Citat:
Ursprungligen postat av a0rta
Jag läste någonstans för inte allt för länge sedan om hur hjärnan vid ett visst skede när den dör och kopplar ur nervbanorna torde komma till ett stadium där vi ej längre uppfattar tid och rum och därmed kommer det i stället att uppfattas som en icke rumsknuten och tidlös evighet. Alltså ett skede där vår hjärna ej längre kan uppfatta tid och om man därtill ej har övriga sinnesintryck kvar så torde det (om detta stämmer) upplevas som ett tillstånd i ett totalt tidlöst mörker. Detta var någon teori som någon forskare kommit har men mig veterligen har det ej kunnat testats (hittar ej artikeln men någon annan kanske har bättre tur med att söka upp den om det nu är av intresse och vikt).
Med andra ord... Knappast något paranormalt och om man vill kalla det för ett helvete, himmelrike, nirvana eller vad är välan upp till var och en?
Dock tror jag nog att det torde vara i ett skede där de sista funktionerna i hjärnan är på väg att koppla ur så det är tveksamt om man överhuvudtaget kan komma tillbaka efter en sådan resa.
Om det inte finns några sinnesintryck kvar blir det svårt att tala om någon sorts upplevelse alls, varken mörker eller ljus, behagligt eller obehagligt. Svårt att föreställa sig.
Men jag tror inte på ett helvete, vad vore poängen med att vi dör och hamnar i ett tillstånd av evigt lidande? "Vem" är det som upplever detta lidande? Är det fysiskt lidande? Hamnar då sadomasochister i ett tillstånd av ren extas eller kommer dom till en plats där dom får kroppslig massage i all evighet, det vore väl helvetet för dom.