Jag tycker att benämningen "vänner" är ganska missvisande. Jag har själv 1000+ "vänner" på FB men jag inbillar mig inte på något sätt att jag är vän med alla. Kontakter, ytliga som djupa, är en bättre benämning. Att det har blivit så många kontakter för min del beror på att jag har figurerat i många olika sammanhang. Utbytesår i USA på gymnasiet (och därmed 2 olika gymnasieklasser inkl. parallellklasser i sverige), lumpen, jorden runt i 6 månader, 2 år på universitet i sverige och ett år på universitet utomlands. Jag kan förstå att det låter mycket för någon som bara har bott i samma stad hela sitt liv utan att någonsin provat sina vingar på något annat ställe. Själv kollar jag aldrig på hur många "vänner" någon har. Fullkomligt ointressant enligt mig.
Facebook blir ju också vad man gör det till. Själv ser jag det som en mer lätthanterlig telefonbok. De kontakter jag har kvar är alla sådana som jag skulle kunna tänka mig att ta en bärs med om vi råkade befinna oss på samma plats. Själv lägger jag upp ganska många foton och statusuppdateringar, men detta är också ganska ytligt. Mer personliga saker, t ex mina egna problem, har inte där att göra. Samma sak med Flashback. Det jag skriver här är sådant jag skulle kunna ta face-to-face med vem som helst. Återigen, det blir vad man gör det till. Visst finns det folk som hävdar att alla som lägger upp bilder och roliga kommentarer på facebook bara gör det för att få självbekräftelse, men so what? Jag tycker det är trevligt att se vad mina vänner/kontakter har för sig, helt enkelt för att jag på något plan bryr mig om dem, och jag utgår från att fler än jag ser det på detta sätt.
Jag tycker det är onödigt och dumt att sätta sig på en hög häst och utdela domar över folk som inte använder facebook på samma sätt som de själva. Alla gör det till sin egen upplevelse. Jag kan förstå folk som verkligen tar det med "vänner" seriöst och håller sig till den närmsta vänkretsen. Själv har jag valt att använda facebook på ett annat sätt. Om någon på ett konkret och sansat sätt kan förklara för mig varför jag rent objektivt gör fel ska jag lyssna på det argumentet, men när folk skriver "alla med *** vänner och fler är attention whores" tar jag det som ett uttryck för att man inte kan föreställa sig att folk faktiskt tänker annorlunda än en själv.
Facebook blir ju också vad man gör det till. Själv ser jag det som en mer lätthanterlig telefonbok. De kontakter jag har kvar är alla sådana som jag skulle kunna tänka mig att ta en bärs med om vi råkade befinna oss på samma plats. Själv lägger jag upp ganska många foton och statusuppdateringar, men detta är också ganska ytligt. Mer personliga saker, t ex mina egna problem, har inte där att göra. Samma sak med Flashback. Det jag skriver här är sådant jag skulle kunna ta face-to-face med vem som helst. Återigen, det blir vad man gör det till. Visst finns det folk som hävdar att alla som lägger upp bilder och roliga kommentarer på facebook bara gör det för att få självbekräftelse, men so what? Jag tycker det är trevligt att se vad mina vänner/kontakter har för sig, helt enkelt för att jag på något plan bryr mig om dem, och jag utgår från att fler än jag ser det på detta sätt.
Jag tycker det är onödigt och dumt att sätta sig på en hög häst och utdela domar över folk som inte använder facebook på samma sätt som de själva. Alla gör det till sin egen upplevelse. Jag kan förstå folk som verkligen tar det med "vänner" seriöst och håller sig till den närmsta vänkretsen. Själv har jag valt att använda facebook på ett annat sätt. Om någon på ett konkret och sansat sätt kan förklara för mig varför jag rent objektivt gör fel ska jag lyssna på det argumentet, men när folk skriver "alla med *** vänner och fler är attention whores" tar jag det som ett uttryck för att man inte kan föreställa sig att folk faktiskt tänker annorlunda än en själv.
