Den konservativa inställningen till vår monarki – och motståndarnas

Jag ser det som självklart att monarkin inte bara skall finnas kvar, utan även återfå sitt gamla inflytande. Idag lever vi i en kultur som uppmuntrar alla medborgare, oavsett sysselsättning och bildning, att delta aktivt i politiken genom att rösta. Och vad har vi fått för resultat av detta? Att människor som Håkan Juholt och tidigare Mona Sahlin bara är/var några procents röster från att få bilda rikets nästa regering. Jag ser inte vad som är så genialt med ett sådant system. Inte ens demokratins fäder under antiken hade för avsikt att ge alla invånare rösträtten, utan det var fria män, oftast bildade sådana, av en anledning.

Vad har detta med vår monarki att göra? Jo, HM Konungen är bokstavligt talat född och fostrad till att regera. Han har förberetts och tränats för denna uppgift från första början, vilket är mer än man kan säga om Fredrik Reinfeldt. Säga vad man vill om ätten Bernadotte, jag är själv lite tveksamt inställd till deras förlutna med tanke på att de utnyttjade den Franska revolutionen till sin fördel för att stiga i graderna vilket inte var ett helt ärligt sätt att bevisa sin duglighet som monarker, men de har ändå styrt oss i sju generationer och lett oss från att ha varit en underutvecklad bondenation till en modern industristat. Jag ser ingen anledning att tvivla på HM:s kompetens, och hans (eventuella) sexuella eskapader bryr jag mig inte det minsta om. Ens om allt detta vore sant bevisar det bara att det är en stark, viril konung vi har, och jag ser ärligt talat inte problemet med det. Nej, om det är någon som förtjänar vår lojalitet så är det knappast en politiker, utan den man som faktiskt har lett oss på ett minst sagt formidabelt sätt i snart fyrtio år.

Det är inte en fråga om att lämna makt till kungen, utan att utöka hans symboliska uppgifter. Genom att statschefen blir ytterligare inblandad i viktiga symboliska ärenden, så tänks han stärka nationen och det demokratiska arbetssättet t ex hos statens tjänstemän.

Läste igenom TS igen och inser att jag missuppfattat din avsikt helt. Jag förstår och kan även uppskatta symboler som ett land kan samlas kring och känna stolthet över. Hade vi haft ett mer respektingivande kungahus kanske din idé tom. hade kunnat fungera.

Det är min tro att genom att (åter-) skapa en del goda funktioner för monarken, på de sätt som monarkerna har i Norge och Danmark, så kommer respekten för kungahuset att öka. Det är lättare att respektera den som gör något, om än symbolikskt, viktigt för landet.

Det är min tro att det hela bara blir ett spektakel. Jag tror inte att bristen på respekt för kungen bottnar i hans yrkesutövning utan i hans persona. Han går som en fågel, har samma retoriska förmåga som strumporna i min tvättkorg och sanningen att säga tycker jag inte att han verkar särskilt skarp någonstans. Trots att jag aldrig har röstat eller kommer rösta blått ser jag mycket hellre att Reinfeldt representerar landet. Mycket mindre risk för pinsamma klavertramp.

Jag har några få konservativa vänner och alla dessa vurmar för kungahuset. Däremot uppfattar i alla fall jag det som att detta nästan är något livsstilsbetonat, att det är något man lägger sig till med för att det passar in på ett hur man ska vara om man är konservativ i allmänhet. Lite som när ungdomar köper hela vänsterpaketet.Detta leder mig till två frågor:

1: Anser ni att det är nödvändigt att vara rojalist om man är konservativ? Hur många som kallar sig konservativa är samtidigt republikaner?
2: Om man nu är rojalist och absolut vill ha en folklig galjonsfigur som är nedlusad med ordnar och så vidare: Varför vill man ha Carl Gustav på tronen? Att ha en kung är förvisso en tradition med långa anor. En annan tradition med långa anor är att avsätta och byta ut kungar som inte håller måttet.

