Citat:
Ursprungligen postat av eireann
Nåja, jag frågade DIG och känner inte alls att jag fick raka och ärliga svar. Jag är FÖR att kriminella ska straffas, synd att vi inte har några rejäla gruvor i Sverige där vi kan släppa ner några mördare och pedofiler. Så tillbaka till frågan...varför säger alla nordkoreaner som defekterat/flytt landet hur hemskt det är? Visste du att de flesta som inte bor i Nordkoreas turiststäder inte är kriminella? (ironi) Jag vet inte vilken planet du bor på men jag väntar fortfarande på ett svar till varför vanliga bondefamiljer riskerar sina liv för att fly
Jag har aldrig träffat någon flykting från Nordkorea. Alltså kan jag inte yttra mig om vad de säger och vad som ligger bakom. Jag vet att Kina inte tar historierna om förtryck vidare allvarligt. Jag vet också att Sydkorea gärna ser att flyktingarna yttrar sig i hårda ordalag mot Nordkorea. Tidigare var det obligatoriskt. Likaså så förekommer det ibland att folk från Syd defekterar. De intervjuas i pressen i Nord och fördömer Sydkorea som orättvist, moraliskt korrumperat och allmänt sjukt. Dessa fördömande hör till spelet och vad som är sant eller överdrivet vet man inte.
Uppenbarligen flyr de nordkoreanska familjerna från de norra provinserna för de för att de är missnöjda med sin tillvaro eller rädda för sin säkerhet. Siffrorna går ned. Jag kollade officiell statistik och det anlände 1500 Nordkoreaner i Sydkorea under 2012 enligt Sydkoreas "Unification Ministry". Så vi talar inte om någon invasion.
Vad jag har läst i pressen i Asien, så kommer de flesta flyktingarna från någon av provinserna i norr, speciellt i inlandet. Nästan ingen avhoppare kommer från mellersta delen av landet eller södra delen.
Den norra delen av landet, inlandet, är den fattigaste. Dit förvisades människor som varit medlöpare med japanska ockupationsmakten (enligt samma princip som Sovjet på sin tid skickade bort den gamla eliten...) Brottslingar och folk som råkat i politisk onåd har sedan fyllt på där. Det finns gruvor, jordbruk och förmodligen industrier. Säkerligen finns någon form av arbetsläger och förmodligen är de mycket otrevliga platser. Jag har aldrig varit närmre detta område än staden Hamhung som är en industriort.
Men pga den här demografin så får man alltså en bild av landet som är baserat på historierna från människor som befinner sig i den fattigaste delen av landet, och som inte ligger bra till hos regimen. Så de kommer måla en negativ bild. I många fall har de säkerligen blivit dåligt behandlade.
Under den femåriga svältperioden migrerade en del till Kina från de här norra trakterna för att det fanns mat i Kina, helt enkelt. Nu fungerar matförsörjningen, så de som sticker nu, är antingen de som drömmer om ett liv i väst, eller som har allvarliga problem med myndigheterna och inte vill vara kvar och riskera obehagliga påföljder.
Jag har sett storstäderna och träffat människor som bor där. De har en hyfsad levnadsstandard, jobbtrygghet och ganska enkla, om oglamorösa liv. De är ideologiska och är vänligt inställda till omvärlden med undantag från USA. Det är ungefär som en budgetversion av Sovjetunionen. Men till skillnad från Sovjet så tror folk verkligen på ideologin. De vill inte Sydkorea något illa utan hoppas på återförening snarast. De vet att Sydkorea idag är rikare, men de tror att folk där är moraliskt korrupta och är i princip amerikanska marionetter utan värdighet. Inga vanliga människor vill ha något krig. Hela landet är fortfaranda traumatiserat efter att ha blivit jämnat vid marken på 50 talet. Man glömmer inte och förlåter inte. Japan hatas för kolonialismen och USA för kriget. Sydkoreanerna tycker man ömsom synd om, avundas rikedomen och föraktar deras livsstil.
Folket har en otrolig värdighet i att man trots fattigdom är hel och ren, intellektuell och artig. Alla är involverade i någon form av idellt arbete som förmodligen inte är helt frivilligt, även om folk säger det. Ibland kan vanliga kontorsabetare gå ut och städa parken eller åka ut på landet och hjälpa till med skörden under några dagar. I extrema fall kan de få hjälpa till på ett bygge eller med att lägga en trottoar.
