När jag var 14 år och jag och två polare skulle testa på sprit för första gången, vi hade fri tillgång till en lokal i centrala Växjö som vi kunde vara ensamma och testa på vår nya härliga dryck.
Vi kom ditt vid 20.00 tiden och ville testa direkt, kom genast på att ingen hade köpt någonting att blanda ut skiten med
Vi hade 2st 75or som vi skulle dela på

, jag tog fram 3st vanliga dricksglas (ala Ikea 33cl) och vi tar och fyller upp varsitt glas, inget att tveka om utan vi tryckte i oss det på cirka 20 minuter, jag märkte inte av jätte mycket (vad jag minns nu i efterhand) så jag började dricka mera och trycker i mig ett glas till.
Efter detta så kommer minnesluckorna, jag får upp en bild i huvudet att jag ligger i en buske utanför den ene polarens mammas lägenhet, dom hade tydligen försökt leda upp mig till lägenheten på fjärde våningen, dom lyckades med det, men så fort dom hade vänt ryggen till så hade jag tydligen gått ner igen för att jag tyckte väll dom var lite trista
Det var Februari och rejält med snö ute, mina polare hittade mig inte, dom var ju även dom fruktansvärt onyktra, det slutade med att ena kompisen ringde sin farsa för att hjälpa till att leta efter mig, han hittade mig däckad emot en vägg på en tidningskiosk, halvt ihjälfrusen, han försökte få in mig i sin bil så han kunde köra mig till sjukhuset men jag totalvägrade så han hade inget annat val än att ringa efter ambulansen, dom kom och hämtade mig och körde mig till akuten.
Vaknade upp dagen efter och hade ingen anning vart jag var förnågonstans, allt var vitt och när jag tillslut kunde börja uttyda vad det var jag såg så fattade jag att jag låg på sjukhuset, efter en stund kommer en sjuksköterska in och förklarar vad som har hänt och att dom har magpumpat mig under natten, och att dom precis hade ringt min far, som för tillfället var i Stockholm, så mina äldre bröder var på väg för att hämta mig.
När jag hade klätt på mig och skulle ta på mig mina skor, så hade jag bara en, jag hade tydligen bara haft en på mig när komisens far hade hittat mig, så där går jag med en redig sko, och en toffla jag fick av sjukhuset, precis när vi lämnar sjukan så möter jag polarens farsa igen, och han kom bärandes på min väska + min andra sko (SCORE) fick sakerna av han och vi pratade inte mycket mer om det, både han och jag tyckte nog det var lagom pinsamt.
Jag åker hem till min ena bror för att vänta in farsan som är på väg hem från Stockholm nu, ångersten jag hade när jag senare den dagen mötte farsan var obeskrivlig, bröderna skämtade väl mest om det men fyfan vad dåligt jag mådde.