Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Det saknas en period i polisutredningen nämligen vad som hände med kroppen från kl 22:02 den 20 September till på eftermiddagen den 10 oktober (begravningen). Detta påpekade för övrigt doc. Nilsson redan i augusti 2010. Begravningsentreprenören uppgav i förhör att man hämtat kroppen på patologen på KS den 1 oktober och fört den till bårhuset på S:t Olofs kapell där den ska ha befunnit sig fram till begravningen. Enligt kyrkogårdsförvaltningen håller man där en temperatur på 6 °C. Kyrkogårdsförvaltningen har för sin del uppgivit att kistan kom till S:t Olof den 24 September, alltså en vecka tidigare. Vid förnyad förfrågan från kyrkogårdsförvaltningen till Fonus har samma person som polisen förhörde och som uppgett den 1 oktober ändrat sig och säger nu också 24 September! Förundersökningen innehåller inga uppgifter från patologen på KS. Jag har påpekat dessa inkonsekvenser för polisen och föreslagit att de reder ut hur kroppen hanterats från 22:02 den 20/9 till den 10 oktober.

Rättsläkaren noterar i obduktionsutlåtandet att "… buken är grönaktigt missfärgad pga begynnande likomvandling" och "… på ryggen och benen finns ett välutvecklat blårött likfläckssystem med bleka understödsytor på skulderbladen och klinkorna". Alltså en kropp stadd i förruttnelse.

"För mikroskopisk undersökning tillvaratogs vävnadsbitar från hjärna, hjärta, lungor, lever, njurar, mjälte, bukspottskörtel, binjurar samt svalg". Varför ingen aller inga av dessa vävnadsprover skickades för analys till RMV/RK när de höga halterna tiopental i blodet blev kända bara två dagar efter obduktionen är oklart. I mötet med polisen den 11 februari 2009 svarade PR-A på fråga just om vävnadsprover att: "Problemet med muskler är att där finns det inga referensvärden. Där kan man påvisa att det finns i musklen men man kan aldrig få några värden, man får halter men man kan inte relatera dem.". Jämför gärna det svaret och listan på organ med vad som rapporterades av Yasuda et al (se inlägg #9110) från den 20 ds.

Jag har faktiskt hittat ytterligare en vetenskaplig artikel om avrättning av fångar med tiopental som inte verkar ha nämnts tidigare i denna tråd (men jag har kanske fel?).

Den artikel jag hittat är från 1995 och är författad av Leonidas G Koniaris mfl och publicerades i den vetenskapliga medicintidskriften The Lancet. Referensen såg ut så här vid en mer formell uppställning:


“Koniaris LG, Zimmers TA, Lubarsky DA, Sheldon JP. Inadequate anaesthesia in lethal injection for execution. Lancet 2005; 365: 1412-1414.”


Artikeln verkar inte finnas på nätet men de flesta som forskar, är studenter eller har tillgång till sitt universitetsbiblioteks databaser bör kunna hitta den i fulltext genom bibliotekets databasutbud. Att lägga upp den på nätet blir knepigt ur upphovsrättssynpunkt. Möjligen skulle man kunna ta en skärmdump och visa en liten del av denna om publicering på Flashback är jämställt med journalistiskt syfte. (Om någon av juristerna i tråden kan peka på något förarbete, någon dom eller annan källa som ger för handen att en skärmdump av en liten del av artikeln på Flashback jämställs med journalistiskt syfte kan jag väl lägga upp en sådan.)

I vilket fall som helst verkar man i artikeln ha studerat uppmätta halter tiopental på avrättade fångar i USA. Gemensamt för de avrättade verkar vara att de fått 2 g tiopental i kombination med andra medel och inte bara 5 g tiopental.

