Rödflaggad farlig hund i vårt hem (LÅNG TEXT)

Jag tog mig som ett exempel. Hon kan göra så mot vem som helst. Hon har bitit släktingar rejält flera gånger, min morbror har hon huggit i foten, min sambos far har slagits med henne för hon fick spel, hon har bitit mig utan anledning, hon morrar åt främlingar, gamla tanter, ja i princip allt och alla. Hon morrar och kan flyga på våra andra hundar. Det spelar liksom ingen roll.

Och om du har läst igenom det jag skrev, så borde du ha noterat att jag har försökt i ett års tid, med en bra disciplin och mycket aktiviteter samt kärlek för att vinna hennes tillit. Det funkade bra, vi hade en jättefin relation och hon var lugn. Sen en dag, helt utan anledning, så slog det slint i huvudet på henne och hon anfall mig, siktade på halsen och hoppade 8-9 gånger med avsikt att hugga mig svårt. UTAN ANLEDNING, utan provokation. Efter det rämnade våran relation helt och hållet.

Ja, min sambo vet att jag har gett henne en fet höger då och då, det är något hon själv har sagt är nödvändigt. ditt problem med din BC är relativt milt, om man jämför. Det spelar ingen roll om jag tar en godbit och lägger på golvet. Hon vet att jag försöker lura ner henne. Om jag går fram till sängen och ger henne den så hugger hon mig i handen. Hon är extremt smart och ingen vanlig dum hund som går på det tricket. det är så med allt. leksaker, grisöron, mat, you name it.

Hon har ett extremt behov av att kontrollera sin omgivning, och det är knappast jag som har format den hunden, det är min sambo. Jag har inget som helst att göra med att hon är på detta vis, då hon var så långt innan jag och min sambo träffades.

Och om du tycker jag är dum i huvudet som ger henne en fet smäll när hon i rent raseri, helt oproverat attackerar mig, så tycker jag synd om dig. Det är inte MITT beslut när det gäller hunden, utan min sambos. Jag har varit stressad av detta en längre tid nu, även fast dem senaste veckorna har varit extremt bra utan några incidenter.

Just nu har vi sängen i vardagsrummet, då vi snart är klara med övervåningen ska vi flytta upp dit. Det är dock ett stort rum utan dörr, så hon kommer och lägger sig i sängen på nätterna ändå.

Så, jag ber om ursäkt. det kan vara folk som kommer på besök, folk hon känner, hon kan göra exakt samma sak mot dom som mot mig, därav vet vi att det är en psykiskt störning och inget emot mig personligen,

Och jo, man smäller visst med tuggummi åt sin skotträdda hund, hon blir inte livrädd och flyttar bara på sig och lägger sig nånannastans. Hade hon blivit livrädd hade jag självklart inte gjort det.

Och angående din sista rad i inlägget, så har du helt rätt. jag tar hennes beteende och aggression mot mig personligt, och det går ju såklart inte att göra, det är helt fel av mig och det är något jag jobbar jättehårt på att åtgärda. Det är så jävla jobbigt, när man har 3 hundar och det är livat och bus här hemma jämt, och att det är alltid är henne man har problem med. Ibland känns det som att hon bara muckar bråk och då kan det smälla mellan oss.

det är en mixx av instabilt psyke samt att hon är alfahona här hemma. Min mjuka hand det senaste året som vunnit hennes kärlek har samtidigt gjort mig mindre värd i hennes ögon, hon har sett mig smo hennes bitch. Cesar, mannen som talar med hundar säger att man aldrig ska gulligulla med en hund som har besvär med att vara alfa hela tiden. Man ska vara lugn och stabil och klappa, men inte gulligulla som t.e.x min sambo gör, då hon då får bekräftat att vi är hennes slynor.

Sen går vi tillbaka till läget att jag slår henne ibland. Ja , det är FEL att slå en hund jag villv erkligen inte, det kan gå så långt att jag blir ledsen i flera dagar och mår dåligt för att det är det som krävs för att hon inte SKA BITA AV MIG HUVUDET.

Hur hade du tänkt att jag ska agera när en hund gör ett utfall emot dig och inte släpper blicken och anfaller? ska jag låta henne tugga på mig?

det känns som att ditt problem med din BC är ett skämt i jämförelse.

Hunden tar revir. Ouppfostrade småhundar gör detta väldigt ofta men då är det inte så farligt och det går att leva med en sån hund. Med större hundar upplevs det naturligtvis mycket värre.