Jag kan förstå finessen med att ha en statschef som s.a.s står över det dagspolitiska käbblet, och som kan representera en större kontinuitet än den som företräds av folkvalda.

Vi bör heller inte glömma hur den spanske kungen räddade Spanien undan diktaturens återinförande för blott några årtionden sedan.

Så fungerar en god monark...

Ja, det är mycket viktigt. Monarken som en stabil trygghetsfaktor oavsett om det handlar om att motverka kuppmakare eller skänka tröst och stabilitet efter en stor naturkatastrof.

Ett snabbt svar från min sida: Nej. Jag är visserligen inte direkt republikan, men jag skulle inte heller säga att jag är särskilt övertygad rojalist. Ifall du frågar mig bör kungahuset vara kvar därför att det knappast gör någon skada samtidigt som svenska folket verkar måna om att monarkin bör bevaras. Att avskaffa monarkin endast för sakens skull känns lite onödigt.

Har tyvärr inte tillgång till Sifo-rapporten, hittade bara den här artikeln i DN.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/sju...kungaintervjuv

Jag förstår din hållning som tämligen pragmatisk och o-ideologisk i denna sak. Hypotetisk fråga: Skulle du vilja avskaffa monarkin om folkets stöd var väsentligt klenare?

Kanske inte helt överraskande, men jag håller inte med. Mina skäl är givetvis baserade på verkligheten - nämligen att det pinsamma klavertrampet redan inträffat.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11390396.ab

Något dylikt skulle kungen aldrig ställa till med. Däremot kan kungen uppenbarligen retoriskt smälla till om det behövs: http://www.resume.se/nyheter/media/2...kar-kungens-m/


I Sverige, som har en så urgammal monarkisk tradition så är det nog i princip så att det är ogörligt att vara republikan och konservativ. Det innebär givetvis inte att alla som är monarkister är konservativa. En majoritet av svenskarna är för monarki, men kan nog inte i andra avseenden betraktas som konservativa.


Det är en viktig fråga. Under det att jag/vi högt skattar monarkin som institution, så kan vi självfallet ha allehanda synpunkter på den som för tillfället är monark. Vi kan även ha synpunkter på hur själva monarkens roll är utformad, och vi vet ju från hisotiren att både kungar och kungarollen förändras över tid. Men, som det politiska läget är just nu, så är det högst sannolikt att det vore förenat med betydande faror för monarkin som institution att byta ut kungen. Om han dör, eller blir allvarligt sjuk, så tillträder givetvis kronprinsessan, men att på politisk väg söka byta ut monarken tror jag skulle bana vägen för republikanerna. Därför kan man säga att den bäste väktaren för monarkin i nuläget är den sittande monarken. "Vi vet vad vi har, och vi kan ana vad vi får"...

Jag brukar inte sky en diskussion och avfärda endera sidas frågeställning som nonsens, men i detta fall har jag svårt att låta bli.

Monarkin kostar inte mycket. En president skulle antagligen kosta lika nycket, åtminstone.
En president är ännu en politiker. Ännu en beslutsfattande instans som konkurrerar med de andra två (eller fyra, beror på hur du väljer att se på det). Herregud, mina herrar, vi vill ju ha MINDRE byråkrati!

Sen säger de republikanska avskummen att konungen är av princip etiskt fel.
Se er om i världen; lika många sk. presidenter regerar på livstid. Vilka står för besinningslösa och hemska gärningar? Inte är det kungadömena. Undantag saudiernas hövdingakung, men det landet kallar sig inte en demokrati till att börja med.

Detta är en ickefråga i dagsläget! Om man inte ser att det finns långt mycket viktigare saker att göra i samhället... Suck.

Leve Hans Majestät!

Monarkins vara eller icke-vare är inte direkt en kärnfråga för mig, men om opinionen nu vände sig mot monarkin skulle jag fortfara luta åt monarkisternas håll. Kungahuset gör ingen nämnvärd skada, och att avskaffa monarkin eftersom folket tillfälligt känner sig lite mer republikanska än vanligt känns inte som en stark nog anledning att avskaffa en del av vårt arv.