Av artikeln framgår att man fått ett väldigt stort spann på mätvärdena trots att alla fångar fått samma dos tiopental, alltså 2 gram (=2000 mg). Detta förklarar man med variationer i obduktions- eller anestesimetoder:


”This finding suggests substantial variations in either the autopsy or anaesthesia methods. Contrasting the expertise of state medical examiners with the relatively unskilled executioners, however, would strongly suggest that the variation is probably due to differences in drug administration in individual executions.” (p 1413)


Av figur 2 i artikeln framgår att den enda delstat i urvalet där man uppmätt tiopentalhalter i blodet över 50 mg är North Carolina. Av 11 avrättade personer i North Carolina så uppmätte man i 4 av dessa fall tiopentalhalter över 50 mg, varav den högsta var på 370 mg/liter. Om den avrättade var en man skall det ha funnits 5-6 liter blod i kroppen. Detta innebär att allt eller stort sett allt tiopental bör ha funnits kvar i blodet (5 liter * 370 mg/liter = 1850 mg). Så här skriver man:


“Although the protocols of all four states are similar to those of Texas and Virginia, and specify that 2 g thiopental is used, concentrations of the drug in the blood ranged from only trace amounts to 370 mg/L […].” (p 1413)


Väldigt intressant är vidare att man hävdar tiopentalhalterna inte sjönk mellan tidpunkten för avrättning och obduktionen (detta motsäger Dershowitz artikel som diskuterats tidigare i tråden):


“Thiopental concentrations did not fall with increased time between execution and blood sample collection (data not shown), consistent with data showing that thiopental is quite stable in stored human plasma(6).” (p 1413)


Not 6 hänvisar till följande källa:


“Martens-Lobenhoffer J. Stability of thiopental and pentobarbital in human plasma determined with a new easy and specific gas chromatography-mass spectrometry assay. Pharmazie 1999; 54: 597–99.”


Av Dershowitz artikel att döma verkar tiopentalhalterna minska mellan en tidpunkt kort efter döden fram till obduktionen. Om man i andra artiklar inte verkar se detta samband så är dock kanske sambandet inte lika starkt som Dershowitz verkar vilja göra gällande?

En annan viktig fråga är vad som händer med tiopentalhalterna i blodkärlen längre fram i tiden, efter obduktionen. Om det inte går att få fram data på detta från avrättade personer så skulle det kanske gå att få fram information om detta via djurförsök. Frågan är om åklagaren eller någon annan kan tänka sig att avliva några spädgrisar i ett experiment för att se vilka mätvärden man får?

Men kanske finns det redan befintliga data eller andra kunskaper om hur halter av kemiska substanser eventuellt förändras i lik över tiden och som kan anses tillräckliga?

Om nu halterna av kemiska substanser i blodet inte ändras påtagligt jämfört med halterna relativt kort efter döden innebär detta att de kvarvarande halterna hos babyn inte alls överträffar de maximalt uppmätta värdena hos fångar som avrättats med hjälp av tiopental. Däremot blir det väl svårt att räkna baklänges för att mer exakt fastställa vilken dos babyn fått, såvida man inte lyckas göra sannolikt att de mätmetoder som använts på babyn ger ett mer exakt resultat.

Man borde dock åtminstone kunna fastställa den minimidos tiopental babyn fått. Ändras inte halterna från obduktionstidpunkten (troligen mindre än 1 dygn efter döden) till en tidpunkt drygt 3 veckor efter obduktionen blir minimidosen, att döma av Koniaris citerade artikel ovan, minst den i blodet uppmätta dosen. Om halten tiopental mellan dessa båda tidpunkter skulle minska med, låt säga, 50 % skulle minimidosen bli minst den uppmätta dosen ggr 2.

En liten hake med resonemanget ovan är dock eventuellt att Jonathan I Groner i The Lancet den 24 sep 2005 (vol 366, sid 1073) hävdar följande med anledning av Koniaris artikel:


“Using post-mortem blood samples
taken as many as 2 days after death,
Leonidas Koniaris and colleagues1 conclude
that 43% of inmates undergoing
lethal injection with 2 g intravenous
thiopental had blood thiopental concentrations
consistent with awareness.

Koniaris and colleagues do not present
scientifically convincing data to justify
their conclusion that so large a
proportion of inmates have experienced
awareness during lethal injection.
Indeed, published and unpublished
data, and clinical experience, contradict
their conclusions.

It is widely accepted that concentrations
of a drug in post-mortem blood
might not reflect the concentrations
present at the time of death because of
post-mortem drug redistribution—ie,
site-dependent and time-dependent
changes in drug concentration that
occur after death(2)".

