni verkligen på vad den här uppenbart psykiskt instabila mamman ringer och berättar?

Först försöker hon sätta TA på incest, när inte det lyckas så eskalerar det och då återkommer hon med ännu värre anklagelser om mord och styckning.

Det via sin egen dotter som hon utnyttjar för att komma dit hon vill.

Mamman ger i mitt tycke 80-talets incestvansinne ett ansikte.

Det var exakt så här det höll på, mammor som riktade anklagelser mot sina män när det vankades vårdnadstvist. Förståsigpåarna gick stenhårt på deras linje, barn ljuger aldrig om sånt här, så var det!

Resultat: Psykiskt instabila mödrar fick vårdnaden om barnen samtidigt som männen hamnade i fängelse, eller om de hade tur, fick hälsa på barnet nån gång då och då.

TA har inte sett sitt eget barn sedan detta hände, kan ni i lynchmobben förstå hur det måste kännas för honom? (ja det är synd om Catrine och hennes anhöriga)

Dom friades väl från samtliga anklagelser pga otillräckliga bevis ?
Eller hur ska vi tolka det hela ?
Rätten i den andra rättegången ogillade ju samtliga åtal, dödsorsaken kunde inte fastställas pga avsaknaden av vitala organ, det fattar ju vem som helst att dessa organ var borttagna av en anledning.
Däremot så skrevs det in i domskälet att det var ställt utom allt rimligt tvivel att de anklagade hade styckat offrets kropp.

Anders Helin som var åklagare sa så här i Attunda tingsrätt i december 2009:

"På frågan om det fanns något som talade till läkarnas fördel svarade han kort:

- Nej.

Båda parterna ställde frågor om inceståtalet mot "allmänläkaren". Anders Helin berättar att han inte heller i den delen såg något som talade till fördel för läkaren."

http://www.dagensjuridik.se/2009/12/anders-helin-ingenting-talade-till-lakarnas-fordel

Jag ifrågasatte varför du insinuerade att anledningen till att de friades från mord var för att dödsorsaken inte kunde fastställas.

På grund av otillräckliga bevis ja. Det var ju inte så att bevisningen 'inte räckte för mord', men däremot räckte för att det kundes ställas utom varje rimlig tvivel att de styckat kroppen.

I så fall skulle ju ingen någonsin kunnat dömas för mord där en person blivit styckad. För hur ofta kan man egentligen fastställa dödsorsaken hos någon som blivit styckad?

Läs nu svaret du fick ifrån Claude-M noga, läs det sakta och varsamt så kanske det går in i ditt sinne att barnet inte kan ha den minnesförmågan du hävdar.

Du ska få lite mer text att gotta dig åt, det gäller ju att hålla dig i trim.

" Det är dags för Tomas Eriksson att höras angående tillförlitligheten i den så kallade Barnets berättelse. Med kraftfull stämma uttalar han vittneseden, som förestavas av rättens ordförande Sten Falkner. I Attunda rättssal är det ofta svårt att uppfatta vad personen i vittnesstolen säger. Akustiken är inte gynnsam, mikrofonerna är klena och den som vittnar har ryggen mot oss åhörare. Men vad Tomas Eriksson framför kan alla tydligt höra. Han anger födelseår 1948 och redogör för sin yrkeskompetens: specialist i allmän psykiatri och rättspsykiatri, arbetat som verksamhetschef, tf professor och universitetslektor vid stora kliniker i Sydsverige. Numera driver Tomas Eriksson sin privata psykiatrimottagning i Göteborg. För ett halvår sedan upptäckte jag hans hemsida. Där finns bland annat en lärorik brevlåda där Tomas Eriksson besvarar brev från allmänheten om psykiatriska problem. http://www.psykiatern.se/

Förhöret inleds med att advokat Kajsa Blomgren frågar vad Tomas Eriksson har att säga om tillförlitligheten i Thomas Allgéns tidigare frus uttolkning av deras treåriga dotters berättelse om styckmord och incest?

- Det är enkelt så till vida, svarar Tomas Eriksson, att frågar man ett barn vid tre års ålder om något som barnet var med om vid ett år och sju månaders ålder - då har barnets svar ingen som helst tillförlitlighet.

För det första: för att man senare ska kunna minnas en upplevelse måste man förstå vad man varit med om. Barns hjärnor kan inte förstå den här typen av sammanhang förrän flera år senare.

För det andra: så små barns hjärnor har inte den minneskapaciteten. Minnesfunktionen är beroende av vissa strukturer i hjärnan - hippocampus, neocortex, prefronala cortex. Innan dessa strukturer har utvecklats kan man inte minnas.

För det tredje: den som förmedlar ett minne måste kunna redogöra för vad som hände. Det kan inte en treåring.

Är detta kontroversiella fakta? frågade advokat Kajsa Blomgren.

Tomas Eriksson förklarar att detta inte är kontroversiellt bland läkare och forskare. Oförmåga att minnas vad man upplevt tidigt i livet kallas infantil amnesi. Han understryker att detta egentligen är självklart, inte något en specialist skulle behöva intyga:

- Alla som har egna barn och barnbarn vet ju detta och vi har alla själva varit barn. Ingen i det här rummet har minnen av vad han eller hon var med om vid ett år och sju månaders ålder.

Barnets berättelse i det här fallet har karaktären av nonsens! Men i slutet av åttiotalet rådde moralpanik. Det pinsamma är att en rad psykologer har lånat sig till detta med "att framkalla minnen".

Tomas Eriksson påpekar att i ”en lång rad pinsamma rättegångar” grundades domar på sådana terapiminnen. Rättegångar, som senare har fått göras om.

- Det faller ett skammens ljus över den tidens barnpsykiatri.

Advokat Kajsa Blomgren frågar om inte minnesbilder ändå ”kan fastna” hos ett så litet barn.

- Men det finns ju inget att fastna i! svarar Tomas Eriksson. Eftersom hjärnans strukturer inte är mogna blir det som att söka efter information i en datamaskin utan hårddisk. Det konstiga är att det här vittnesmålet över huvud taget har beaktats. Det skulle ha avfärdats omedelbart."

http://www.catrine2009.blogspot.se/2009/12/tomas-eriksson-mamman-var-suggererad-av.html

Japp, det var en av orsakerna.

Snarare om huvudet saknas.

Men det är ju den ende som tror på dagboksvittnet så vad fan skulle Aftonbladet göra när man ville smutsa ner de två männen ytterligare, de fick ju leta upp charlatanen Lars Borgnäs, hade de frågat t.ex LGWP eller Jan Guillo så hade svaret inte varit lika stödjande kan man lugnt påstå.