Var Gustav V verkligen homosexuell eller bisexuell?

Det verkar finnas en del som är störtsäkra och en del som helt avfärdar det. Detta verkar vara "bevisen":

Uttalanden från den före detta justitiekanslern Olof Alsén och hovvaktmästaren Nils Lantz som återgivits i Tage Erlanders dagböcker. Alsén ska ha sagt att det verkligen var sant att kungen och Kurt Haijby haft ett förhållande. Lantz ska ha påstått att han utsatts för närmanden från kungen och att diverse hovchaufförer pressat till sig högre lön för att hålla käften om V-Gurras homosexuella läggning.

Gustaf von Platen påstår tydligen i sina memoarer (Resa till det förflutna - Lättsinne i allvarstid) att pressfotografen Arne Ingers i samband med ett reportage om kungen skulle ha velat få Ingers gylf uppknäppt efter att gubben själv knäppt upp sin gylf.

Kurt Haijby framförde en hel del påståenden, mer om det kan ni läsa här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Haijbyaff%C3%A4ren

1- Här följer sammanfattning om Haijby-affären en såväl imaginär som reell historia varav den förstnämnda har hamnat fokus.
Handlingar om Haijby affären finns på Riksarkivet (RA) i Stockholm benämnt ”JK-hemliga arkiv” bestående av fyra delar varav vissa dokument ännu är sekretessbelagda. JK-utredningen från maj 1952 utgör en av dessa delar som ”avhemligades” år 1981. Efter skriftlig hemställan kan efter genomförd sekretessutredning delmängder av dokumentationen utlämnas för forskningsändamål. Andra dokument i detta arkiv kan fortsatt vara sekretessbelagda fram till år 2022. [Dokument förknippat med målet Haijby i Stockholms Rådhusrätt, år 1952, förvaras i Stockholms Stadsarkiv].

Under regniga oktober- och novemberdagar år 2009 har jag studerat åtskilliga dokument i offentliga arkiv som handlar om Haijby-affären. Allteftersom har jag blivit mer och mer betryckt över den kriminelle Kurt Haijby sjaskiga eskapader. Jag kan inte finna någon sund ”affär” som Haijby genomförde utan allt han företog sig blev besolkat och nedsmutsat av skäl som hans omåttliga girighet och strävan att leva gott vilket skedde på andra personers bekostnad. Själv var Haijby övertygad om sin förträfflighet och tog egen verklighetsuppfattning som självklar. Vittnesmål finns om Haijby påtagliga intresse för yngre pojkar, vi vet att han var pedofil. Det var lika straffbart i ”dåtiden” som vad det är i ”nutiden.”

(1) Den imaginära historien handlar om - den fantasivärld Haijby ofta levde i och framkom såväl vid förhör av polis, undersökning av läkare som påhittade historier han slog i omgivningen. Haijby påstod sig också ha ockult förmåga vilket tog sig till uttryck att han trodde sig på distans ha förmåga att döda folk. [Ref - Oscar Borgvall]

(1.1) Den imaginära historien handlar också om - Haijby påstådda förbindelse med kung Gustav V.

(2) Den reella historien handlar om – Kurt Haijby perversa böjelser som yttrade sig i upprepade kontakter med unga pojkar och nyttjande av dessa pojkar som INTE kan hänföras som homosexuellt beteende, utan till det som kallas pedofili, lika straffbart i ”dåtiden” som i ”nutiden”.

(2.1) Den reella historien handlar sedan om - Haijby som ett i högsta ordningens säkerhetsproblem för landet under krigsåren och hot mot kung Gustav V som person!

(2.2) Den reella historien handlar därefter om - Den kriminelle affärsmannen Kurt Haijby mångåriga utpressning av penningmedel från hovförvaltningen förenat med bakomliggande hot att eljest offentligt avslöja en påstådd långvarig homosexförbindelse med kung Gustav V.

(2.3)De reella följderna blev - att hovförvaltningen föll undan och i vissa perioder utbetalade enligt den tidens uppfattning ansenliga belopp. Ett offentliggörande av denna påstådda förbindelse under krigstiden hade sannolikt lett till allvarliga förvecklingar för Sverige.

(2.4) De reella följderna blev slutligen - att Haijby åtalades och dömdes i dec 1952 av Stockholms rådhusrätt för utpressning av hovförvaltningen till ett långvarigt straff.