Jag har bara skummat din text men generellt går i stort sett ALLA beteenden hos en hund att förändra och hundens ålder spelar generellt ingen större roll men i ert fall behöver hon flytta hemifrån och jobbas med extremt mycket och du kommer ändå aldrig att lita på henne.

Jag skulle välja att ta bort henne. Tyvärr. Hon mår inte bra av det själv och ni ska inte behålla henne för er egen skull så det är bra att ta ert ansvar som djurägare.

Jag kan säga att jag får kämpa rejält med mina fördomar när jag ska svara på ditt inlägg. Huvet säger hela tiden att någon som använder ord som "bitch" och "slynor" kan man inte lära nåt. Plus att du verkar ha bestämt dig redan, så... Varför skriva här? Vilka råd vill du ha? Ryggdunk för att du ska avliva hunden? Eller trollar du?

Men ifall du är seriös och vill ha hjälp:

Om du hör dig för i hundvärlden här i Sverige så kommer många att säga att Cesar Milans metoder är förkastliga. Jag kan tycka de är bra i vissa situationer och dåliga i andra. Alla hundar är individer. Regga dig gratis på vovve.net så får du bättre svar än här. (Men vårda språket lite så blir responsen bättre.) Speciellt om du får tips från användarna Borzoi, Bellen eller Kluffrold - så lyssna på dessa.

Jag upplever det som ni har en väldigt udda relation hemma hos er gentemot hunden. En begreppsvärld som cirkulerar kring vem som är Alfa-det-ena-eller-det-andra. Låt mig gissa - du kallar dig själv alfahane i huvudet?

Problemen du beskriver. Bet hon din morbror i foten så att han fick åka till vårdcentral? Eller var det ett vallbeteende? BC är vallhundar som kan bita/nafsa i hasorna. Är hunden socialiserad från början? Fått träning på att träffa folk och fä? Har ni tagit professionell hjälp utifrån? Vad får hunden för typ av aktivering? En BC ska ha mycket aktivering för hjärna och kropp. Promenader räcker inte som regel. Nu blir jag så här fördomsfull igen, men nåt säger mig att ni inte tränar nån riktig aktivitet med hunden. Den bara finns där, liksom... Eller har jag fel? Tränar ni vallning? Eller agility? Eller spår? Eller rallylydnad? Eller...? För en understimulerad BC kan bli destruktiv.

Nej, jag tror inte på mentalt störda hundar. Men jag tror på ägare utan kompetens. Jag är inte heller helt kompetent, för den delen. Resursförsvar är ett nytt kapitel för mig och imorgon ska jag ringa och höra om jag behöver ta en stelkrampsspruta... Är mina problem ett skämt? Nej. Är det hundens fel eller mitt? Mitt. En hund biter inte oprovocerat men det kan kanske förefalla så för den som inte kan läsa av hundens signaler. Min hund gav massor av signaler åt mig när jag kom nära benet han vaktade på. Han morrade. Gjorde skenutfall. Men jag tänkte hela tiden att han bluffar. Han skulle aldrig bita, han är världens snällaste. Så jag stod kvar i min enfald och "helledottingen då, mojjar du åt mig? Oj, oj täääänk om jag tar ditt ben?" Inte retades, bara att jag tänkte han skulle vänja sig vid min närvaro. Men hunden måste ha upplevt att den försökt med allt och till slut inte hade nåt annat alternativ kvar än ett markeringsbett. Så tja, det var ju lite snopet för mig, men jag får skylla mig själv. Man lär sig. Vad skulle Cesar sagt i en sån situation? Att man ska dra upp hunden i nackskinnet och stirra den i ögonen tills den blir vek? Det vore helt fel metod med min hund. Jag har nån gång varit lite bryskare när han vaktat på sängen. Det har bara förvärrat saken. Förtroendet har minskat och nästa gång har han morrat ännu värre. Det är en återvändsgränd. Kanske kan det funka på vissa hundar. Min förra (som inte skulle morrat ens) skulle lyssna direkt på en skarpare tillsägelse. Men den här individen är annorlunda. Mjuk, mild metod gäller och jag vet idag att det är rätt väg i det här fallet.

