Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Mitt liv påverkas inte av läkarnas liv och jag har ingen prestige i frågan med den rättsapparat som förstörde deras liv kan lika gärna förstöra mitt, ditt eller :s liv. Ska oskyldiga få sina liv förstörda av usla polisutredningar och okritiska åklagare som låter sig påverkas av opinionsbildare, medier och en politisk mobb? Och fråntas möjligheten att överklaga det domskäl som blev spiken i kistan? På vilket sätt är det bra för dig?

Styrlin/Nybergs uppsats i PDF (202 MB)

Jägmästaren placerar ju systern i butiken så jag förstår att du inte vill tro så hårt på honom.

Har du en förklaring till varför systern ej har det minsta minne av händelsen fast hon enligt jägmästaren var där den aktuella tidpunkten?

Så är det förstås, men det jag menade tidigare var ju att det är orimligt att man måste bevisa någon annans skuld för att själv bli frikänd. Är inte det en absurd tanke?


Nu vet jag ju att jag inte är någon auktoritet i dina ögon, men i det här fallet kan jag tala om att all forskning visar att barnets berättelse helt enkelt inte kan vara sann. Strukturerna i hjärnan (ffa hippocampus) är inte tillräckligt utvecklade vid 18 månader så att barnet verbalt skulle kunna berätta om minnen några år senare. Det som barnet möjligtvis skulle ha kunnat var att känna igen vissa stimuli som tex lukt eller dyl och då reagerat med den affekt som det hade känt när minnet inkodades. Detta förutsatt att stimulit var kopplat till någon stark affekt som tex rädsla. Alltså var det rent trams när Erixon och Lindblad påstod att barnet visade "tillkämpad oberördhet" när hon vallades på rättsläkarstationen. Om barnet hade haft det minsta minne av att ha varit med om en styckning där så hade det varit just då som hon hade reagerat, och då förmådligen med stark rädsla/ångest. Jag har mycket svårt att tro att tro att Erixon och Lindblad skulle stå för den slutsatsen idag.


Det jag syftade på var min fråga om kravet på att hitta den verkliga gärningsmannen bara gäller läkarna eller om det gäller alla. Om det gäller alla så ställde jag frågan om en person som döms för ett mord i Stockholm men bevisligen har befunnit sig i Luleå också måste hitta den verklige mördaren innan han/hon har utsatts för ett justitiemord?

Tror du en person som bevisligen i Luleå kunna dömas för ett mord i Stockholm? Det låter som ett konstigt exempel.

Det skulle förändra mycket. Om det kan hittas bevis för att någon annan (namngiven) person är förövare, så är ju läkarna oskyldiga och det som tidigare talat för deras skuld kan man då bara konstatera att det varit olyckliga omständigheter.

På intet sätt, men även om de skulle få s.k. upprättelse och 1 miljard SEK var för "sveda och värk", så skulle min uppfattning i skuldfrågan inte rubbas en millimeter.

Jägmästaren kan ha misstagit sig. Ingen är perfekt och vittnen är bara människor och inga superdatorer. Men, är det några personer som jag skulle kunna misstänka för att bara vilja hjälpa till, så är jägmästaren och damen med hunden två vassa kandidater. Men, jag kan inte säga att de verkligen poppat upp som vittnen bara för att vilja hjälpa till.

Nej, jag tycker inte det är absurt. Vad är det som säger att läkarna inte är skyldiga? Man kan inte bara verka för deras upprättelse, utan att först försöka ta reda på vem den skyldige egentligen är (om man verkligen tror på läkarnas oskuld). Jag tycker inte någon är oskyldig bara pga utredningen (sägs ha) varit kass, pga en mediadomstol och -lynchning, pga en högljudd kvinnopolitisk rörelse kring fallet och/eller annat som fått mycket kritik.


Detta har jag också svårt att köpa. Vad gäller det övriga, så ska jag låta det vara osagt.


Detta gäller inte bara läkarna. Rent generellt tycker jag det ska vara så.

De borde inte dömt honom, om de känt till att han bevisligen befunnit sig i Luleå vid tiden för mordet eller att de släpper honom fri (och han får ett fint skadestånd), så fort det uppdagats att han bevisligen befunnit sig i Luleå och inte av den anledningen kunnat vistas i Stockholm, när mordet ägde rum där.