JK-utredingens primära syfte var att myndigheter och enskilda ämbetsmän skulle granskas om de hade vart försumliga under sin tjänstehantering av Haijby-affärens många turer. Till saken hör också att händelser skulle utredas som låg långt bakåt i tiden där minnesbilder och hågkomster om händelserna var mycket osäkra.

2 - JK-utredningen från år 1952 påvisar förutom utpressning av hovförvaltningen att:

Det var den kriminelle Kurt Haijby som spred själv rykten - om sin påstådda homosexuella förbindelse med kung Gustav V. [Ref - Borgvall och Hölzgen]

Haijby hade en pistol gömd, för vilken han inte hade licens, i ett lönnfack i sin sportstuga. - Han sköt vitt och brett omkring sig vid somliga tillfällen. (Borgvall) [. . .] ”att en av herrarna sagt att jag (Haijby) ständigt gick beväpnad och att jag (Haijby) hade en fix idé att skjuta kungen”. (Borgvall). Haijby var sålunda långt farligare för omgivningen än vad som eljest framkommit!

Haijby hade ett påtagligt intresse för yngre pojkar och - straffbar samvaro med dessa pojkar, det som kallas pedofili, såväl i ”dåtid” som ”nutid”! [Ref - Borgvall & Hölzgen].

Haijby hade i sin sportstuga, - under Tysklands framgångsrika krigsår, en oljemålad bild över Adolf Hitler på väggen och på Haijbys mage dinglade en relief i guld utav Adolf Hitler. [Ref - Borgvall & Hölzgen]

Hovförvaltningen bokföring inbegrep posten - För nådigt känt ändamål” som allmänt antogs vara förbehållet penningmedel förknippade med Haijbys utpressningsaffärer. Men den rubriceringen hade även på kung Gustav V uppdrag använts för åtskilliga utbetalningar förknippat med välgörande ändamål!

(1) Ett exempel på kung Gustav V många - utbetalningar av understöd skedde till Pauvres Honteux, alltså ursprunget till det numera omfattande äldrehemkomplex beläget kring Nockebybron i Stockholm. (2) Ett annat exempel är hovförvaltningens jämförelsevis stora utbetalningar till hjälpbehövande anhöriga till sjömän och söner, vilka som omkom eller skadades i samband med sprängningsolyckan ombord på jagare å Horsfjärden år 1941, samt att utbetalningar bokförts under angivna rubrik! [Ref - Birger Ekeberg och rådmannen Erik Tammelin].

Under åren 1935 – 1940 utbetalade hovförvaltningen - sammanlagt 155.725:- till Haijby. Mellan åren 1941-1946 föreligger en ”redovisningslucka”. (Jag har inte bemödat mig att finna uppgifter för de åren). År 1947 utbetalades sammanlagt 18.000:- av hovförvaltningen förmedlade i två poster, via polisintendent Allvar Zetterquist, till Haijby. År 1947 var också det sista året som Haijby genomdrev utpressning med nidboken ”Patrik Kajson går igen” som verktyg. Det var på uppdrag av Haijby som författaren Vilhelm Borgvall skrev boken efter Haijby diktamen. I efterhand ångrade sig Borgvall djupt. [Källa – Svea Hovrätt, protokoll, bilaga 10. sid 55 vid förhör 18.e juni 1952 med Sigfrid Malmsten av Bengt Lennergren]

Oscar Borgvall som var en skicklig textförfattare - lovade Haijby att var behjälplig med en bok, med titeln ”Patrik Kajson går igen”. Haijby åberopade icke några bevis för att han haft en förbindelse med kungen. Oscar Bergvall efterlyste sådana bevis som väl borde hava funnits. Haijby påstod nämligen att han fått brev från kungen, men några sådana kom icke fram. Haijby gav ett mycket oförblommat uttryck åt den meningen att han blivit mycket illa behandlad av myndigheterna. [Ref - Stockholms Rådhusrätt dom DB 305/1952, sid 43]

Det nyss sagda utgör konsensus från JK-utredningen av år 1952 som förtydligar bakgrunden till Haijby-affären.