Att din hund är så labil som du beskriver kan bara vara resultatet av många års felaktig behandling. Hur mycket däng har den åkt på genom åren kan man undra? Du skrev att er relation var bra en tid och sedan hände hennes utfall och du tappade helt förtroendet för henne? En felbehandlad hund kanske kan överreagera i situationer som påminner om tidigare bråk. Jag tror inte att utfallet var oprovocerat, men du förstod säkert inte vad saken handlade om.

Varför får hunden alls vara i sängen/soffor? När det är upprinnelsen till utfallssituationer? Du skriver att ni ska flytta sängen till ett rum utan dörr men det är en dålig ursäkt. Är du genuint intresserad av att lösa problemet spärrar ni av med grindar/galler eller liknande. Man kan snickra egna grindar av träribbor och klä in dessa med tyg, exempelvis. Grejen är att det finns en lösning, det gör det alltid. Eller en grind till övervåningen. Whatever.

Här kommer mina fördomar igen. Nej, ni vill inte hitta lösningar. Ni vill bara skylla på hunden. Allt annat är jobbigt, besvärligt, ointressant. Prove me wrong...

Två frågor till:

1. Hur sysselsätts hunden under dagarna om du storpluggar och din sambo jobbar?

2. Vad är det för blandning (vilken/vilka fler raser än BC)?

Vi bedriver uppfödning av hundar och vi har ett stort hundföretag. Mer kan jag inte säga med risk för att avslöja mig liiite för mycket.

Min erfarenhet säger att du kommer aldrig få bukt med problemen. Du jobbar helt fel, vet inte vem som lärt dig dina metoder. Hur gammal är hunden? Har den klarat mentaltestet?

När hunden är så uppenbart farlig så kan du inte lämna bort den eller sälja den. Finns bara en sak, avliva hunden.

Hade en amstaff som var världens bästa inom lydnad och spår. Mycket duktig hund och supersocial. Men han kunde inte lämnas ensammen utan att få panik, inte ens bindas i trädgården när man själv var ute.

Vi och andra inom hundvärlden jobbade nästan två år med detta problemet. Förra veckan fick han sin dom, omöjligt projekt och gick således till avlivning. Det rekommenderar jag dig också, din hund alltså.

Usch vad tråkigt..

Ursäkta,men det går nog inte att ha en sådan hund kvar..

Attakerar 8-9 gånger?

Fy,fan jag skulle "gett"(om man hade något på sig att ta lite av smällen) en arm åt hunden att "ta tag i" sedan brytit ner den på rygg..Men som sagt,usch vad trist..

RIP,devil-dog..

Alltså, summer-bird, nu får du ta att ge dig.

Nog för att hundar är fantastiska djur, men din kärlek för dessa verkar nästintill sjuklig. Bor du ensam med din/dina? Kan inte tänka mig att en man får plats i ditt liv om du nu är så såt på hundar.


En hund SKA kunna klara av alla sociala situationer, annars ska den avlivas.
En hund ska inte under några omständigheter attackera, då ska den avlivas.

Det är inte svårare än så. Jag har som sagt varit tillsammans med min sambo i drygt 1½ år och innan dess så har jag inte haft något med hunden att göra. Grejen är att det finns inte en chans att hon morrar åt min sambo i dem situationer hon morrar åt mig. Enda gången hon morrar åt min sambo, det är när hon har ett grisöra t.e.x.

Men vi tar ALDRIG några godsaker ifrån våra hundar. Jag har ingenting emot och tycker det är helt rätt att en hund ska vakta sin mat, eller sina godsaker. Det är liksom fullt naturligt och ett bra beteende i min värld, att en hund kan säga ifrån.

Jag läste en intressant avhandling häromdagen, där det stog att spetskompetenserna alltmer börja dö ut hos den tama hunden, dvs bordern har inte lika mycket behov av att valla som förr i tiden, då beteende börjar försvinna.

Jag lägger ner minst 5 timmar om dagen på mina hundar, på TU MAN HAND, då är det dom och jag, inget annat.

Som mental stimulering gör vi massor av söklekar, ofta lättare i början och sedan svårarare och svårare. Vi har en stor boll i trädgården av gummi, som jag försöker lära BC få till en viss plats etc. Hon har klarat det galant flera gånger, och snart gör hon det på auto. Vi är ute och springer varje dag, minst en halvmil, oftast mer, vi är ute på promenader i skogen, hon och jag, och hon får springa runt och söka hur mycket hon vill.

Sen att fysisk stimulans inte är lika viktig som psykisk är b a r a bullshit. Fysisk utmattning är extremt nödvändigt för en hund, eftersom överskottsenergi kan leda till oönskat beteende, precis som ett ostimulerat psyke kan leda till samma sak.

