Fuskande naturfotograf! Terje Hellesø [Bevisat, sammanfattning i startinlägget]

Det finns egentligen inga människor som är lägre stående än mobbarna! Människor som genom sitt eget dåliga och patetiska mående, ser det som sin mission här i livet att plåga andra människor. Små, patetiska, anonyma, fega och usla mobbare! Jag har verkligen fått ta min beskärda del under de senaste tre månaderna! Jag har blivit rekommenderad att ta livet av mig, Malin har blivit rekommenderad att ta livet av sig, Malin har blivit kallad hora hundratals gånger. Jag har blivit kallad mytoman, sektledare, narcissist, psykopat, alkolist – det finns faktisk ett forum på Internet där man diskuterar mina olika diagnoser. Bara en sådan sak…

Vår hemsida blev så nerlusad av elaka kommentarer att vi fick avpublicera den, mitt Facebookkonto blev hackat så jag fick avsluta det, andra har startat Facebookkonton i mitt namn, Malins blogg blev hackad, min blogg blev hackad, och Malin fick över 400 elaka kommentarer under ett dygn, innan hon fick avpublicera sin blogg tillfälligt den 4 september. Det har blivit startat upp bloggar med alla möjliga fantasifulla namn vars enda syfte är att häckla mig som fotograf och som människa. Plus mycket mycket mycket mera…

Min kära Malin har i allt detta också fått en obehaglig stalker…

Och våra vänner som väljer att stödja oss blir utsatta för en massa skit. Nu senast fick en god vän sin blogg nerlusad, hemsidan hackad och dessutom blev han mejlbombad med bland annat sexskämt – enbart för att han vågade ge mig stöd i allt detta…

Nu är det min blogg, åtminstone sedan jag öppnade för kommentering, som varje dygn får ett större antal olika elaka kommentarer. Givetvis från anonyma, för alla är mer eller mindre anonyma. Mobbare är ju som kanske många vet redan, fega människor som om man skulle träffa på dem ensamma ute i verkligheten, då skulle de försvinna med svansen mellan benen. Det finns även några som under fullt namn ser sig som poliser, åklagare och jury – som vet mer än alla andra. Och som inte tvekar med att använda pekfingret i all sin tydlighet. Vet ni hur många mejl och kommentarer jag fått där dessa kräver att jag ska publicera den och den bilden?

Var och varannan bild som jag valt att publicera i min blogg sedan uppstarten igen har numera blivit ifrågasatta; har jag inte klippt och klistrat, så har jag fotograferat uppstoppade djur eller djur i djurpark. Vet ni också hur många gånger jag fått en kommentar eller ett mejl från anonyma som på död och liv vill deklarera att jag är ”världens sämsta naturfotograf” och att jag inte kan visa fram en enda bra bild. Jag har absolut INGA bra bilder att visa fram, om man nu bortser från de manipulerade bilderna på lodjur, grävling och mårdhund. Från samma människor som inte kunde förstå hur så många kunde tro på mina manipulationer, då de var så uselt gjorda…

I mejl eller kommentarer så visar det mig att det finns fruktansvärt många där ute som inte kan något om fotografi. De visar med all tydlighet att de inte har några kunskaper som helst inom fotografi eller naturfotografi för den delen. Dessa små, patetiska, anonyma, fega, usla – och okunniga mobbare!

Jag kommer framöver att i ett antal detaljrika blogginlägg berätta mer på djupet om min situation och det jag gått genom. Jag kommer även berätta om varför jag gjorde det jag gjorde; det har tagit tid att bearbeta och jag har aldrig någonsin varit så långt ner någonsin som under dessa tre månader. Allt detta kommer jag berätta om. Det blir framöver mer personliga blogginlägg än jag någonsin skrivit.

Men det är också tack vare dessa mobbare, som jag nu valt att försöka arbeta mig tillbaka som naturfotograf. För, om det är något som jag motiveras mer än något av, så är det just mobbare! Och det sämsta dessa mobbare kan göra, är att mobba min familj och mina vänner!

Jag har under de senaste månaderna fått uppåt 2000 stödjande mejl; från goda vänner men också från nya vänner. Jag har riktigt nog även förlorat några som jag trodde var vänner, men dessa hade jag förlorat förr eller senare – så jag ser inte det som en förlust. Riktigt goda vänner förlorar man inte, så är det ju bara. Jag är själv en sådan vän som man inte förlorar, jag finns där med allt stöd i både medgång och inte minst motgång!