3. Arkivkällor
3.1 SA - Stockholms rådhusrätt 1952: mål B140/1952-22-12, dom DB 305/1952. Tilltalad Kurt Alfred Haijby. Åklagare, Assessor Bengt Lännergren. Försvarare jur kand Henning Sjöström.

3.2 Riksarkivet, JK hemliga arkiv, F IIIa handlingar Haijby, JK-utredningen 1952.

3.3 ”Slottsarkivet - Kung Gustav V hovstall år 1930”.

4. Tryckta källor
Mer att läsa om kungliga och Gustav V finns i böckerna nedan

Ref 1- ”Rättsaffärerna Kejne och Haijby”, Maths Heuman, Norstedts förlag 1978, ISBN 91-1-787202-2 Boken förklarar Haijby-affären. (Rekommenderas).

Ref 2 - ”Gustav V och andra världskriget”, - Erik Carlsson, Historiska Media 2006, ISBN 91-85057-88-6. (Rekommenderas)

Ref 3 - ”Kungliga släktband - Kungar, drottningar, frillor och deras barn”, Ulf Sundberg, Historiska Media 2004, ISBN 91-85057-48-7

Ref 4 - ”Bakom den Gyllene fasaden – Gustav V och drottning Victoria – ett äktenskap och en epok”, Gustav von Platen, Bonniers förlag 2002, ISBN 91-0-058048-1.

Ref 5 - ”Från Branting till Erlander”, Torsten Nothin, Wahlström & Widstrand 1955.

Ref 6 - ”Tage Erlander 1949-1954”, Tage Erlander Tidens Förlag 1974, ISBN 91-550-1702-9

Ref 7 - ”Mainau min medelpunkt”, Lennart Bernadotte, Bonniers 1995, ISBN 91-0-056122-3

Ref 8 - ”Minnesbilder”, Nils Quensel, Norstedts 1973, ISBN 91-1-733092-0

Ref 9 - ”Görings Sverige – en hatkärlek”, Björn Fontander, Carlssons bokförlag 2008, ISBN 978-91-7331-167-0

Med lördagshälsning - Skribenten

= = =Slut del 2 av 2= = =

Nu har jag inte läst hela tråden, men jag hart ett rykte (obs! rykte!) som säger att en orsak till att kungens bil körde ner i diket vid Kungens kurva, berodde på att chaffören sög av Gustav V

Så den som körde bilen sög av passageraren. Alright. Hela skiten är en så uppenbar efterhandskonstruktion att det inte är sant. Nog kan V-Gurra varit bög, men inte fan är det troligt att han bögade när de körde av vägen.

Tror att man försökte återskapa händelsen in något TV-program för något år sedan, dock kunde man snabbt utesluta att något sådant förekommit då ratten i bilmodellen var enorm (det här var innan servostyrning kommit så bilrattar var stora för att underlätta svängning). Det gick helt enkelt inte att få in huvudet mellan ratten och föraren. Skrönan var alltså en efterhandskonstruktion.

Detta är nog mest ett utslag av folklig humor. Men att gubben var bög tycker jag mig kunna se ganska tydligt, min Gaydar brukar inte fallera.

Godkväll bästa läsare!

Ingress
Ämnet och tråden handlar alltså om kung Gustav V och den sk Haijbyaffären som var högt aktuell på 1950-talet.

1. Först var det sign ”Snaggaren” - som skulle visa sig på styva linan i fråga om Kurt Hajbyaffäen och kallar det skrivna för ”störtsäkra bevis”, vilket de inte är.

”Det verkar finnas en del som är störtsäkra och en del som helt avfärdar det. Detta verkar vara "bevisen":

(1) Uttalanden från den före detta justitiekanslern Olof Alsén och hovvaktmästaren Nils Lantz som återgivits i Tage Erlanders dagböcker. Alsén ska ha sagt att det verkligen var sant att kungen och Kurt Haijby haft ett förhållande. Lantz ska ha påstått att han utsatts för närmanden från kungen och att diverse hovchaufförer pressat till sig högre lön för att hålla käften om V-Gurras homosexuella läggning.

(2) Gustaf von Platen påstår tydligen i sina memoarer (Resa till det förflutna - Lättsinne i allvarstid) att pressfotografen Arne Ingers i samband med ett reportage om kungen skulle ha velat få Ingers gylf uppknäppt efter att gubben själv knäppt upp sin gylf.