Sen att Sverige har några av dem bästa experterna är bara bullshit, haha, dom är helt värdelösa, och så är det med det. Min sambo ringde dendär Anders, eller vad fan han heter, ska fråga henne om namnet sen, och han är tydligen en av Sveriges mest framstående hundpsykologer blabla. Det enda han hade att säga var "åk till veterinären och kolla om hunden har ont". HAHA, hon hade gjort alla tester kända för djur och människa på den där hunden och hon var frisk som en nötkärna. Bra investerade pengar. Not.

Sen kom det 2 hundpsykologer till som sa att vi skulle avliva, dom hade ingen koll på någonting. Och jag skiter ärligt talat i vad svenska hundpsykologer, som antagligen är avundsjuka, säger om Cesar. Hans tekniker har hjälpt oerhört många människor, och han har hundar som mår extremt bra, så jag förstår inte ens vad fan du håller på med nu. Skillnaden mellan han och dem övriga är att dem övriga bara snackar, och babblar, medans cesar får något gjort.

Och nej, jag njuter inte av att avliva en hund, bara tanken på det får mig att må fysiskt illa. Vi har lagt ner över 60,000 kronor på våran dobermann det senaste året, pga av att förra ägaren negligerade honom och han hade en kronisk öroinflammation och inga trumhinnor kvar, dom tyckte vi skulle avliva, för det var ett "longshot" att han skulle bli bra. Men vi gav inte upp, spenderade massor av pengar och vi vann över det. Sen trampar han sönder tassen på en tur i skogen på något skit, och skär upp ett 4 cm djupt och 6 cm brett sår mellan tassen. Detta innebar stygn, massor av pengar, byte av bandage varje kväll, och det vägrade läka, man var tvungen att hålla koll på honom hela tiden så han inte åt upp sin tass, eftersom ingen tratt var stor nog åt honom. Det var psykiskt påfrestande utan dess like. Vi höll på gå under.


Sen som final så äter han upp ett par strumpbyxor som fastnar i tarmarna och gör honom jättesjuk. Kruxet är att min sambo aldrig använt eller äger ett par strumpbyxor, så då kan man ju undra vart han fått tag på det.

Det kostade över 30.000 att operera ut dem, och sedan omvårdnad av sår hela tiden stressa över att något skulle gå fel etc.

Få det inte att låta som att jag inte bryr mig om mina hundar, för du har inte en jävla aning.


Sen har jag läst massor av inlägg av Borzoi på vovve.net och jag tycker han är en besserwisser som skriver 70% bullshit, 10% sanning och 20% spekulation, så det är inget som intresserar mig.


Jag har endast brukat våld mot henne när hon har hotat, attackerat mig fysiskt, då jag haft absolut 0 val, speciellt i trånga situationer, förstår du? det går inte att få kontakt med henne, hon blir helt manisk, tuggar fradga och laddar för bett. hon flyger mot mig, hugger i luften som en jävla galning och får en höger och går och lägger sig, problemet är ju inte löst på det viset, men ska jag hellre låta henne bita mig sönder och samman?


Nu har jag gått runt här i 3 dar, utan att ha höjt tonen, jag har gett henne 0 uppmärksamhet utan varit tyst och skött mig eget. Hon har inte ens visat tendens till vakt eller något åt det hållet.

Så jag är väl medveten om att mitt temperament är ett av problemen. men det är inte lätt att lägga ner så jäkla mycket tid på EN enskild hund när man har så mycket att göra om dagarna, och 2 hundar till att tänka på, förstår du mig? Jag vet att det är ett måste om vi vill ha kvar henne, men det är inte så lätt som du försöker få det att låta.

Det här knäcker mig mentalt, något du inte verkar förstå alls, jag älskar den här hunden något oerhört och vill ha henne kvar till varje pris, men som jag sagt så har det kommit till en gräns då jag inte känner mig trygg med min säkerhet omkring henne.

Och angående betten mot min morbror, det var en ren attack, inget litet vallnafsande, eftersom BC idag inte har i närheten av lika mycket vall i sig som förr i tiden.

jag kanske är en dålig ägare, som inte vet vad fan han gör, men sättet dessa hundar tärt på mig psykiskt med sina skador, och den enda mitt sitt rabiata beteende går inte att beskriva. Jag ger dom allt jag har varje dag. Men hon är en extrem komplex hund.

