Vilken är den bästa boktiteln?

Identiska trådar sammanfogade

/mod

Jag snubblade precis över Aelita, prinsessa av Mars av Aleksej Tolstoj. Har inte läst boken men tycker att titeln var riktigt fin.

Boken är inte riktigt lika fin, men underhållande och ett ganska fascinerande exempel på hur sovjetisk propaganda kunde se ut. Kortfattat handlar den om två ryssar, en soldat och en vetenskapsman, som reser till Mars i en egentillverkad farkost.
Boken filmatiserades någon gång på tjugotalet.

Själv tycker jag att Tusen Tranor är en mycket vacker titel. Lovecraft har också många bra titlar på sitt samvete. Pickmans Model, The colour out of space, At the mountain of madness, Dagon osv. osv.

Ulf Lundell hade en suverän titel på en novell, en gång i tiden: Kåtheten har ingen kompass.
Den satte sig som en kardborre i skalle på mig, och jag kan fortfarande småskratta när jag tänker på den.
Den skulle han ha sparat till en roman, tycker jag

Men det där med titlar är knepigt. Jack kan tyckas vara en enkel och banal titel, men visade sig vara perfkt.
Tänk om den hade döpts till det fjantigt symboliska Jack och bönstjälken, som han först tänkte. Vilket fiasko det hade varit.

Ofta är det förstås boken som gör titeln och inte tvärtom. The Great Gatsby är en magisk titel därför att det är en magisk bok. Men inte hade det varit särskilt lyckat om han fastnat för något av de andra alternativen han kastade fram:
Trimalchio in West Egg (övertydligt)
The High-Bounching Lover. (Milda makter, hur tänkte han där?)
Among Ash Heaps (inte helt fel, kanske).

Ingen boktitel och därför lite off-topic men Legally Blonde är en av de mest smartaste och spot-on av alla titlar i världen.

Annars så har jag alltid tyckt att Do androids dream of electric sheep? av Philip K. Dick är en väldigt fyndig och fin titel

Lovecraft har ju en fantastisk förmåga att hitta på titlar som skapar mysstämning redan innan man börjat läsa. The shadow over Innsmouth, The Strange High House in the Mist, The Horror at Red Hook, The Lurking Fear, The Haunter of the Dark osv. (som du själv skrev )

Hur kommer det sig att vi bägge glömt The Rats in the Walls? Enligt mig är det den bästa av hans titlar.

Det låter mycket vackert ja. Själv har jag den i hyllan och skall väl ta mig an den så småningom, då jag framförallt tyckte om hans debutbok Skämtet. Jag vet att jag funderat på vad han menar med titeln, och sen medan jag läste Skämtet så föll polletten ned ( om det var att han beskrev ordalydelsen eller någonting snarlikt ). Nu dock har jag glömt bort vad som menas med titeln, och jag kan bara komma med mer eller mindre kvalificerade gissningar. Dock låter orden vackra, men för mig räcker det inte riktigt i och med att jag inte förstår innebörden.

Jag gillar Where eagles dare (Alistair MacLean). Hade ju inte riktigt funkat med en rak översättning till svenska så där fick det bli Örnnästet.

Två svenska diktsamlingar:

Om natten blir handen ett skepp av ljus
Kristian Lundberg

Skjut dom som älskar!
Marcus Birro

(Äran för den senare titeln måste dock tillskrivas Olle Ljungström.)

Kul trådlyft.

Några favorittitlar:
Blommornas intelligens - Maurice Maeterlinck
Döda människor - Rudolf Värnlund
Ensam mot universum - Alfred Bester
Kaos - Pär Lagerkvist
Riktlinjer för revolutionen i Sverige - Erik Eriksson

En nödvändig tråd: titeln är en integral del av verket. Det behövs ett "nâma" (namn) för att stärka formen ("rûpa") och vice versa.

Mina favorittitlar:

På Marmorklipporna (Jünger 1939) -- titeln sägs ska fånga bokens tema med "skönhet i farans närhet".

Stranger in a strange land (Heinlein 1962) -- ett bibliskt citat som ger ateisten Heinleins religionsroman tillräcklig andlig lyftning.

Maktens vägar: vägen bort, Maktens vägar: vägen tillbaka, Maktens vägar: vägen ut (Mårtensson 1980) -- en fyndig namngivning på en fantasytrilogi. Mönstret är taget från Xenofons redogörelse om ett fälttåg från Grekland till Persien, Anabasis. "Anabasis" som titel har berett översättare problem; det kan betyda Gå upp, Gå bort, Uppmarsch. Uppmarsch fångar bäst betydelsen, om än det låter lite platt. "Marschen inåt landet" är en annan översättning av Anabasis-begreppet.

Del ett av Xenofons verk är just Vägen bort, marschen till Mesopotamien; del två är Vägen tillbaka. Mårtensson gav detta redan mytiska skeende fictionmytisk resning med namnet på sin trilogi, med det där "Vägen ut" som eget sublimt tillägg.

+++

När jag browsar tråden finner jag fler utmärkta exempel. Utan kommentar, några ur högen:

. Steal this book -- Abbie Hofmann

. Zen och konsten att sköta en motorcykel -- Robert M. Pirsig

. Lär känna Gud -- Deepak Chopra