Minimalistisk livsstil

Precis så. Idén är att att ha ett friktionsfritt förhållande till materiella tingestar, där ingenting saknas och ingenting är överflödigt. Att fetischera frånvaron av prylar är lika vansinnigt som att fetischera närvaron av dem, när det man letar efter är balans. Personligen ser jag givetvis de praktiska, konkreta fördelarna av rätt mängd prylar, det är absolut trevligt att spara pengar och underlätta flytt och städning. Däremot anser jag inte att det är det största skälet till att sträva efter en medvetenhet i sin konsumtion och sina innehav. Det största bagaget är mentalt, och består av alla de känslomässiga band vi har till prylar och till begären efter prylar. Vi låter konsumtion definiera oss, styra vårt handlande och fylla våra drömmar. Vi vill växa mentalt, moraliskt och estetiskt, men vi vet inte hur, så vi konsumerar och får i alla fall en skymt av det vi letar efter. Sedan blir det nya gammalt, det vita blir grått och vi står där vi började, lika hjälplösa som förut.



http://exilelifestyle.com/car/

Att låta sin minimalistiska livsstil definiera en är bara att byta avgudabild. "Du skulle se min operationssal till lägenhet. Jag har bara 75 saker". Jag har hellre en villa fylld med skräp som jag aldrig tänker på än en väska med tio saker som jag byggt hela mitt jag kring.

Jag har länge funderat på det här med minimalism och det fysiska överflödet. Vi har för mycket grejer än vad vi behöver. Vinden är proppfull, förrådet går inte att stänga, och garderoben är fylld med kläder vi inte rör.


Jag vill göra mig av med nästan allt jag äger och kunna få plats med mina ägodelar i en flyttkartong. Hur ska jag gå till väga? Går det att sälja nästan allt nu för tiden eller gäller det att donera det/slänga det? Jag har gitarrer, bord, sängar, soffor, köksverktyg i överflöd pga. diverse flyttar och presenter.


Kom gärna med tips.

Finns en lång bra tråd på ämnet.
https://www.flashback.org/t1174451

gör som mig, sälj skiten på blocket och tradera. Folk köper vad skit som helst, tillsammans får du ihop tiotusentals spänn

enklast är väl att be nån loppis komma och hämta prylarna. är så mycket bök med att sälja skiten på tradera/blocket, att det inte är värt besväret om det är vanliga billiga saker.

Tack för tipset.

Jag har ganska blandade saker att göra mig av med. Tror du att det skulle gå att sälja det mesta? Priset spelar inte så stor roll utan det handlar mer om friden av få saker än stressen av överflödet. Har du någon erfarenhet av loppisar?

Minimalism är något som står mig väldigt nära. Jag klarar inte av överflöd och stökighet. För mycket saker stressar mig. Idealet hade vart att leva självförsörjande där man inte behöver ha abonnemang, mellanhänder, och problem. Bostad där det finns +1 i allt och inte mer. Hellre få kläder och tvätta ofta än enorma högar med tvätt för man tar på sig något annat hela tiden... Minimalism är skönt för sinnet..

Hallå minimalister, vad fick ni i julklappar om ni nu firade jul. Och vad gav ni till andra?

Jag fick 4 saker utan att önska mig något.

Jag fick:
En kalender.
Två böker.
Och en utbildning.

Jag gav:
Två böker.
En hårtork.
Och godis.

skulle tro att du får bättre betalt på tradera än loppisar och auktionsuppköpare. tradera kostar inget om inte varan blir såld. Därav är det bra att lägga upp alla småsaker på tradera och alla stora och dyra saker på blocket. Visst det tar rätt mycket tid och engagemang att sälja av allt, men jag tyckte det var en tillfredställande process i sig och såg det som en hobby... tog mig ungefär ett halvår att få sålt allt

Det låter som en rätt rimlig tid. Ska försöka att göra mig av med det mest oväsentliga som typ gitarrer, xbox grejer, och kökstillbehör först. Har liksom 3 gitarrer som samlar damm just nu + tillbehören...

500 spänn i kontanter och ett presentkort på en restaurang.

Förstår hur du menar och om man bygger upp hela sitt liv på tio saker ägs man nog till slut av dem ändå. På så sätt har du rätt. Jag tror dock minimalister tänker annorlunda och inte ser sina saker så viktiga. Eller åtminstone försöker de inte tillskriva sina saker en sådan vikt. Själv är jag inte där än. Min mobiltelefon gick sönder i jul. Jag satte i mitt SIM-kort i en enkel telefon som bara kan ringa. Jag stod inte ut. Dagen efter hade jag en ny smartphone.

Jag ser det dock som en vinst ändå. Även om jag vet att jag tycker min telefon är viktig har den gjort mig oberoende av flera andra saker. Jag fotar och filmar med den. Min videokamera är ganska ny men används knappast. Telefonen filmar med i stort sett lika stor kvalitet och är dessutom med oftare. Videokameran åker snart ut eller skänks bort. Jag kan sköta de flesta av mina bankaffärer på telefonen, jag skriver alla mina anteckningar på den, jag lyssnar på all min musik på den och sköter en stor del av mitt jobb på den. Jag kan se på film på den även om jag tycker det är värdelöst. Telefonen har helt enkelt ersatt flera andra prylar som jag inte längre behöver. Beroende? Ja, antingen av den eller av flera andra saker. Jag har i alla fall minskat antalet prylar.


Till skillnad från resten av släkten som samlades runt ett berg av julklappar (bokstavligt talat) fick jag:

Ett års prenumeration av Netflix
En hårddisk, som ersatte min gamla (där jag har alla mina filmer, foton och musik)
En skjorta, ersätter ju också gamla kläder
Kontanter

Det var ett ganska blygsamt batteri av julklappar till skillnad från några år innan alla fattade att jag inte helst inte ville ha några klappar. Barnen drunknade nästan i leksaker och för egen del ser jag inget större fel i det. Jag prackar inte på andra mitt synsätt, det är något man själv måste komma fram till. Jag syndade som de flesta andra och köpte leksaker och prylar till andra. De mest uppskattade julklapparna var dock biljetter till en konsert.

När vi ändå pratar prylar, den senaste prylen jag köpte var headset till telefonen. Jag har alltid tyckt de var onödiga och inte speciellt snyggt att ha som någon utväxt i örat. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva en. Men jag störde mig ganska mycket på den dåliga telefonen på jobbet och skaffade mig headsetet bara för jobbets skull. Nu vill jag inte vara utan den. Jag kanske inte är någon riktig minimalist men den gav mig ett stort värde även om antalet prylar inte minskade.

Jag lever ackurat tvärtom, en maximalistisk livsstil. Sätt sprätt på varenda krona för att ge viljan minsta möjliga motstånd, och därmed minimera lidandet i detta liv.