Not 2 hänvisar till följande källa:


“Bruce AM, Oliver JS, Smith H. A suicide by thiopentone injection. Forensic Sci 1977; 9:205–07.”



Men man bör kanske skaffa sig den aktuella artikeln i Forensic Science för att kunna bilda sig en uppfattning. Vem som helst kan ju f ö beställa artikeln via sitt stadsbibliotek eller universitetsbibliotek om den inte kan laddas ner via nätet.




När jag letade efter vetenskapliga artiklar om tiopental hittade jag också följande källa (vet inte om det står något intressant i denna):

Can lethal injection for execution really be "fixed"?Detail Only Available Koniaris LG; Sheldon JP; Zimmers TA; Lancet, 2007 Feb 3-9; 369 (9559): 352-3 (journal article) ISSN: 0099-5355 PMID: 17276758

Du har uppenbarligen inte läst mina inlägg #9103 och #9108!

Koniaris artikel har mötts av stark kritik från många kunniga rättsmedicinare, toxikologer och anestsiologer bl.a. i The Lancet.

Mer info finns i den här filen som publicerades på Jakob Heidbrinks blogg Meddelanden från juridikens maskinrum hösten 2009. Jag har lagt upp den här för enklare nedladdning: http://tinyurl.com/6jef8zx

Länken kommer att vara aktiv 1 vecka.

Info från PubMed:

Forensic Sci. 1977 May-Jun;9(3):205-7. A suicide by thiopentone injection.
Bruce AM, Oliver JS, Smith H.

Abstract
Post-mortem tissues from a thiopentone suicide were analysed by ultraviolet spectrometry and gas chromatography. The thiopentone concentrations found (0.6 mg/100 ml of blood and 2 6 mg/100 g of tissue) are consistent with those reported for 'anaesthetic' deaths where only thiopentone and other anaesthetic agents were present. The gas chromatographic method gave more accurate result with the tissues.

Självmord med tiopental är relativt sällsynta och har begränsat informationsvärde i det här sammanhanget. De fall som finns rapporterade avser som regel någon inom sjukvården, narkosläkare, narkossköterska etc eftersom preparatet inte är så lätt att få tag i. Som regel har man använt sig av dropp och inte injektion och eftersom händelsen oftast inte uppmärksammats förrän ett bra tag efteråt så har tillförseln av tiopental kunnat fortsätta obekant tid och med obekant mängd post mortem.

Nej, det stämmer INTE. Det finns dokumenterat att saturationen (dvs syresättningen), som väntat, var dålig ända från det att respiratorn kopplades bort. PR-A har haft tillgång till denna information:

"Det [PR-A] vidare reagerat på är att i journalanteckningen har [narkosläkaren] skrivit in siffror för saturation, puls, blodtryck osv." (FUP sid 33)

"Medicinlistor och kurvor utvisande bl a puls och saturation för aktuellt barn från verksamhetschefen PR, Astrid Lindgrens barnsjukhus" (FUP sid 46)

Uskan JN om läget när respiratorn kopplades bort:
"… barnet la sig ganska dåligt i -ohörbart-mässigt i 40 då, och då brukar det gå ganska fort efter det dalar ner, så brukar barnet somna in. Men det gjorde hon inte"

Senare under kvällen:
"… Kollar på henne - jag menar, man blir ju lite missfärgad i huden, kollar lite på fötter och händer som föräldrarna tyckte att hon var lite blåaktig, gick fram och titta men det är normalt, och titta på henne och såna där saker, och bytte den hära saturationsmätaren som hon hade"

"… samtidigt tappar hon ju cetationen [ska vara saturationen] och det, hon blir ju blåaktig, det blir ju inte den där vanliga hudfärgen, men det är ju som det brukar vara, allting slutar ju fungera i kroppen så småningom."

Vittnet EB-H (själv sjuksköterska):
"[Flickan] kippade efter andan hela tiden och krampade."

