Citat:
Ursprungligen postat av Handshake
tl;dr version: Väninna har blivit frälst hos Göteborgskyrkan och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det.
Jag ska börja med att formulera min relation till min vän, låt oss kalla henne Claudia.
Vi har gått i skolan tillsammans och hade en snabb romans som hon blåste av, men vi var vänner efter det och är fortfarande väldigt nära vänner. Under skoltiden har vi alltid småskrattat på religionsundervisningarna och filosofilektionerna åt människor som har en religiös övertygelse. Jag har alltid varit av den uppfattningen att hon precis som jag tyckt att religion är något som hör till de utan kompass och behöver någon som berättar för dem vad som är rätt och fel - alltså att en person som utövar religion/tror på högre makter är lite mindre kapabel att ta hand om sig själv, to put it lightly. Alltså något negativt. Vi har till exempel alltid skrattat åt Carola och hennes utspel, och mumlat "Det här händer ju bara inte.." till videoklipp av predikningar på diverse frikyrkliga tillställningar.
Nu är det så att Claudia har kommit hem efter en helg med kristna ungdomar (medlemmar i Göteborgskyrkan) i fjällen och hon hävdar att hon har haft kontakt med gud.
Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det här, eftersom vi har den historien vi har. Hur kan hon gå från vitt till svart så fort?
Jag håller självklart inte med henne om hennes övertygelser och tycker fortfarande att det helt vansinnigt att låta en kyrka styra ditt liv. Jag har inga problem med de så kallade "Kristna-light", alltså sådana som tror på gud men inte låter det påverka resten av deras vardag, men tydligen så ska hon gå med i kyrkverksamheten och börja träffa mer människor från församlingen. Det verkar omöjligt för mig att någonsin kunna ha en relation på något plan med någon som är så troende.
Nu har jag några frågor, om någon kan svara på dem:
1. Kan man ha en opåverkad relation efter en sån här sak? För mig ser det väldigt mörkt ut, men jag tycker om henne väldigt mycket... (Not in that way)
2. Hur ska jag konfrontera henne med vad jag tycker om hennes övertygelse? Hon är inte dum, jag tror att hon redan har listat ut vad jag tycker om det.
3. Jag vill verkligen inte bli av med min vän. Men går det att få henne bort från den här banan? finns det argument jag kan använda för att övertyga henne, eller är hon bortom all räddning?
Jag kan bara tala av egen erfarenhet och många andra kristna och din väns upplevelse.
De kan låta märkligt att hon har förändrats och hon är starkt övertygad om att hon har mött Gud.
Du får tro eller förkasta de jag säger till dig.
Men jag som kristen förstår hennes andliga upplevelser och varför hon blivit förändrad.
Att ta emot Jesus är helt underbart de är som en livsförändring i sitt liv.
För att förstå kristendomens hemligheter måste vi tänka bortom de logiska och rationella som världen och vetenskapen är uppbyggd kring.
Du kan aldrig finna svaren om Gud i det rationella utan i det andliga.
Därför du ställer dig frågande vad har hänt med henne?
Hon har upplevt den heliga anden och tagit emot Jesu frälsning.
Om du bli kär i en tjej så känner du det inombords, likaså kärleken till ditt barn.
De är känsloyttringar som man inte kan ta på.
Jesus säger själv att frälsning och ta emot honom är en livsförvandling.
Jag var likadan, föraktade kristna, såg ner på dom som konstiga tills jag en dag klev in i en pingstkyrka och kände den enorma kraften under mötet.
Jag bara visste och kände att Gud fanns.
Jag har nog aldrig varit så lycklig i mitt liv som när jag mötte Jesus.
Din vän har mött Jesus hon är bara ivrig att dela den kärleken och upplevelsen hon fick och har.
Som jag sa tidigare antingen tror du på mitt svar eller förkastar det, de är upp till dig.
Lägg sedan till att jag har rasblandat och torde därför kvalificera mig som omslagspojke till nästa nummer av tidskriften EXPO. Träffade de flesta av dessa i grundskolan och på universitetet.
