Ondskan (Jan Guillou) en klassiker?

Han kallar den inte för Solhov. Han kallar den Stjärnsberg. Läs boken. Enda gången Solhov är nämnd är att det står på skylten på tågstationen.

Till JGs försvar så har han inte sagt att du skall läsa den som en självbiografi. Det finns många böcker, rena romaner som har stycken som baserar sig på verkliga händelser i författarens liv.

Du tänkte möjligen på Lundshov som nämns i boken, en annan internatskola som besöker Stjärnsberg för att tävla i friidrott. Lundshov syftar förmodligen på Lundsberg.

Nej, absolut inte. Jag vill mena att det är få böcker som lever upp till att få bli kallade för klassiker, Jan Guillous smörja är definitivt inte en av dem.

Jag vet inte om det kommit så mycket vettigt svenskt på senare tid. Utvandrarna är definitivt en klassiker som kom på 50-talet, liksom Barabas. Sedan har förstås Astrid Lindgren ett koppel senare böcker som får räknas dit.

Men T.ex. Klas Östergren känns som bra mycket mer klassikermaterial än mytomanen Guillou.

Onskan är inte en klassiker i normal litteral mening, däremot kallas den det i vardagligt tal eftersom väldigt många grabbar läst den någon gång under tonåren då den berör.

Jag har läst dina idiotiska och motbjudande inlägg, där du försvarar Solbacka! Bespara oss tänkande personer dina idiotier, tack!

Tack, jag har läst boken - dock var det många år sedan.

Sedan när? Jag läste den visserligen själv i skolan, men då var det när man skulle ta med egen bok eller låna från biblioteket.

Precis så hade jag också skrivit och det är om Jan själv, så då blir det ju mera ryckande att läsa.

Själv har jag bara sett filmen Ondskan och aldrig läst boken.

Det kan kanske stämma men det är kanske inte främst för de litterära kvalitets normerna man "bör" läsa den utan mer pedagogiskt utifrån att den handlar om ett slags vardagsförtryck som för många är del av, utsatt för och även många anar men inte "lägger sig i". Därav har den ju även stor potential att bli en s.k. klassiker. Många kan nog rent personligen relatera till den också även om man inte varit mobbare eller mobboffer för visst kan man väl som medelålders medelsvensson tänka att man kanske borde försökt sagt ifrån när klassens hackkyckling råkade ut för korkade "spratt" även om det inte var så illa som för "Ondskan" s huvudperson.

Boken är ett sätt för JG att försöka förhärliga sig själv under skoltiden. Han var extremt impopulär i skolan och har kokat ihop en saga som gör anspråk på att vara sanning. Hans gamla Mor uttalade I Expressen för några år sedan: Jan har alltid haft det svårt med sanningen. Frågan är om inte JG innerst inne tror att Hamilton böckerna handlar om honom själv också.

Det är en gåta hur den proppmätte och faktiskt skitförnäme mannen har någon trovärdighet alls. Hans främsta intresse är att tjäna pengar och åka jorden runt på svindyra jaktresor.

Axplock:

http://www.expressen.se/nyheter/min-son-ljuger-om-ondskan/

http://www.expressen.se/nyheter/klasskamraternas-kritik/

http://www.expressen.se/nyheter/skolkamraterna-jan-guillou-ljuger/

http://www.svd.se/jag-minns-inte-ett-enda-slagsmal

Ondskan räknas väl visst som klassiker. Var en av de böcker jag tilldelades obligatoriskt i skolan och räknar definitivt, Möss och människor, Mina drömmars stad osv till klassikerna. Däremot ansåg jag själv boken tillhöra de sämsta av klassikerna iallafall. Den sa mig ingenting och då hade jag om någon definitivt erfarenheter av fostrande kamratanda. Även om ingenting i boken gick att relatera till att likna egna erfarenheter så minns jag den mest som en språklig och historiemässigt intetsägande bok.

Har väldigt svårt för att kalla Ondskan för klassiker. Möjligtvis en blivande, som någon sa. Faktiskt med stor sannolikhet en blivande klassiker, då den ännu - 34 år senare - håller måttet, vilket långt ifrån alla böcker gör. Definitionen av en klassiker är ju att den är helt tidslös, och går att relatera till även många år efter det att den kom ut. Tänk exempelvis The Catcher in the Rye, Mästaren och Margarita, Brott och Straff och Wuthering Heights.

Huruvida en bok kan klassas som en klassiker är ju också rätt subjektivt, likväl väldigt objektivt då vissa böcker helt enkelt är det, andra inte. Jag tror dock att de flesta kunniga inom ämnet skulle enas kring att Ondskan av Jan Guillou inte är någon klassiker. Ännu.