Har ni hört ordspråket ”när katten är borta, dansar råttorna på bordet”?

Jag kommer att komma tillbaka, fast betydligt klokare och även starkare än någonsin. Det är det enda ni kan vara säkra på! Jag har inte förlorat förståndet, vilket jag är oerhört tacksam över. Även om det har varit oerhört tufft, något jag kommer berätta mer om framöver här i bloggen. Och nej, ni kan vara lugna – jag har inte fått några diagnoser på att jag är psykopat, mytoman, narcissist eller något annat. Alkolist har jag heller aldrig varit! Jag har heller aldrig testat några droger, inte ens en enda gång! Bara så det också är sagt, om nu mobbarna även skulle få för sig att sprida sådana rykten. Jag har heller aldrig varit skattefifflare, har ingen förmögenhet som jag gömt utomlands – och jag finns inte i polisens register. Bara för att avliva ännu fler rykten…

Det finns så fruktansvärt många rykten som har spridits överallt, så man kan inte säga annat än att man är imponerad över dessa mobbare. De har verkligen lagt ner hela sin själ i detta; vissa verkar arbeta dygnet runt så man undrar om de tagit tjänstledigt från sina arbeten för att sprida dynga om mig. Det bästa jag kan göra idag är att försvinna, helst gå och skjuta mig i skogen. Både jag och Malin har fått rekommendationer att ge oss ut i skogen och skjuta varandra. Visst är det otroligt, inte sant? Därefter ska vi helst gräva ner oss själva, trampa hårt på marken – för att sedan försvinna från jordens yta. Det är det bästa vi kan göra, det sämsta vi kan göra vet jag inte…

Jag är fullständigt övertygad om att jag efter detta blogginlägg fullkomligt kommer idiotförklaras på vissa internetforum, och att jag kommer få ett antal hjärndöda mejl och kommentarer. Kommentarer som jag givetvis inte kommer publicera. För är det något som ger mobbarna mer näring än något annat, så är det att få uppmärksamhet. Det värsta mobbare kan råka ut för är att bli ignorerade, att bli osynliga, att som små grå möss helt förlora möjligheten till inflytande.

Jag vill däremot avsluta med att tacka mina mobbare för att de gett mig energin tillbaka, för att de gett mig en helt fantastisk uppmärksamhet och även ger en uppmärksamhet till alla mina bilder som jag aldrig tidigare fått! Från att tidigare enbart varit en känd naturfotograf, så har jag blivit hyperkändis! Stort tack för denna fantastiska marknadsföring! Under dessa tre månader har jag haft mer än 230 000 besökare här i bloggen. Och Malin hade enbart den 4 september mer än 48 000 besökare!

Sedan får tiden visa fram vilken naturfotograf och människa jag är och har varit. På riktigt! Och allt som mobbarna skrivit och sagt kommer inte bli annat än löjliga viskningar från små patetiska människor som då snabbt kommer kasta sig över nästa mobboffer… För det är enbart så mobbarna kan starka sin svaga självkänsla!

Några ”fantastiska” kommentarer som jag fått till bloggen de senaste dagarna, givetvis från fega och okunniga anonyma mobbare:

- ”Jag tycker mig se ett lodjur också! Kan det vara snusen?” (Kommentar till inlägget ”Sömn”)
- ”Fin ekorre. Synd bara att den är uppstoppad.” (Kommentar till inlägget ”Kotte och blåbärsriset”)
- ”Du tog väl inte bara en bild på den uppstoppade ekorren? Lägg ut resten också är du bussig.” (Kommentar till inlägget ”Kotte och blåbärsriset”)
- ”Rigor Mortis-korre . . . . .” (Kommentar till inlägget ”Kotte och blåbärsriset”)
- ”Jag tycker dina bilder är skräp! Sorry,” (Kommentar till inlägget ”I lodjursskogen”)
- ”Fula Bilder. Jag förstår att du kände dig tvungen att fuska, du saknar ju allt av vad talang heter! Åk tillbaka till Norge din sjuka jävel.” (Kommentar till inlägget ”Hylströmmen”)

Visste ni att bilden ”Kotte och blåbärsriset” visade en uppstoppad ekorre? Det visste inte jag! Och enda sättet för de okunniga mobbarna att bli bevisade för att den inte är uppstoppad är att jag lägger ut en serie bilder från tillfället. Mobbarna vill alltså bestämma vad jag ska publicera i min egen blogg! Som om jag skulle ge efter för mobbarna…