"När EB-H kom in i sjukrummet fanns nässonden inte kvar. Hon upplevde heller ingen direkt
försämring hos Linnea. Syremättnaden visade ca 40 såsom tidigare även om värdet gick upp
och ned vilket det också gjort tidigare."


Likaså påpekade narkosläkaren att det inte gick att förutsäga vilken tid avslutet skulle komma att ta:

"Förhörsledaren: Talade dom om för er vad konsekvensen om man plockar bort Linnea från respiratorn?
[flickans farmor]: Ja, dom sa att det kunde gå ganska fort och det kunde också ta lite tid. Det sa man." (FUP sid 128)

Vittnet DL:
"Läkaren förklarade också att då respiratorn stängts av kunde Linnea dö snabbt men att det också kunde ta tid innan hon gjorde detta." (FUP sid 180)

Vi kan väl försöka hålla oss till fakta i argumentationen!

Har funderat litet över min senaste postning och Bustophers svar.

Bustopher verkar angelägen om att Flashback-läsarna skall kolla på inlägg där han indirekt förklarar vilken välgärning man gjorde om man nu tog livet av babyn eftersom babyn hade så svårt att andas.

Jag har dock varit med om att läkare skrivit att döden varit nära förestående för en patient (trots att så inte var fallet) vilket i sin tur skulle vara ett argument för än mer idoga ansträngningar att avliva patienten. Så jag litar definitivt inte på vad läkare skriver i journalen och vad annan sjukvårdspersonal säger för den delen. Därför anser jag att en utökad kontrollapparat är nödvändig för att göra det svårare att ljuga. Å andra sidan kan ju faktiskt det som står i journalen vara sant. När det gäller en potentiellt mycket kostsam patient bör man dock alltid vara litet misstänksam när det gäller sjukvårdspersonalens utsagor.

Sedan när det gäller bevisfrågan tror jag att den knepigaste biten för åklagaren kan bli att BEVISA att babyn fått en alltför stor dos tiopental i sig. Av Koniaris artikel framgår ju att en del fångar kan ha hela eller i stort sett hela dosen kvar i blodet vid obduktionen även om det normala är drastiskt lägre siffror. Om inte tiopentalhalten bör minska drastiskt under tiden på bårhuset blir det svårt att hundraprocentigt bevisa en överdosering av tiopental om nu siffran 2000 mikrogram/ml (inte 2000 mg/ml) vid provtagningen på den döda babyn stämmer.

Finns inget i journalerna om att babyn fått i sig något tiopental så framstår detta onekligen som misstänkt. Frågan är dock var ribban ligger när det gäller beviskraven.

Det skulle jag inte tro. Men det är inte ovanligt att spädbarnslik kylförvaras i ett par veckor före begravningen, så det finns säkerligen en hel del kunskap om vad man har att förvänta sig. Inte på rättsmedicin, dit ju sådana fall praktiskt taget aldrig kommer - den närmast totala obekantskapen hos rättsmedicin med den här typen av avlidna är ju en annan del av problematiken i det här fallet - men hos patologer och begravningsentreprenörer.

Det är mycket möjligt att hon dessutom kan hänvisa till praxis. Sedan bör ju undersköterskan kunna tala om ifall det jonglerades med rejäla flaskor med gult innehåll i samband med injicerandet.

Det handlar inte om vad som sagts eller inte sagts, utan den subjektiva, upplevda situationen. I den situationen föreslog tydligen någon av de anhöriga en aktiv åtgärd för att snabba på förloppet, och enligt förhören skall läkaren förklarat att sådant inte var möjligt eller tillåtet. Förloppet bör då ha uppfattats som utdraget och plågsamt åtminstone av någon eller några av de anhöriga.

Det är heller ingen som ännu vare sig bekräftat eller kommenterat den fråga jag ställde tidigare, ifall den mängd tiopental som fanns beredd på salen skulle räcka för att avliva barnet? (Jag anar att det skulle vara mycket mer än tillräckligt, har jag fel?)

Den här passagen är extra intressant med tanke på den som åklagaren utpekat som misstänkt. Jmf gärna mammans blogg.

