"E" uttalas "i" (t.ex. "igentligen")

Fast jag uttalar "e" som just "e" i dina exempel, lika så uttalar jag "i" som "i". Vem fan säger "ixempel"?

...
Mina frågeställningar är:

• Beror förändringen i det sista fallet på influenser genom analogi från de fall där ett /i/ förekommer (vilket är ganska vanligt) – eller är /ɛ/ > /i/ en process som så att säga sker oberoende av förekomst av /i/?
  
  
• Finns det fler exempel (eller gärna motexempel) som tyder på det ena eller andra? Jag eftersöker alltså ord där /ɛ/ uttalas /i/ eller fall av hyperkorrektioner åt ena eller andra hållet.
  
  
• Känner någon till någon litteratur som rör detta fenomen eller liknande fenomen i svenska eller andra språk?

Ytterligare några spontana reflektioner/spekulationer:

Jag frågar mig om det finns två aspekter av detta, dels en dialektal och en rent ”assimilationsteknisk” (i brist på bättre ord). Jag drar mig till minnes att Göran Hägglund (kd) konsekvent uttalar /i/ i stället för /e/ i t.ex. betala. Det kan här röra sig om ett ”äkta” dialektalt uttal, i motsats till de uttal som förekommer i min omgivning där det inte är brukligt. Då kan det alltså snarare vara fråga om allmänna assimilationstendenser (precis som att uttalet em bil inte är dialektalt utan förekommer oberoende av dialekt.) Hos Hägglund förekommer dessa uttal, vad jag vet, alltid pretoniskt (oavsett närliggande ljud), och samma konsekvens finns inte i de exempel jag listar i min första grupp här. Det finns således anledning att anta att dessa beror på assimilation och inte på dialekt.

Visste du att i Halmstad så rullar de på R:en..?

Aldrig hört talas om dialekter?

Det är ju inte något som sker konsekvent*.
Det sker vid väldigt korta e:n och vid de bokstavsföljder där man går över "i"-området i munnen och man pratar slarvigt.
Det är få övergångar där man kan säga e istället för i och därför tror jag inte att det motsatta förekommer så ofta.

Jag har tidigare i olika trådar och i anslutning till olika diskussioner skrivit om hur /ɛ/, av vissa talare, förändras till /i/ (eller kanske snarare /ɪ/). Detta framför allt i ord där ett /i/ eller /j/ finns i närheten. Exempel på detta uttal är:

igentligen
ingridiens
till ixempel
idiologi
pricis

Det finns även en del hyperkorrektioner som tyder på detta (med varierande antal Googelträffar):

posetiv
statestik
konsestens

Jag har dock observerat att förändringen /ɛ/ > /i/ förekommer i ord som inte innehåller ett /i/.

konsikvens
eligans
suppliang
eriktion

Mina frågeställningar är:

• Beror förändringen i det sista fallet på influenser genom analogi från de fall där ett /i/ förekommer (vilket är ganska vanligt) – eller är /ɛ/ > /i/ en process som så att säga sker oberoende av förekomst av /i/?
  
  
• Finns det fler exempel (eller gärna motexempel) som tyder på det ena eller andra? Jag eftersöker alltså ord där /ɛ/ uttalas /i/ eller fall av hyperkorrektioner åt ena eller andra hållet.
  
  
• Känner någon till någon litteratur som rör detta fenomen eller liknande fenomen i svenska eller andra språk?

Tack för en givande och intressant diskussion! Det är sällan utbytet når upp till den här höjden på Flashback.

Vet inte om det bara är jag men har faktiskt hört en hel del personer uttala Kalle Anka som Kalli Anka eller kanske Kallijanka. Lätt hänt kanske men låter inte speciellt bra.

Tack för kvällens garv!

Ibland skrivs ordet bibliotekarie som bibliotikarie. Det tyder på, att en del människor faktiskt uttalar det så. I en bokblogg presenterade sig bloggaren som bibliotikarie.

Jag har tidigare i olika trådar och i anslutning till olika diskussioner skrivit om hur /ɛ/, av vissa talare, förändras till /i/ (eller kanske snarare /ɪ/). Detta framför allt i ord där ett /i/ eller /j/ finns i närheten. Exempel på detta uttal är:

igentligen
ingridiens
till ixempel
idiologi
pricis