(3) Kurt Haijby framförde en hel del påståenden, mer om det kan ni läsa här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Haijbyaff%C3%A4ren
= = =

2. Sedan kom sign ”latexxxss” - och talar om att han egentligen inte hade något att säga:

”Nu har jag inte läst hela tråden, men jag hart ett rykte (obs! rykte!) som säger att en orsak till att kungens bil körde ner i diket vid Kungens kurva, berodde på att chaffören sög av Gustav V”

3. Slutligen kom sign ”Enoch.Thulin” - och talar om att hans oförklarliga ”Gayday” som inte heller hade något att säga:

”Detta är nog mest ett utslag av folklig humor. Men att gubben var bög tycker jag mig kunna se ganska tydligt, min Gayday inte fallera.”
= = =

1. Mina frågor lyder nu - har någon av herrarna läst mitt tidigare inlägg på denna tråd?? Varför inte det då?? Har herrarna läst någon tillförligt dokument eller i bok ämnet?? Varför inte det då?? Förutan skrifter och dokument om Haijbyaffären finns ej någon möjlighet att få klarhet och debattera ämnesområdet!! Jag går nu till AK remissdebatten 15.e maj 1953, det är dåvarande justitieministern Herman Zetterberg som i sitt inlägg gör en lysande syntes av Hajbyaffären. Jag antar att läsarna har vetskap om var dokument från AK-remissdebatter finns tillgängliga.

2.Tage Erlander om politisering av rättsrötedebatten - maj 1953
Dåvarande statsministern Tage Erlander skriver i sin bok om ”rättsrötedebatten” med upphov från en partipolitisk spekulation. Det fanns de som ansåg att folkpartiet hade en möjlighet att genom denna debatt (om Haijbyaffären) skulle kunna störta regeringen Intresset stod som högst i samband med målet Haijby pågick i Svea hovrätt samtidigt med AK-debatten 15e maj 1953. Det var interpellationer från Svensson (fp) i Ljungskile och Gustav Johannson (k) som riktat frågor till justitieministern. Det mest tydliggörande kom från Herman Zetterbergs anförande som i förkortad version lyder så här: [Ref - AK remissdebatt 15.e maj 1953]

Justitieminister Herman Zetterberg interpellationssvar 15 maj 1953 om Haijbyaffären: - ”När det påstås i diskussionen, att det skulle föreligga klara missförhållanden, som ingen vill rätta till och som endast skall slätas över och döljas genom mörkläggning av olika slag, så är detta uppenbart verklighetsförfalskning. Ty vad visa i stället en överblick vad som hänt i alla uppmärksammade fall? Jo – en ständig bredvillighet från regeringen och från andra samhällsorgans sida att undersöka och utreda påståenden om att något inte skulle stå rätt till. Stora ansträngningar görs och kvalificerade arbetskrafter sätts in för att sådant inte skall lämnas ouppklarat, för att den som handlat brottsligt skall åtalas i laga ordning och för att var och en skall kunna sätta sig in i vad som hänt!.

”Hur var det i Kejneaffäen? Fört gjordes Wahlbäcks utredning, så Fries utredning, Kejne-kommissionens utredning. Är det detta som kallas släta över och tysta ner? Hur var det i Haijby affären? Där kommer en person med Haijbys föregående och med hans abnorma sinnesbeskaffenhet och påstår att en rad oegentligheter skulle ha begåtts emot honom. Och vad gör man? Gör man processen kort med anklagelserna och lägger klagomålen i papperskorgen? Såsom man säkert skulle ha gjort i andra länder. Nej – man gör en omfattande och samvetsgrann undersökning av hans påståenden. […]

”Låt mig alltså än en gång konstatera: här har inte varit tal om att mörklägga och undanröja fel och misstag, som blivit begångna, här har tvärt om de mest noggranna undersökningar verkställts även om man givit sig in på områden där svårigheter varit uppenbara. Det är en självklar sak inom rättsvården, liksom i varje annan mänsklig verksamhet, finns mänskliga brister och begås fel och misstag, någon gång till och med brottsliga gärningar. Bland de tusentals människor som är verksamma inom rättsväsendet finns det naturligtvis en och annan som är olämplig för sin uppgift. […]

”Det är nyttigt, ja nödvändigt att allt som sker inom rättsvården är underkastat en ständig vaken kritik från pressens och allmänhetens sida. Därför bör anmärkningar komma fram och fel påtalas. Och då det finns anledning att misstänka att en sådan anmärkning kan vara riktig, bör det redas ut, hur det förhåller sig och rättelse vidtagas. Men man bör akta sig för att tro att den som anklagar alltid har rätt. Det hör tvärtom till de fundamentala principerna för ett rättssamhälle att en anklagelse om en brottslig gärning inte får hållas för sann, innan det finns övertygande bevisning och laga dom. Den rättsgrundsatsen gäller för alla medborgare, även för tjänstemän och deras åtgärder i tjänsten.