Vänd dig till någon med god erfarenhet och kunskap om hundar med vakt. Men en borderblandning ska inte vakta? Vad är det mer än border collie i henne?? Kan hon vara understimulerad så att hon hittat på dom här "uppgifterna" åt sig själv därför?

Min egen valp på 11 veckor morrar friskt och är allmänt djävulsk, en lapphund. Är lite rädd att hon ska börja vakta med, hon är ju både vall och vakthund.

Men ja, läste någon historia om en hund som morrade och högg om maten inte kvickt ställdes ner på marken osv. Då var det någon hundkännare som tog över den och började ha matskålen i knäet och var väldigt dominant och bestämd mot hunden.
¨
För att lugna ner en jobbig hund kan man köra "ryggsäcken" man sätter sig på knä och har hunden i V:et som bildas mellan knäna när man sitter och smeker den o talar lugnande. Funkar läskigt bra på mitt vilddjur iaf :-)

Lycka till!

En hund "klarar" inte ett mh....hunden får ett resultat.
En vallhund vaktar inte flocken...den vallar vilket iblabd går till överdrift och misstolkas som aggressivitet eller vakt.

Ts: Avliva hunden. Du kommer inte att få ordningen på henne. Ni gör hunden en tjänst då hon inte mår bra bland annat p g a stress. Fundera över dina egna beteenden med djur men det kommer inte att påverka den här hunden ett skit.

Gissningar och utfrågningar av er ledde henne naturligtvis till det.

@clayaiken

Hehe, ok, nu har du skärpt till tonen lite, bättre så.

Jag vill fortfarande veta vad det är mer än BC i blandningen eftersom det kan vara av betydelse.

"En hund SKA kunna klara av alla sociala situationer, annars ska den avlivas.
En hund ska inte under några omständigheter attackera, då ska den avlivas."

När du skriver så får jag intrycket att du har alldeles för höga krav. Min förra hund pallade inte med barn. Han gjorde aldrig nåt annat än att skälla illa om de kom för nära, men vi valde att hålla barn borta från honom. Det gick bra och jag hade aldrig velat ha en annan hund. Man kan visst göra undantag, hunden måste inte vara perfekt. Faktum är väl att få hundar är det. Min grannes chihuahua är väldigt nervös mot främlingar och gör utfall när de kommer för nära. Men eftersom det är en så liten hund som inte kan göra nån skada bryr sig ingen. I princip alla hundar jag vet har haft nåt de inte fixat. Möjligen kan man behöva ställa större krav om det gäller polishundar eller liknande. Varför har du dessa krav på just din hund? Är inte det viktigaste att få till en tillvaro som funkar för hunden och er? Vilket kanske innebär att man spärrar av vissa delar av huset, inte låter hunden träffa främmande, inte får ligga i sängen osv. Du ger ju själv ett exempel på vad som kan funka: "Nu har jag gått runt här i 3 dar, utan att ha höjt tonen, jag har gett henne 0 uppmärksamhet utan varit tyst och skött mig eget. Hon har inte ens visat tendens till vakt eller något åt det hållet." Kan ni inte göra mer sånt då? Då får du ju mer tid över också då "det är inte lätt att lägga ner så jäkla mycket tid på EN enskild hund när man har så mycket att göra om dagarna, och 2 hundar till att tänka på".

Nu är jag ingen expert på CM, men jag vet att nåt han säger är att det är ägaren man tränar i första taget, inte hunden. Du låter som: en perfektionist med stort kontrollbehov, hett temperament, som ser sig som ledaren, tar det personligt om hunden inte klaffar med dig eftersom hundens beteende är en reflektion av ditt ledarskap, du tar hundens problem som ett personligt misslyckande och stött är du också för att hunden behandlar sambon bättre. Utifrån din beskrivning av sambons relation till hunden kan man inte alls tro att detta är en problemhund: "Grejen är att det finns inte en chans att hon morrar åt min sambo i dem situationer hon morrar åt mig. Enda gången hon morrar åt min sambo, det är när hon har ett grisöra t.e.x." Alltså, med din sambo är det bara en vanlig hund som visar viss tendens till resursförsvar. Låter inte alls som en hund man behöver avliva. Vad tror du själv att detta beror på?

