(...)"5.4 DNA-spårets koppling till gärningsmannen
Domstolarnas bedömning av DNA-bevisning varierar. Det finns t.ex. domar från samma domstol som bedömt blodspår inne i en lokal där det varit inbrott olika. Fallen är i och för sig inte identiska men i det ena fallet13 ansåg domstolen att det inte var visat att det var gärningsmannen som lämnat blodspåren (blod på insida fönsterkarm, på sten tio meter in i lokalen och på en träpåk 30 meter in i lokalen) medan domstolen i det andra fallet14 ansåg att DNA-spår som anträffas på eller intill brottsplatsen utgjorde tillräcklig bevisning för att den åtalade var gärningsman. Domstolen beaktade i det sistnämnda fallet att gärningsmannen inte hade legal anknytning till platsen och att det inte heller fanns omständigheter som talade emot att han skulle vara gärningsman (blodspår bl. a. inne i lokal på insidan list respektive på lamellgardin).
Det är av betydelse var DNA-spåret säkrats.15 Dokumentationen kring detta är därför viktig. Bevisvärdet synes vara högre om DNA-spåret kommer från ett direkt bevis än om det kommer från ett spår som endast är ett indicium. Oavsett om spåret finns i närheten av brottsplatsen eller på denna är det viktigt att veta exakt var spåret säkrats. Ett DNA-spår som finns på fast föremål på en brottsplats torde naturligt ha högre bevisvärde än om det finns på ett löst föremål som kan ha hamnat på platsen av annan orsak.
I fall där spåret utgörs av lös egendom, t.ex. cigarettfimpar, har domstolarna i vissa fall då misstänkt lämnat en förklaring som inte kunnat lämnas utan avseende ogillat åtalet.16 I andra fall har åtalet bifallits.17 Det finns fall där domstolen vid salivspår på en kvarlämnad flaska i en bil beaktat att den misstänkte inte hade någon rimlig förklaring därtill.18 I de fall där cigarettfimpen säkrats tillsammans med annat DNA-spår som blod och flaskor har domstolen konstaterat att andra visserligen kan ha placerat ut spåren men att den samlade bilden i det enskilda fallet var sådan att det var uppenbart att den misstänkte var gärningsman.19 Det finns även domar där den misstänktes tidigare kriminalitet beaktats i skuldfrågan. I ett fall där en fimp hittades i ett källar-förråd befanns DNA-bevisningen tillsammans med vad som hade framkom-mit om den misstänktes tidigare kriminalitet som tillräcklig bevisning för fällande dom.20 Vid tillgrepp av fortskaffningsmedel där cigarettfimpar med DNA säkrats i bilen är utfallet splittrat. I vissa fall har åtalet bifallits, i andra har det ogillats.21 I några fall har handskar säkrats på brottsplatsen och den misstänkte har då ofta invänt att han lånat ut handskarna till en bekant. I ett fall har domstolen ogillat åtalet och i ett annat fall har åtalet bifallits.22
Det är svårt att dra några generella slutsatser om vad domstolarna kräver för att anse det klart att DNA-spåret har avsatts av den som har begått brottet, och att DNA-träffen därför styrker åtalet. Det är ju också naturligt att i vad mån spåret kan kopplas till gärningsmannen i hög grad beror av omständigheterna i det enskilda fallet, och att det således är en fråga som måste lösas genom sedvanlig bevisvärdering.
6 Slutsatser
6.1 Bevisvärdet av en DNA-träff är mycket högt
Genom Högsta domstolens avgörande år 2003 är det klarlagt att ett utlåtande från SKL om överensstämmelse mellan en misstänkt och DNA-profilen i ett spår i alla normala fall utgör tillräcklig bevisning om att den misstänkte har avsatt spåret. Det är bara om slutsatsen av ett eller annat skäl inte framstår som rimlig som det finns skäl att i det enskilda fallet närmare överväga risken för sammanblandning, förväxling av prover eller annat sådant. På motsvarande sätt klargör rättsfallet att utlåtanden från SKL som anger att risken är låg för att spåret i stället är avsatt från en nära släkting, i alla normala fall är tillräckliga för att avvärja svepande invändningar om att en DNA-profilträff skulle kunna förklaras av andra gärningsmän i den misstänktes släkt.
Den genomgång av domar som har skett visar att domstolarna i allt väsentligt följer de uttalanden som Högsta domstolen har gjort om bevisvärdet av en DNA-profilträff.
I rättsfallet var det på ett osedvanligt sätt klarlagt att det var en av rånarna som hade avsatt det blodspår som DNA-analyserades. Som har framgått av genomgången av domarna är det annars i denna länk i beviskedjan – att spåret har avsatts av den som har begått brottet – som bevissvårigheterna oftast uppkommer. Som diskuteras i nästa avsnitt måste därför den frågan uppmärk-sammas särskilt under förundersökningen.