[b]Det är ett allvarligt missförhållande då lösa och ogrundade anklagelser föres fram som om de vore säkra fakta. I detta hänseende har vissa tidningsorgan icke visat ansvar som svarar mot pressens stora frihet utan i stället spekulerat i sensation./b]

”Direkt otillständigt är det när på folkmöten och i pressen lösa beskyllningar utan stöd av fakta vidhålls gentemot grundliga och objektiva utredningar. Därifrån är steget inte långt till sjuka föreställningar om sammansvärjningar och konspirationsteorier för att hindra den enskilde att få sin rätt.

”Man må göra klart för sig att detta tal om att höga jurister håller samman för att mörklägga och undandölja fel och misstag, som blivit begångna, detta vårdslösa tal om sk rättsröta, det är rena demagogin. Jag misstror visst inte alla som för sådant tal på läpparna. Det finns säkert bland dem goda medborgare och uppriktiga idealister. Men de låter sig ryckas med av propagandafraser. Det är inte på det säter som rätten värnas.”.

”Utredningen har klarlagt att några sådana grova övergrepp som Haijby påstod inte har kunnat påvisas. En annan sak är däremot om alla åtgärder som vidtagits mot Haijby är fria från anmärkning, här kan det råda delade meningar. Det ankommer icke på mig att uttala något klander och inte heller uppträda till försvar för åtgärder som vidtagits innan nuvarande regeringen fick vetskap om saken. […] När man bedömer den ena eller andra åtgärden måste man betrakta den situation och de tidsförhållanden under vilken åtgärden vidtogs”. Där avslutas Zetterbergs framförande

3. Sammanfattning
Affären Kurt Haijby är en av de rättsaffärer i svensk kriminalhistoria som tilldrog sig en oerhörd uppmärksamhet från allmänhetens sida. Haijby åtalades år 1952 för utpressning av hovförvaltningen med ursprung från år 1936 och fram till år 1947, med påståenden om att han hade en homosexuell förbindelse med Kung Gustav V. För att Haijby skulle förtiga sina påhittade uppgifter utbetalade hovförvaltningen, enligt dåtida uppfattning, stora belopp. Uppskattningsvis hade sammanlagt c:a 250.000:- utbetalats men enbart c:a 80.000:- kunde bestyrkas med kvitton i rättegångarna. Haijby dömdes i rådhusrätten till åtta års straffarbete 1952 vilket i Svea hovrätt år 1953 sänkte till sex år. Haijby benådades av hälsoskäl efter fyra års fängelsevistelse.

Kurt Haijby (1897-1965), växte upp i ett relativt burget hem i Stockholm, hans far var handlande som försålde skaldjur och vilt från sin affär i Gamla Sta´n i Stockholm. Hovet var en av kunderna och sonen Kurt bistod fadern med varutransporter till Stockholms slott. Advokaten Sjöström påstår att en förändring hos Kurt ägde rum i samband med en juvelstöld på föräldrarnas sommarnöje varvid Kurt till en början kom att bli misstänkt. Troligen hade Kurt utsatts för sexuellt övergrepp i ungdomen som ledde till vad som i handlingar ömsom kallas bisexuellt, ömsom homosexuellt beteende.

För att få sin historia om förbindelse med kungen att låta trovärdig ”kopplade” Haijby samman flera egenpåfunna händelser som inte visade sig hålla för verkligheten. Haijby trodde sig vara oantastlig för polisiära- och myndighets ingripanden genom att hota avslöja sin påstådda förbindelse med kungen.

