Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Det gjorde de så bra själva.

Har du förresten kommit på någon bra anledning till att Seppälä gav en helt annorlunda historia när hon på eget initiativ hörde av sig 1984, jämfört med den som kom 1988?

1) Men, varför sa du inte vilken version av Däem det var? Seriöst, alltså, om det nu verkligen inte var så att du ville kolla min trovärdighet? Jag syftade ju på den ursprungliga versionen (som ju Borgnäs baserade texten på). Man har ju inte koll på varje sida i alla de här böckerna, ja, inte förrän man tar fram en, två eller alla av dessa böcker och kollar.

2) Det har jag läst att HO och MS, var för sig, sagt. Om du misstror det (vilket jag utgår ifrån), så kan jag inte göra så mycket åt det.

En del OT raderat.

Undvik chattande och tjafsande av typen "jag har rätt och du har fel". Skriv konkret istället.

/Mod

De första gångerna hon hördes av polis, så talade de i stort sett bara om den s.k. Finnen. Det var för att MS sett CdC i sällskap med denne, sista gången hon såg CdC. Så, hon tänkte spontant att Finnen måste vara GM. Läkarna var ju inte aktuella då, inte ens TH. Hon hade inte tillgång till sina dagböcker heller, dessutom.

Hon har sagt att när hon åter fick tillgång till dagböckerna och tittade i dem, så såg hon vad hon skrivit om vad CdC berättat om de två "perversa läkarna" och blev ånyo påmind om det då. Hon har sagt att hon gick bakåt i tiden i sina dagböcker, för att se vad hon skrivit om dagarna innan CdC plötsligt försvann. De hade ju varit kompisar. Hon har även sagt att hon försökte kontakta utredarna om detta tidigare, men av någon anledning så hade de antingen slagit dövörat till eller så hade det bara fallit bort.

Och hon (MS) hade ju själv haft våldsamma kunder, så hon tänkte väl inte på att CdCs läkare kunde vara mördare och likstyckare, för de flesta är ju inte det, inte ens bland de perversa kunderna.

Men när Claude skrev att PL redan tidigare i boken, på sida 226 hade skrivit korrekt datum (han trodde då att det var första versionen) och inte hade någon anledning att ljuga senare i boken, så sa du inte emot honom (förrän han själv erkände).

Med en liten kik i boken hade du direkt kunnat motbevisa Claudes påstående som för en liten stund tillintetgjorde Borgnäs påstående om att 'Lindeberg försökte få det att framstå som att MS inspirerades av HO'.

Nu blev det invecklat, men du förstår säkert vad jag menar.

Så du menar alltså att Seppälä helt enkelt hade någon anledning att nämna läkarna?

Och fråga nummer två, bara för att dubbelkolla så jag förstått dig rätt. Då anser du att vittnesmålet från 1984 är fullt förenligt med det från 1988? Alltså, hon har inte (medvetet) ljugit om någonting?

Angående den berömda fotokonfrontation som så bergsäkert pekade ut allmänläkaren.

" Det var något helt unikt som inträffade idag på den första rättegångsdagen i skadeståndsmålet mellan de båda styckningsanklagade läkarna och staten. För första gången någonsin spelade nämligen läkarnas advokater upp förhören med det fotohandlarpar som för mer än 20 år sedan påstod att någon av de två läkarna hade lämnat in bilder på en styckad kropp för framkallning.

De förhören har aldrig tidigare använts vid något av de tretton tidigare tillfällen då fallet har behandlats rättsligt. Det rör sig dels om polisförhör med paret och dels om de konfrontationer som genomfördes.

Polisens tafflighet, ledande frågor, insinuanta påståenden och helt uppenbara försök att dra, framför allt kvinnan, i riktning mot att peka ut rätt person var fullständigt uppenbart för den som orkade lyssna sig igenom alla timmarnas band.

Inledningsvis var det knäpptyst i rättssalen, men ju längre förhören rullade på, desto mer började de tre domarna skicka menande blickar mellan varandra. Antingen av leda eller på grund av insikt om förhörens förödande tyngd för läkarsidan.

När fotohandlarens hustru vid ytterligare ett förhör skulle se en video av konfrontationen, blev det plötsligt helt tyst på bandet i Attunda tingsrätt under mer än tio minuter. Det var nog den längsta talande tystnad som någonsin har uppstått i en svensk domstol, när damen tydligen tänkte så det knakade.

I flera avseenden är konfrontationerna med fotohandlarparet betydligt värre än den usla Christer Pettersson-konfrontation som genomfördes med Lisbet Palme och som underkändes av Svea hovrätt.

Läkarsidan har valt att spela upp de gamla förhören i sin helhet, framför allt därför att fotohandlarparets vittnesmål spelade en så avgörande roll vid de båda förhandlingarna i tingsrätten 1988. Och därmed vill läkarnas advokater visa på några av de försumligheter och fel som polisen och åklagaren, Anders Helin, gjorde sig skyldiga till och som advokaterna menar är skadeståndsgrundande.