"Jag har endast brukat våld mot henne när hon har hotat, attackerat mig fysiskt, då jag haft absolut 0 val, speciellt i trånga situationer, förstår du? det går inte att få kontakt med henne, hon blir helt manisk, tuggar fradga och laddar för bett. hon flyger mot mig, hugger i luften som en jävla galning och får en höger och går och lägger sig, problemet är ju inte löst på det viset, men ska jag hellre låta henne bita mig sönder och samman?" Här undrar jag varför har dessa trånga situationer uppstått? OM det nu är så att hunden är på det här viset - varför inte undvika situationerna? Jag kan INTE bara gå fram till min hund och ta bort hans ben. Men jag känner heller ingen prestige att "jomen min hund SKA fixa det" så jag tränger mig inte på (vis av lärdomen efter varningsbettet). Nu vet jag att jag inte ska skapa en situation han inte klarar av eller inte reagerar på det sätt jag skulle önska. Det är ingen stor grej, liksom. Kan du inte bara göra detsamma? Inte bråka om soffan/sängen för som jag skrev tidigare så är det också resursförsvar, precis som detta med att vakta godsaker och mat. Och det tyckte du själv var ett sunt beteende. Låt inte hunden vara i sängen.

Sen. Ni har lagt ut mycket pengar på hundarna, det hör jag. Och även tid. Testat psykolog osv. Du har en annan ton när du talar om de andra hundarna, vilket kanske är förståeligt, men du har en annan ton iaf. De andra hundarna var du med och uppfostrade från starten, antar jag? BC kom på köpet med sambon från ett tidigare förhållande. Hur ser du på det? Är det "mina vovvar och sambons hund" (mina barn och andras ungar)? Dvs, hur mycket av problemen handlar om hundens beteende? Bara undrar...

"Sen att Sverige har några av dem bästa experterna är bara bullshit, haha, dom är helt värdelösa, och så är det med det. Min sambo ringde dendär Anders, eller vad fan han heter, ska fråga henne om namnet sen, och han är tydligen en av Sveriges mest framstående hundpsykologer blabla. Det enda han hade att säga var "åk till veterinären och kolla om hunden har ont". HAHA, hon hade gjort alla tester kända för djur och människa på den där hunden och hon var frisk som en nötkärna. Bra investerade pengar. Not."

Fast det är ofta där man börjar, med att utesluta fysiska problem. Ibland kan smärta ge dåligt lynne. Och det är ju bra att veta att hunden är frisk. Fast ni borde ju fått mer hjälp att gå vidare efter det. Kunde hon inte ringa tillbaka till Anders Hallgren och säga att "nu har vi uteslutit smärta, vad ska vi göra nu?" Dock tror jag det är bättre med en person som jobbar med både er och hunden tillsammans. Som CM gör med hund och ägare.

Tycker ändå du borde ge Vovve en chans. Jag är inte medlem där själv längre, men några där vet vad de talar om. Kanske du inte gillar Borzoi, må så vara, men det finns andra som kanske kan ge råd. Det finns även ett annat forum: alltomhundar.com men det vet jag inte så mycket om. Fast frågan är - vill du ha råd? Du verkar väldigt manhaftig av dig. CMs metoder, alfahanesnacket och hierarkitänket och en rad andra småsaker. Kanske kan vara svårt att ta emot råd om man redan tycker man vet bäst?

En liten kommentar om spetskompetenserna... En renrasig bruks-BC lär ju ha större chans till att ha vallegenskaper än en BC-blandning, pga heterosiseffekten (generna blandas ut). Min BC-blandras där den ena föräldern är renrasig BC har inget vall alls, utan en massa jakt i sig, då jaktrasernas egenskaper kommit till uttryck istället. Därför vore det intressant att veta vilken annan eller vilka andra raser som finns i din hund, ifall ni vet.

"men det är inte så lätt som du försöker få det att låta." Jag tror inte det är lätt. Det är DU som måste byta perspektiv och skapa en helt annan personlighet hos dig själv i ditt bemötande till hunden. Fatta vilken EQ som krävs för det? Jag tror inte du grejar det, du är för cementerad i din syn på hundägarskap. För rigid. Nej, det är nog kört. Visst?

Nu blir jag jävligt arg, jag råkade klicka ner min ruta med text på säkert 2500 ord, åå vad jobbigt!

Jag får börja om helt enkelt.

Hon är BC och labrador retriever.

Sen att du inte gillar CM är ju väldigt konstigt. Om en ägares tillvägagångssätt inte fungerar med hunden, så är det väl bara positivt att CM justerar detta så både hund och ägare kan åtnjuta ett bättre liv tillsammans?