= = =slut del 1 av 2= = =

Haijby påstående - 1
Kurt Haijby hade försålt majblommor till kung Gustav V på slottet i maj 1912 i sällskap med två skolkamrater i scoutrörelsen. Efter besöket påstod Kurt Haijby att han ”förförts” av kungen som hade knäppt upp gylfen på Kurt.

Det var angeläget i målet i rådhusrätten 1952 kunde bringas ytterligare klarhet om det låg någon sanning i Haijbys påstående att han blivit ”förförd” av Kungen i maj 1912. Från en tidningsnotis 2:e maj 1912 fann man namnen på de två scouter som tillsammans med Haijby sålt majblommorna. I all hast inkallades dessa som vittnen. Vittnena uppgav att de alla varit tillsammans hela tiden och haft sällskap därifrån. Det var orimligt att Kungen hade visat något speciellt intresse för någon av dem. [Kommentar - det är mycket tveksamt om Scoutrörelsen nått till Stockholm denna tid]

Efter vittnesförhör förklarade Haijby att han misstagit sig på dagen utan kontakt med kungen hade skett först dagen därpå när Haijby ensam hade besökt slottet. Ett av vittnena återkallades och hördes av skäl som Haijbys nya uppgifter. Vittnet berättade att han dagen efter majblomma försäljningen varit tillsammans med Haijby hela tiden från skolans slut tills de hade gått hem. Det var uteslutet att Haijby den dagen hade kunnat vara på slottet.

Haijby påstående - 2
Haijby påstod att han brevväxlade med kungen.
Enbart ETT brev kunde uppvisas och som Haijby hade ställt till kung Gustav V hösten 1934. Men det brevet var aldrig avsett att nå kungen utan hade enbart tillkommit som ett listigt sätt att snärja hovfurir Gustav Rydén och slottsdetektiv Olof Lönnblad med Haijby planer på utpressning. Lönnblad tog hem, bröt kuvertet, läste och gömde brevet som hans hustru senare fann i bostaden. Vid rättegången framvisades brevet av fru Lönnblad som Haijby till en början påstod att han INTE hade skrivit. Brevet bidrog till Haijbys fall.

Haijby påstående - 3
Haijby sökte vid en audiens hos kungen i nov 1933 vin- och spriträttigheter för den av paret Haijby gemensamt drivna restauranten ”Lido” i Stockholm. Vid rättegången 1952 var det omöjligt att klara ut när audiensen ägt rum eftersom audienslistorna var förlagda. I rådhusrätten var man hänvisad till olika besked från Haijby för åren 1932 och 1933. Vid hovrätten påstod Haijby att skulle ha haft förbindelse med kungen ungefär femton gånger 1932-1933.

Först efter rättegången återfanns listorna varav det framgick att audiensen ägde rum den 28 nov 1933 då Haijby tillsammans med ett femtiotal andra personer mottagits av kungen. Det visade sig att kungen under den aktuella tidpunkten redan flyttat ut till vinterboendet på Drottningholms slott den 7 nov 1933, alltså tre veckor innan audiensen och fram till 5e feb 1934 vid den årliga resan till Rivieran. Kungen återkom och upptog sin roll som statschef 20e april 1934. Det innebar att Haijby omöjligt kunde möta kungen de tider som han påstod.

Händelse - 4
I maskopi med sin man stämmer Anna Haijby i april 1936 sin man för otrohet med kung Gustav V
Anna Haijby erhåller 15.000:- av hovförvaltningen i vederlag för att ändra stämningen mot sin man Kurt, till hemskillnad. Det var en planerad juridisk aktivitet som inte direkt kunde kallas utpressning men som ledde till att hovförvaltningen föll undan med fortsatta utbetalningar åren 1936-1938.

Händelse - 5
Sommaren 1938 misstänktes Haijby i Göteborg ha haft homosexuell förbindelse med två skolpojkar i åldern 13-14 år. Händelsen ledde till att Haijby intogs för observation vid Beckomberga sjukhus i Stockholm.

Genom hovförvaltningens påskyndan godtog Haijby att han skulle lämna landet. Enligt anteckning i sjukhusjournaler ville Haijby själv resa till Amerika via Tyskland. I bakgrunden låg ett hotande åtal för otukt mot minderårig.

