Samboavtal eller inte? Jobbig situation

Exakt de kommentarerna möts man av ja. "Varför vill du bo med mig om du ändå tror att det kommer ta slut?"

Ordet romantiskt har varit uppe ett flertal gånger även om det mest vart jag som poängterat att jag förstår att det inte är så romantiskt att prata samboavtal.

Tror heller inte riktigt hon fattat att jag vill skydda mina 2 milj och inget annat. Allt annat kan anses vara gemensamt det bryr jag mig inte om. Vid eventuellt uppbrott och försäljning så delar vi lika på resterande belopp. Jag är definitivt inte snål, jag betalar i princip för allt och det gör mig ingenting, det är heller inget jag stolt proklamerar i tid och otid utan det är fakta.

Har lite tappat lusten att diskutera barn då hon verkar tycka att det är enorm uppoffring från hennes sida. jag förstår att graviditet och barnafödande inte är som en fest. men samtidigt ska man väl inte tänka på att skaffa barn om man inte ser det som det finaste som kan hända en under sin livstid. Om man bara ser det som ett umbärande och en uppoffring kan man lika gärna låta bli, vilket jag också sa.

Såg nu att ni har kommit fram till att ni ska skriva avtal !Bra! Ja...det är inte roligt att behöva prata om det, men du har gjort helt rätt! Själv kommer jag aldrig sätta min sambo på gatan om det tar slut (så länge han inte lämnar mig för ngn annan), men jag är trygg med vetskapen om att jag har mitt på det torra iaf.

Att skaffa barn med någon är dock mycket större än att köpa gemensamt boende...ni kommer alltid att vara en del av varandras liv (oavsett om ni vill eller inte). Därför tycker jag att ni ska vänta med det några år till...speciellt med tanke på er historik.

Vi hade redan pratat om det innan och kommit överens om att det var ok att skriva ett sådant. Skillnaden låg i att hon ville veta att det skulle rivas 3-4 månader in i en eventuell graviditet. Medan jag ville riva det på mina villkor när jag känner att det känns bra. Jag vill inte ljuga och gå med på det hon säger och sen skita i det. Jag skulle inte sätta henne på gatan heller så länge hon inte lämnade mig för nån annan.

Ja, jag vet det. Jag är dock redo för barn med den här tjejen även om jag kan vänta också. Vilket förmodligen blir fallet så länge hon ser det som ett umbärande och en uppoffring. Man får känslan av att hon skulle göra det för min skull och så vill jag inte ha det.

Vi är heller inte särskilt unga så man vet aldrig om vi har flera år på oss att skaffa barn.

Ok, då är jag med. Varför ville hon att ni skulle riva det 3-4 månader in i en ev. graviditet? Gemensamma barn är ingen garanti till att man kommer fortsätta vara tsm resten av livet...eller är hon inspirerad av kändisar som skriver avtal om att "om du varit gift med mig si och så många år får du si eller så mycket om vi skiljer oss", eller "du får si och så mycket för varje barn du ger mig x antal barn"?

Well, ser hon barn som en uppoffring så har hon rätt...men det är en uppoffring för er båda och livet kommer aldrig bli detsamma. Skaffar ni barn tillsammans så ska det vara för att ni båda vill, för det är slitigt och ert förhållande kommer att utsättas för tuffa prövningar...men jag förstår att ni kanske inte har allt för lång tid på er heller, om ni nu är en bit över 30. Självklart ska det kännas rätt för er båda, men frågan är om detta verkligen är kvinnan i ditt liv?

Jag tycker att ni ska skriva samboavtal innan ni köper en gemensam bostad. Det är inte din uppgift att trygga hennes framtid ekonomiskt om ni går isär i framtiden.

Det är illavarslande att hon redan nu anser sig ha rätt till halva din försäljningsvinst.