Du verkar inte se vidden av problemet. Släkt och barn och vänner är en del av våran vardag, vi kan inte anpassa 100% av våra liv efter henne, hur gärna vi än vill. Vi kan inte ens ta henne till veterinären för hon hugger och attackerar och blir galen.

Och om vi vill ha barn om ett par år, hur ska det gå om hon inte samtycker? ska vi avliva barnet isåfall?

Dem trånga situationer som uppstår innebär bland annat t.e.x:

Om jag sitter i soffan så kan hon hoppa upp och sätta sig bredvid och sen slår det slint utan anledning, och hon flyger på mig, och biter och är arg. förstår du? det är inga skenmanövrar utan ren och skär powerattack. Jag har alltid använt våld mot henne när jag känner att jag fruktar för min egen hälsa.

Och att ha en hund som är väluppfostrad är väl inga höga krav? Mina 2 andra hundar är världens snällaste och klarar av varenda situation med bravur. Det gör även alla mina vänners hundar och i princip alla andra hundar jag träffat. Det är inget högt krav om man vägrar tillåta sin hund att attackera sin ägare eller andra människor.

Idag så morra hon igen när hon låg i soffan, jag ställde mig 1.5 meter ifrån henne och sa med en lugn men bestämd ton: "GÅ NER", tills hon gjorde det. Detta tog ca 30 sekunder och då kom hon och satte sig vid mina fötter och hoppa upp och gav mig en puss och sedan sprang hon tillbaka och vaktade igen. Jag upprepade proceduren tills den nästan funkade.

Ska jobba vidare på detta. Jag förnekar inte att jag tagit detta personligt för det har jag definitivt gjort. Jag har även ett hett temperament med just henne och det har inte gjort saken bättre. Jag vet att jag har gjort saken värre när jag behandlat olika sitautioner på ett sätt som får betraktas som tabu. jag ber dessutom om ursäkt för mitt fula språk och allmänt arroganta beteende i dem senaste inläggen, har haft några jobbiga veckor.

CM är något på spåren eftersom en hund behöver ledarskap. Detta är något som är inprogrammerat i deras hjärna och går varken att avla eller träna bort. Om ingen tar ledarskapet så tar hon det, så är det bara. Och min sambo har behandlat den här hunden som en gudinna och haft 0 regler och låtit henne göra vad hon vill. Detta är en av orsakerna till hennes dominansbehov, det är jag helt övertygad om. Man kan inte behandla en hund som en människa, speciellt inte en hund med uppenbara psykiska brister.

Jag tar aldrig maten eller grisörat, eller tuggpinnen ifrån henne, den äger hon och det är inte mer än rätt. Jag skulle inte gilla om nån kom och petade i min mat direkt.

Anders tycker jag är väldigt entaktad och kom inte med några solida idéer och det gäller dem andra 2 psykologerna också. Alla 3 har sagt att avliva är en nödvändighet då dem ansåg att hennes beteende hotade andra människor i samhället.

Jag älskar henne och vill ha en sund relation med henne, jag vill vara hennes bästa vän, och skapa minnen och ha kul med henne, men med detta beteende är det helt enkelt ingen möjlighet.

Det var en liten sammanfattning av vad jag skrev, tyvärr försvann en större del av min text, ska försöka fylla i lite strax.

Jag har självklart inga problem med att ta emot råd om dem inte är dumma eller inte ger mig något.
Jag är inte ett dugg cementerad när det gäller min syn på hundar, fast en sak är jag relativt fast på: Dem ska veta sin plats, oavsett och det innebär absolut ingen elakhet utan bara ren och skär disciplin för att inte ha ett zoo här hemma.

Vi ser det absolut som "VÅRA HUNDAR" och inget annat. Så har det alltid varit och det är knappast något problem mellan oss när det gäller detta.

Mitt lederskap reflekteras inte ett dugg på henne, snarare det motsatta då dom andra två är extremt duktiga och välmående hundar som har fullt bus hela dagarna. Hon har varit så långt innan jag träffade henne. Jag tror dessutom att det faktum att vi är 2 människor i huset, en som är lite strängare, och en som är totalt liktgiltig och skämmer bort dom som barn och har 0 regler har gjort att behovet av att vara ledaren i familjen blivit starkare. Sen att vi har ännu en tik spetsar till konkurransen ytterliggare.