Händelse - 6
Genom säkerhetspolisens telefonavlyssning hade man år 1941 fått information om att Haijby planerade en bokutgivning som skulle heta ”Kungen av tennisien”. Haijby hade kontaktat kioskdeckarförfattaren Gustav Ericsson om ett samarbete för att skapa en skandal. Genom denna bok trodde Haijby kunna fortsätta sin utpressning av hovförvaltningen.

Även här måste statsintresset träda i förgrunden snarare än Haijbys aktiviteter som i krigstid kunde skada Sverige och kungen som statschef. Haijby intogs för observationer på Beckomberga sjukhus för att förhindra bokutgivningen och kontakten med Gustav Ericsson.

Händelse 7
Oscar Birger Borgvall hade i jan 1945 kommit i kontakt med Kurt Haijby. Så småningom kom Haijby att tala om en bok om sina ”upplevelser”. Borgvall som var en skicklig textförfattare lovade då Haijby att var behjälplig med en sådan bok, med titeln ”Patrik Kajson går igen”. Senare tillkom boken ”Ett lysande följe”

Haijby åberopade icke några bevis för att han haft en förbindelse med kungen. Oscar Bergvall efterlyste sådana bevis som väl borde hava funnits. Haijby berättade nämligen att han fått brev från kungen, men några sådana kom icke fram. Haijby gav ett mycket oförblommat uttryck åt den meningen att han blivit mycket illa behandlad av myndigheterna.

Böckerna grundade sig på Haijby muntliga berättelser vad som han påstod skulle ha förekommit. Haijby memorerade och Borgvall skrev ned detta och satte sedan svenska på texten. [Ref - Stockholms Rådhusrätt dom DB 305/1952, sid 43]

Händelse - 8
Haijby gick till nya attacker år 1950 genom att bombardera ämbetsmän och myndigheter med ett stort antal aggressiva och hånfulla skrivelser. I samband här med engagerar sig författaren Wilhelm Moberg för Haijby räkning. Trots varningar fortsatte Haijby i övermod sina skriverier i den tron att han var oantastlig mot åtal, men där tog han grundligt fel.

I samband med att Haijby hamnat som ett ärende på regeringens bord uttrycker sig Per-Edvin Sköld på följande sätt enligt Tage Erlander anteckning 12e feb 1953:

Kungen hade så många möjligheter att skaffa den hjälp han behövde att det låter otroligt att skulle ha gett sig i lag med denna kriminella person som kommer upp och bråkar om ett utskänkningsärende.

Sjuttio år efter Haijby utpressning av hovet tydliggör militärhistorikern Eric Carlson orsaken till Haijbys intagningar på sinnessjukhus, nämligen statsintresset. Carlsson skriver:”Låt oss anta att en främmande makt under kriget hade framskymtat att de hade besvärande uppgifter om statschefen. Antag vidare att denna makt tydliggör att de kommer att utnyttja dessa uppgifter – såtillvida att man från svensk sida inte förklarar sig vara villig att gå den främmande makten till mötes i något aktuellt krigsläge. Därmed hade Haijby agerande, genom planerade bokutgivningar år 1941, som allvarligt kunde skandalisera och skada Gustav V, hamnat som en i högsta ordningens säkerhetsproblem för Sverige.

Per-Edvin Skölds träffande reflexion år 1953 och Eric Carlsson tydliggörande år 2006 får avsluta detta inlägg. Det finns inga belägg för att kung Gustav V hade någon relation med mytomanen Kurt Haijby.

Med intresseväckande läsning /Skribenten

En gammal lärare till mig påstod att sin farsa hade blivit antastad av Gustav V. Jag ser inte varför en lärare på 60 år skulle ljuga om något sånt.

Många lärare är vänstervridna (mot överklassen, mot kungahuset, mot adeln o.s.v.) så det låter inte så otroligt att en lärare skulle kunna fabricera en sådan historia.
När vår klass var ute på stadspromenad på mellanstadiet så stötte vi på Göran Persson och Anna Lind - vår 60-åriga lärarinna blev helt till sig av förtjusning. Så ser det ut i princip hela yrkeskåren.

Det går att påstå vad som helst, vilket sign Jagaerebitti gör här i sitt inlägg. Läs det jag skrivit om den kriminelle Kurt Haijby eskapader snarare än att hitta på egna skrönor!

Skribenten

Har du läst Dan Korns nya bok om Kejneaffären? Han tar även upp Haijby.