Idag spelade läkarsidan inför öppet mål, dagen var helt och hållet deras. Men trots det kommer det att bli oerhört svårt för den sidan att vinna hela skadeståndsmålet, sett mot bakgrund av att vid samtliga tidigare processer har staten helt sonika vägrat erkänna några som helst felaktigheter eller någon rättsvidrighet. Det gäller framför allt de många resningsansökningarna i legitimationsfrågan.

http://www.stadsholmen.blogspot.se/search?updated-min=2009-01-01T00:00:00%2B01:00&updated-max=2010-01-01T00:00:00%2B01:00&max-results=48

Skrämmande, jag trodde Lisbeth Palmes konfrontation var det sämsta men de lyckades med att sänka ribban ytterligare.

Jag hade ju inte koll på detta, då (dessutom, så hade jag inte hunnit se alla inlägg som gjorts efter att jag upptäckt min tabbe, sedan gått tillbaka till mitt inlägg, korrigerat felet och låtit dig få veta att jag råkat kasta om datumen. Fan, var ju trött då). Jag tänkte kolla upp det först idag och gjorde det också, eftersom inatt var jag alldeles för seg för det. Det fick gott och väl räcka då med texten, som jag skrev av från Borgnäs' bok. Och du lät ju oss båda tro att det gällde originalversionen, eller hur? Hur skulle någon av oss per automatik begripa att du syftade på boken från 2008? Jag har läst dessa böcker, men man är ju ingen dator, liksom, som minns precis varje mening på varje sida, i varje bok.

PL har fortfarande skrivit det där i sin första bok och det krossades av Borgnäs. Och PL kan fortfarande ha skrivit det där medvetet, för att...ja, du vet.

Och varför var du intresserad av att se mig motbevisa Claudes påstående? Är det inte lite väl absurt?

Ja, invecklat, det håller jag med om.

1) Nej, hon hade inte det. Inte då. Men, när hon tittat i sina dagböcker igen, så hade hon sett vad hon skrivit om vad CdC berättat om för henne och sedan försökt snacka med snuten. Av någon anledning, så gick det aldrig ända fram. Hon sa att de inte ville lyssna.

2) Men, hon gav ju inget sådant vittnesmål 1984, som hon gav -88, eller hur? Hon hade ju inte tillgång till dagböckerna i det läget, så att hon hade kunnat göra en koll. Hur ska det då kunna vara förenligt? Nej, jag har ingen som helst anledning att tro att hon ljugit. Varför skulle jag ha det? Detta är ärligt menat, faktiskt.

Vänta nu, Borgnäs hittade ett datum som ej stämde, var det att krossa Per och hans bok?

Lite sans och förnuft eftersökes.

Sen är det ju bara konspirationshjärnorna i er som arbetar när ni (du o nojis) spånar i riktningen att Per medvetet ska ha bluffat om datum.

"Mediekritiken är en viktig biståndsdel i granskningen av Gerd-fallet. Men också rättsväsendets agerande sätts under lupp. Indicierna mot Möller är svaga men genom förhörsprotokoll och andra hänvisningar visar Sidoli att när åklagaren väl bestämt sig för att Möller är "rätt man" finns det inte längre något utrymme för reflektion. Ett tunnelseende infinner sig vars resultat blir en häxprocess som ingen förmår att sätta stopp för.

Henry Sidoli blev ett stort stöd för Möller under hans sista år i livet. Möller sista resningsansökan inlämnades 1981 och avslag från Högsta Domstolen meddelades i maj 1985. Kommissarien Stig Sandin som granskat fallet Rut Lind kommenterade avslaget till Expressen: "Det allvarligaste är att vi nu vet att domen i väsentliga delar bygger på felaktiga och förfalaskade uppgifter. Efter 35 år som polis börjar jag tvivla på att det alltid är rättvisan som segrar".

I Gerd-fallet trädde en man fram fyrtio år efter att han vittnat i ärendet och förklarade att hans vittnesmål varit falskt. Men trots att indiciekedjan rämnade i de båda fallen beviljades Möller aldrig resning. Författarens uttrycker sin syn på rättsväsendets oförmåga att ge upprättelse till folk som utsatts för eventuella justitiemord. "Som grävande journalist kan jag efter en samlad bedömning av båda fallen inte dra någon annan slutsats än att Högsta Domstolen var mera angelägen om att sopa undan spåren efter andra rättsvårdande myndigheters felsteg framför omsorgen om rättvisa för Olle Möller". Orden är skrivna för 14 år sedan men är lika aktuella idag. Omsorgen om systemet verkar ses som viktigare för jurister i karriären än den enskilde individen."

http://www.nyhetsverket.se/nyhet/19044/Olle-M%C3%B6ller-fick-uppr%C3%A4ttelse-28-%C3%A5r-efter-sin-d%C3%B6d

Känns det igen?

Vad säger du Hagen?

Detta handlar ju bara om vilken sida man väljer att tro på och vilken sida som har rätt (folk får bedöma själva). Läkarvännerna tror ju naturligtvis på detta, ja, att så är det. De som inte tror på deras oskuld har en annan uppfattning.