PS. Vad gäller Sture Bergwall (som är ett mycket speciellt fall), så behöver inte de verkliga mördarna hittas, för upprättelsens skull, om det är helt uppenbart att han inte varit den som legat bakom alla de morden, som han tidigare tagit på sig. Han har ju själv börjat snacka om att han mördat den, den och den. Det är knappast hans problem, om många (inte minst folk inom rättspsykiatrin och rättsväsendet) köpte hans snack. Han har tydligen själv sagt många saker kring morden, som inte kan stämma överens med verkligheten. De borde inte köpt det så lättvindigt. De verkar ha gjort det helt reservationslöst och okritiskt. Här tror jag betydligt mer på en vilja att göra storkarriär hos vissa än vad som varit fallet i CdC-fallet.

Jag tycker inte man ska/kan jämföra SB-fallet med CdC-fallet.

Ni som säger att Allmänläkaren omöjligtvis kan ha hunnit begå någon illgärning mot CdC har tydligen inte känt till att han jobbade på Sabbatsbergs sjukhus (kem. lab.) ända fram till 1 aug. 1984 (och när det behövdes på S:t Eriks och Beckomberga sjukhus), efter läkarexamen 1983. Det var först därefter som han började jobba i Karlstad (en AT-tjänst han på våren samma år hade sökt). Och 9-12 juni 1984 hade han jour/beredskap och det innebar att han inte behövde göra annat än att utföra sitt arbete via telefon och behövde därför inte åka till jobbet. Detta enl. vik. avdelningsföreståndare Eriksson.

Källa: Styckmordsmålet (1999, FUP-baserad uppsats).

Apropå Sabbatsbergs sjukhus. Han hade tydligen ett tfnnr. till Obducenten på en lapp där. Om inte annat, så är det i alla fall intressant. Kan vara ett tecken på att de haft tätare kontakt med varandra än vad de velat göra gällande för snuten, vilket jag är övertygad om.

Också intressant att Obducenten var nyfiken på hur långt förhören med Allmänläkaren hade kommit, när förhören av honom själv precis hade avslutats vid ett tillfälle. Jo, han undrade vad grillningen av TA lett till och det är ju en intressant sak att fundera över.

Det är också intressant att saker och ting som knappast kan misstänkliggöra TA har han liksom alla svar på, men när det gäller sådant som kretsar kring CdC, styckning och pingsthelgen, så är svaren minst sagt knapphändiga. För knapphändiga, faktiskt.

Ja, och Finnen och dennes goda vän hade inte bara sökt efter CdC den 17/6, som någon här nyligen sa, utan också den 10/6, både på tidiga dagen, ca. kl. 13-14 och även på kvällen, dock utan att finna henne. Sedan hade de återvänt till Småland. Dennes goda vän, som också råkade vara Ösmo-Ragges styvson, verkade inte ge mycket för gubbens snack om CdCs samtal efter den 10/6, då han sagt att denne brukade dra en vals, av och till.

Någon prostituerad kvinna hade sagt till Finnen och Ragges styvson (under letandet av CdC återigen, den 17/6) att hon hade en känsla av hon sett CdC den 12:e, men hon var inte alls säker på datumet.

Är de det, så borde de inte blivit det. Då har ett stort misstag begåtts. Det är min bestämda uppfattning.

Kan lugnt tala om för dig att CdC levde aldrig efter pingsten 1984. Inget möte ägde överhuvudtaget rum på Gamla Brogatan den 15/6. Saba och CB har inget med CdCs död att göra, inte heller någon jättelång kåkfarare ("Långe farbrorn"!) och inte heller Vincent. Och vidare: ingen mystisk charkuterist, ingen drogleverantör, ingen polsk slaktare, ingen Solnamannen, Snömannen eller någon galen saxmördare heller, för den delen.

Hon har heller aldrig vistats hemma hos någon under perioden 11-14 juni -84.

Jag tror mycket bestämt att något mycket otrevligt hände den 10/6. Nästa gång CdC "hörde av sig" igen var den 18/7 resp. 7/8.