Skall de hävda sig internationellt så kan de förmodligen inte behålla detta arbetssätt utan människor måste få specialisera sig och inte rycka ut till bygg och jordbruksprojekt som ligger efter.
Det är inte möjligt att jag blivit förd bakom ljuset när det gäller det som jag sett. Det jag såg i städerna är normen där. Skulle säga att folk bor som i en skruttig miljonprogramshus, eller i vissa fall, i lägre hus som är som äldre radhus, enplan. De har ungefär samma saker hemma som svenskar eller folk i östeuropa hade på 1980 talet. Man slänger inte saker utan reparerar tills de inte går att använda längre. Stan har ofta inte råd att köra fjärrvärmen, så det är ofta väldigt kallt inomhus på vintern.
Nordkoreanerna är väldigt måna inte skall se det som är dåligt. Men man ser det ändå. Det går inte att dölja att åkrarna plöjs med oxe eftersom de inte har råd med diesel för en traktor.., att man är tvungen att ha vinterjacka inomhus på vintern, eller att toalettenhuven ibland fylls på från en hink... Eller att folk har på sig samma kläder nästan varenda dag.
Det stora problemet är att de inte har råd med olja eller upprustning och modernisering av den tunga industrin. De får inte låna pengar på värlsdmarknaden, eller officiellt exportera till några andra länder än Kina och Ryssland. Produkterna de kan tillverka är inte konkurrenskraftiga internationellt. (Men helt acceptabla för den som minns 80 talet och inte behöver designer och statusprylar). Däremot så har de kommit på, för ca 10 år sedan, att de har förutsättningar att arbeta med digital produktion, mjukvara osv. Det satsar de hårt på idag. Programmering, animering osv. Försöker sälja produkterna eller jobba med outsourcing via företag i Ryssland, Kina och Japan.
Stoltheten kommer ivägen för dem eftersom de inte vill erkänna vissa problem som de har.
Det var svårt att ändra saker och ting inom specialistområden, för de är väldigt inne på att följa Kim Jong Ils filosofier om allt de gör, inklusive modern teknik. De tar hellre en 30% lägre produktivitet än följer en etablerad västerländsk metodologi eller kompromissar med sin ideologi.
Många med mig upplevde detta som väldigt irriterande. Inklusive folk som har släkt i landet och själva är ombord med ideologin.
Jag kan inte svara för vad som pågår i de här norra provinserna som avhopparna kommer ifrån.
Men större delen av landet är inte som avhopparna beskriver. Då menar jag Pyongyang, Hamhung, Won-San, Sariwon och Kaesong.
Att kalla dessa för "turistorter" är löjligt. Nordkoreas turism är minimal.Det är inte billigt och det är inte glamoröst eller trendigt. Jag träffade en grupp av turister på en restaurang. Hälften var britter som bodde i Kina och personligen kände den brittiske ägaren av resebyrån de åkte med. Andra hälften kanske, verkade bestå av folk från olika EU länder. Det finns charterresor från Khabarovsk och Vladivostok i Ryssland också. Pyongyang är den närmsta främmande huvudstaden för dem, och det är lite nostalgitripp från deras perspektiv.
- Det kan röra sig om några tusen vita turister till Pyongyang årligen.
- Några tusen ryssar till strandområdena i Norr för att bada och simma i havet.
- Kanske 10-20,000 kineser som besöker kasinon i norr eller gränsstäderna i norr (jag bara gissar, men jag har hört att det är rätt många).
- Affärsresenärer och olika NGO grupper (Nordkoreavänner eller internationella) kan vara 3000 om man räknar bort kineser och japaner men inkluderar ryssar. Hotel riktade mot västerlänningar är i princip tomma.
- Japansk-koreanska grupper kommer och går som de vill eftersom nästan alla har nordkoreanskt medborgarskap. Jag skulle gissa runt 10,000 om året, men siffran har gått ned sen färjan mellan Won-San och Niigata tvingades stänga pga handelsrestriktioner. Nu måste man ta en otrolig omväg via Beijing med flyg.
- Jag har sett araber i Nordkorea men har ingen uppfattning om vad de gör där eller hur många som kommer.
- Det finns en del afrikaner där också.
, 