6.2 Alla relevanta förundersökningsåtgärder måste vidtas
En DNA-träff på en brottsplats kan vara ett bra bevismedel men innebär självklart inte per automatik att ett brott har blivit uppklarat. Det kan finnas många förklaringar till att en persons DNA avsatts på en viss plats. För att klara upp ett brott där DNA är ett bevis krävs som vid alla utredningar en gedigen förundersökning där alla relevanta utredningsåtgärder vidtas.23 I ett fall24 där den misstänktes blod fanns på brottsplatsen gjorde denne gällande att det kommit dit efter gärningen. Tack vare en noggrann platsundersökning och vittnesförhör med den polis som utförde undersökningen kunde motbevisas att den misstänkte endast varit på platsen för att urinera. Ingen hade enligt undersökningen urinerat i närheten (vid inbrottstillfället fanns det snö på brottsplatsen).25
Nedan följer några exempel på utredningsåtgärder som är viktiga att beakta vid en förundersökning.
• Ange noggrant var DNA-spåret säkrades (ange t.ex. inte ”i bilen” utan exakt var i bilen, inomhus/utomhus, exakt placering så långt möjligt, gärna foto).
• Klarlägg så tidigt som möjligt om den misstänkte uppger sig ha varit på den plats där spåret säkrades – vid tidpunkten för brottet eller vid någon annan tidpunkt – och vad han då företog sig.
• Har den misstänkte någon förklaring till ett DNA-spår? Är den rimlig?
• Vid invändning om att syskon kan ha avsatt DNA-spåret bör den misstänktes familjeförhållanden utredas. Finns syskon (ev. tvilling) eller andra närmare släktingar som kan ha likartad DNA? Var finns dessa? Har de haft möjlighet att avsätta spåret?
• Om den misstänkte skyller på syskon eller annan nära släkting bör övervägas om även de ska topsas för att kunna uteslutas som gärningsmän.
• I fall där kriminaltekniker varit på brottsplatsen kan det ibland vara av värde att en brottsplatsanalys görs och redovisas i brottsplatsundersökningsprotokollet. Syftet är då att få fram så mycket information som möjligt från en brottsplats om händelseförloppet dels för att se om informationen ställd mot eventuell övrig bevisning är rimlig samt dels om den stödjer det modus som den misstänkte normalt använder (om detta är känt). " (...)
(numrerade noter i texten, sammanslagna)
"13 Löp nr 66.
14 Löp nr 76.
15 Se t.ex. löp nr 71.
16 Se t.ex. löp nr 8.
17 Se löp nr 22.
18 Se löp nr 28. Se även löp nr 35 och 36 där domstolen konstaterade att misstänkt inte förmått lämna en trovärdig förklaring till DNA-spåren. I det första fallet hade blod säkrats på en ficklampa som kvarlämnats på brottsplatsen och i det andra fallet hade blodspår säkrats i en soffa.
19 Se löp nr 21.
20 Se löp nr 59.
21 Se löp nr 92-97.
22Se löp nr 50 och 55. Se även löp nr 64 och 86
23 Se t.ex. löp nr 61 där domstolen saknade ett antal utredningsåtgärder för att kunna dra slutsatsen att DNA-analysen framstår som rimlig (se även NJA 2003 s 591). Se även löp nr 68.
24 Se löp nr 5.
25 Se även löp nr 32 där målsägandeförhör och och vittnesförhör hölls för att motbevisa invändningen om att han tidigare besökt bostaden."
Källa: FREDRIK WERSÄLL
Lisbeth Johansson
(Utvecklingscentrum Göteborg)
"DNA som bevis – en sammanställning av domar"
Promemoria
RättsPM 2008:5
Utvecklingscentrum Göteborg Februari 2008
ÅKLAGARMYNDIGHETEN
(s 40-43)
Internetkälla:
http://www.aklagare.se/PageFiles/3825/2008-05%20DNA%20som%20bevis.pdf
"Sverige in i EU-register för dna
I sommar ska svenska brottsutredare börja kliva in i EU-ländernas gemensamma system för att söka i varandras dna-register. Det förväntas öka farten i utredandet eftersom dagens system bygger på dna skickas med post till minst fem olika instanser, rapporterar SVT:s Nyheter.
När dna-spår från en brottsplats inte hittas i nationella registret ska utredaren automatiskt kunna söka i andra länders register. I dag är 16 länder anslutna till systemet."
Av TT
Publicerad 10 mars 2013
Internetkälla:
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleID=7526391
Lite om DNA analys, metoder och tillämpningar. Internetkälla:
http://www.dnaanalys.se/
http://www.dnaanalys.se/dna-brottsutredningar/