Ibland upprepar historien sig. Pancho Villa var Filippinernas första boxningsvärldsmästare och superstjärna i ringen, han hade blomkålsöra på höger öra. Samma har Filippinernas stora stjärna idag, alltså Manny Pacquiao. Blomkålsöra på högra.
Den originella Kid Chocolate på 1920/30-talet hade en avslagen framtand. Dagens Kid Chocolate, Peter Quillin, hade samma framtand utslagen (visserligen fixad numera).
Ett par intressanta observationer bara.
Jo det var en hårding Yigit mötte. Men kolla in en av Mitchells motståndare, Billy Smith. Han är hård på riktigt. Stoppad bara 8 ggr på 140 kamper. Han är en känd journeyman i UK. Hade en brorsa som också var fighter men som tog livet av sig om jag inte minns fel.
Fast det är ju skillnad på dagens och gårdagens fighters vad gäller hårdhet. De var gjorda av annat virke förr i tiden helt enkelt. Kolla bara på gamla welterchampen Jack Britton. Endast 1 KO-förlust på 344 fighter under 25 år, och det var i hans tredje match.
Hårding #1. Läser en bok om Harry Greb just nu, läser den för andra gången. Sitter typ med öppen mun och bara skakar på huvudet åt denne man. Har inte funnits och kommer aldrig finnas nån som honom. Helt sjukt vad han åstadkom under sin karriär. Jag har kanske skrivit om honom här förut, det minns jag inte, men måste göra det igen. Det är så synd att ingen vet hur det såg ut när han fightades. Trots att han gick 300 pro-fighter så är han den ENDA av dåtidens champs som inte finns filmad i nån match. Det ryktas att det ska finnas en film i London men ingen vet var den är.
Hursomhelst, för att sammanfatta kort. Greb var en kort mellanviktschamp som fightades mot vemsomhelst, närsomhelst, varsomhelst. Oavsett viktklass. Det fanns 8 klasser på den tiden, Greb drog fram som en tornado i de 3 tyngsta (mellan-lätt tungv.-tungvikt). 1917 gick han 37 fighter, vann 35. 1919 gick han 45 fighter, vann allihop! Ofta mot världsklass motstånd. Han mötte 11 (elva!!) Hall-Of-Fame boxare, besegrade alla. Han gick ofta upp mot tungviktare trots att han själv bara vägde runt 160lbs, han besegrade ALLA tungviktare han nånsin mötte. Den store Gene Tunney, som ju var den som till slut lyckades besegra Jack Dempsey (2ggr), hade endast 1 förlust under hela sin karriär på 82 fighter. Mot vem? Mot mellanviktaren Greb såklart. "Greb handled Tunney like a butcher hammering a Swiss steak." Som man skrev på den tiden. Jack Dempsey, den fruktade tungviktskungen, vägrade möta Greb. Kan ni tänka er att tungviktskungen, en grym slugger, vägrar möta en liten mellanviktare utan nåt tungt KO-slag? Då kan man anta att den mellanviktaren var en ganska hård man. Greb och Dempsey möttes dock två ggr i sparring. Dempsey var känd för att gå hårt åt sina sparringpartners och tänkte nog göra detsamma med Greb. Men Harry gjorde som vanligt, regnade in slag oavbrutet från alla tänkbara vinklar. På tredje dagen fick Dempsey ge upp med ett spräckt vänster ögonbryn. Två dagar senare gick, och vann, Greb en 10-ronders fight mot mot tungviktaren Tommy Gibbons (som utmanade om Dempseys titel senare).
Nästa sparring tillfälle fick Dempsey bra med stryk, resulterande i en spräckt tunga andra dagen. "Greb was all over him and kept forcing him around the ring throughout the session.Dempsey could do little with he speedy middleweight, while Greb seemed able to hit Dempsey almost at will. Time and again Greb made the champion miss with his famous right and left hooks". Denna sparring var inför Dempseys möte med Billy Miske, en tungviktare som Greb redan besegrat. En annan fighter de båda mötte var Willie Meehan. Dempseys record mot Meehan: 1-2-2. Greb slog Meehan enkelt, samma år som Meehan hade en vinst och två oavgjorda mot Dempsey.
Nu drog det iväg lite. Men Greb var helt fenomenal. Han hade en av historiens hårdaste hakor och förmodligen boxningshistoriens bästa kondis. Hans stil var att bara ösa in slag från alla vinklar, fast med en del finess, han undvek många av motståndarens slag. "It was like fighting a dozen men, or an octopus with gloves on" som nån motståndare sa. "It felt like fighting a boxing glove factory, where one of the shelves had fell down on you" sa nån annan.
300 fighter, mellan- och lätt tungvikt champ (säkert tungvikt champ också om han fått chansen), mötte vemsomhelst närsomhelst. Och allt detta medan han var blind på ena ögat! Han var också den enda champen som mötte utmanare av alla hudfärger. Dessutom var han ensamstående pappa, hans fru dog i tuberkulos. Vilken snubbe.
Greb och Dempsey
http://www.harrygreb.com/dempsey_greb_closeup.gif