Det har nämnts flera gånger i tråden att den mängd tiopental som läkaren (och övrig personal) uppgett funnits beredd skulle räcka för att begå den gärning åklagaren hävdar. Dock räcker den inte för att uppnå det mätvärde som redovisats i lårvenblod.

Hmm, har läkaren försökt hävda att babyn skulle lida mindre om man avlivade henne? Verkar vara ett ganska typiskt tillvägagångssätt. Ge gärna babyn, gamlingen eller vad det nu kan vara något som gör att vederbörande får litet andnöd eller på annat sätt mår dåligt, eller "råka" underdosera befintlig medicin, så ökar du sannolikheten för att anhöriga skall gå med på att förkorta lidandet. Är den sjuke själv förmögen att kommunicera så är det inte osannolikt att vederbörande själv okejar behandling som ger ett kortare liv än annars. Tekniker inom detta område har väl i hög grad bidragit till att minska "behovet" av sängplatser i svensk sjukvård (Sverige har minst antal sängplatser i Västeuropa + Nordamerika).







Jag skulle, med tanke på Koniaris artikel i The Lancet år 2005, snarare tro att problemet för åklagaren är det motsatta om man inte kan anta en väldigt drastisk minskning av tiopentalhalten i blodkärlen mellan tidpunkterna ca 1 dygn efter dödsfallet och provtagningen på babyn drygt 3 veckor efter dödsfallet. Eftersom man för några av de dödsdömda kunde visa att det mesta av tiopentalet var kvar i blodkärlen vid obduktionen blir det knepigt att med 100-procentig säkerhet hävda att detsamma inte gällde för babyn. Och sjunker inte halten tiopental i blodkärlen påtagligt under tidsspannet 1 dygn efter döden till drygt 3 veckor efter döden så blir det knepigt för åklagaren att visa på tillräckligt hög minimidos tiopental, skulle jag tro. Och har babyn bevisligen fått en legal dos tiopental ganska tätt inpå tidpunkten för dödsfallet så blir det kanske svårt att hävda att det måste ha varit fråga om något fuffens.

En annan tänkbar variant skulle kunna vara att läkaren gett en mindre dos tiopental för att skynda på förloppet. Om detta framstår som ett tänkbart alternativ skulle läkaren kanske kunna hävda att babyn fick en mindre får att minska lidandet, dock inte för att döda. Att ge tiopental till en patient som man själv tycker verka lida av andnöd framstår dock som bakvänt.

Men kanske blir det ändå svårt att bevisa att det var tiopentalet som dödade babyn? Om man dock kan fastslå att babyn gavs litet tiopental när hon hade andnöd så borde detta ändå kunda rubriceras som misshandel eller grov misshandel eller försök till sådan. Tycker också att läkarlegitimationen även i sådana fall borde ryka. Har dock för mig att det inte finns något som heter försök till ringa misshandel. Tycker dock att tiopental till en individ som har andnöd borde betraktas som grövre än ringa misshandel.

Ytterligare variant, som jag var inne på i min första kommentar i detta inlägg, är väl också att man gett babyn en mindre dos tiopental vilket fått babyn att kippa efter andan. Sedan var det kanske tänkt att de anhöriga vid åsynen av detta lidande skulle be om att livet för babyn förkortades litet? Kanske hann de dock inte ställas inför detta svåra val?

Hur får du ut detta mumbojumbo ur det nono skriver?

Det är för mig förvånande att du lyckas komma till några slutsatser överhuvudtaget
med den bristande slutledningsförmåga du besitter. Det är ju inte en siffra rätt, än
mindre en bokstav rätt.

Är det så att du sitter och letar efter inlägg som kan stämma med din syn på
sjukvården i Sverige? Och när du inte hittar det så fabulerar du bara...

Eller citerade du helt enkelt fel inlägg? Eller kanske rent av fel tråd?


Kan inte du ge mig ett expertutlåtande på exakt hur mycket barnet led
och hur diagnosen såg ut efter röntgenundersökningen, varför man
beslutade att stänga respiratorn? Vem som ville att något "mer" skulle
ges och vem som inte ville ge det?

Eller så fortsätter du att fantisera om hur sjukvården mördar barn och äldre
för att hålla budgeten i schack.