2010-10-29, 22:37
#253
Det är klart att det är inte så lite konspirationsteori över att Alan Hunter skulle vara infiltratör, men är det någonstans konspiratonsteorier kan stämma så är det i den här miljön. Troligast är förstås att han är precis den han verkar vara, nämligen ung arg engelsk anarkist. "Alan brann för att understödja förtryckta människor i tredje världen, egentligen oavsett ideologisk inriktning." (Kommando Holger Meins, s. 250)
Alan Hunter om gripandet och tiden i häkte : http://www.menvafan.net/annat/lilas.html#4.5.2
Var vi maoister? Det frågade alltså Säpo om, enligt Alan Hunter. Var detta dillerier och inkompetens från Säpos sida, som Jan Guillou skulle kunna hävda och som Timmy G var inne på för länge sedan i denna tråd. Varför skulle Säpo jaga maostister, när RAF hade en heeelt annan ideologi? Kunde man inte hålla isär vänsterrörelserna?
Jo hur det förhöll sig kan man få en bra bild av genom att läsa följande artikel ur Fokus: http://www.fokus.se/2010/06/kanda-svenskar-overvakade/
Det fanns bevisligen väldigt starka band mellan människor mycket närstående RAF och svenska maoister. RAF:s advokater, alltså Hans Christian Ströbele och Sigfried Haag, som var de som bland annat smugglade in vapen och förmedlade meddelande mellan de fångna terroristerna, var vid ett flertal tillfällen i Sverige och träffade ledande maostister. Anknyten till dessa kretsar var alltså Göran Elwin, som noterbart var juridisk rådgivare till Jan Guillou under IB-affären. Guillou var också maostist, liksom, vilket framkommit sedan den här tråden startades, tidigare sovjetiskt spion/ informatör i fem år (fast bara på låtsas.) Guillou bevakade också rättegången mot Kröcher-ligan och vi har hans ord på att allt var uppförstorat av Säpo.
Mitt i smeten här hittar vi alltså KRUM Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering som bildades i Lund av Maria Stålnacke, nyligen avliden, en gång i tiden gift med Per Gahrton. En av de aktiviter som KRUM ägnade sig åt var att gömma fångar på rymmen, ibland med oönskat resultat.
http://www.fria.nu/artikel/8125
Det har framkommit i den här tråden att man tror att Andreas Baader uppehöll sig i Lund vid något tillfälle tidigt sjuttiotal och gömdes hos sympatisörer. Att Per Gahrton har gett fristad åt RAF-terroristen och psykopaten Baader framstår inte speciellt långsökt. Gahrton bodde i Lund vid tiden och ägnade sig åt att gömma dem som var eftersökta av myndigheterna.
Man kan nästan tycka att om inte engelska säkerhetstjänsten nu inte skickade en sådan dubbelagent som Hunter till Stockholm, så borde de ha gjort det. 1972-1973 fanns alltså signifikanta tecken på kontakter mellan svensk vänster och Baader-Meinhofligan och när först Norbert Kröcher dyker upp, alltså gift med den mycket hårdföra Gabriele Kröcher-Tiedemann,och sedan det ansluter en Nordkoreautbildad mexikan som möjligen också är utbildad och utsänd från terroristskolan utanför Havana var det säkert fullständig bingo att ha en man på insidan. Fanns det internationella terroristnätverk styrda från Sovjet, som en del hökar i väst bör ha börjat undersöka och spekulera om vid denna tid, kunde man fått utmärkt insyn här. Åtminstone i teorien.
Om Hunter var infiltratör kan det förklara oviljan mot att ställa någon av utlänningarna till svars inför svensk domstol. Kröcher och Adomeit fördes omedelbart från en hårdbevakad tysk flygplats vaktad av hundratals poliser och militärer till ett högsäkerhetsfängelse. Armando González Carrillo, María Christina Fuentes Correa Carrillo och Tómas Okusono Martinez återförvisades till Kuba, så var man av med dem och sände kanske ett budskap till kubansk och rysk underrättelsetjänst. Alan Hunter tycks ha släpps på fri fot efter summariska förhör. Var verkligen engelsmännen så eftergivna på den tiden?
Alan Hunter om gripandet och tiden i häkte : http://www.menvafan.net/annat/lilas.html#4.5.2
"Det var klockan sex på morgonen polisen grep mig. De omringade mig och två poliser höll fast mina armar medan de andra kände efter att jag inte hade några vapen gömda i jeansen. Poliserna förde in mig i sovrummet där de tvingade mig att sitta på sängen. Två av dem riktade hela tiden sina pistoler mot mig.
...
Försedd med handbojor och bevakad av fyra poliser med dragna pistoler fördes jag ner till polisbilarna på gatan.
...
Med halsbrytande hastighet kördes jag till polishuset.
...
Under de följande tre timmarna utsattes jag för en intensiv utfrågning om mina förehavanden i Sverige. Han ställde en mängd frågor om människor jag lärt känna sedan jag kom till Sverige - mest var han intresserad av Armando Carrillo.
...
De frågade ut mig om fyrtio eller femtio personer som de påstod att jag haft kontakt med. De var alla de som anhållits och ett antal svenska anarkister. Jag vägrade att svara på några frågor om dessa personer.
De ville också veta vilka som arbetar i Stockholms Flyktingråd. Vem var ledare för flyktingrådet? Vilka utländska organisationer hade vi kontakt med? Var vi maoister? Var fick vi våra pengar ifrån? Planerade vi att bilda en internationell terroristorganisation? Varför koncentrerade vi oss på att hjälpa internationellt kända terrorister att komma till Sverige? Än en gång sa jag att jag inte ville svara på deras frågor.
Halv elva kom de poliser tillbaka som stannat kvar i min lägenhet. De hade med sig en påse full med föremål som de beslagtagit. Nu fick jag veta att jag var misstänkt för att planera sabotage. Och att jag nu var under arrest.
Poliserna plockade upp föremålen som de hittat i min lägenhet för att jag skulle identifiera dem. De såg ut som om de hittat sofistikerad terroristutrustning när de radade upp en flaska framkallare till en offsetmaskin, delar av en leksakspistol, en gammal klocka, ett antal skruvmejslar och hammare, en elektrisk transformator och teatersmink. Till deras besvikelse förklarade jag att de flesta av föremålen tillhörde en tioårig pojke som använde dem som leksaker.
…
Poliserna fortsatte att fråga ut mig om de föremål de hittat i min lägenhet. En av poliserna berättade för mig att de hittat Tampax i en arresterad flickas lägenhet. De kunde användas istället för stubin till bomber!
Vid tolvtiden meddelades jag att det inte fanns någon cell för mig på polishuset så jag skulle föras till Södertälje polishus istället. Fastkedjad med handbojor vid två polismän och med fyra poliser som eskort fördes jag ner till bilarna och transporterades till Södertälje där vi anlände ungefär klockan två.
…
De visade mig fotografier när jag möter någon i Köpenhamn, när jag anländer till Amsterdam och när jag pratar med två mexikaner i Belgien.
Säpo vill veta allt om de resor runt Europa som jag gjorde i höstas. Men jag vill inte svara på deras frågor.
…
Så fortsätter förhöret. Säpo försöker framkalla bilden av en internationell sammansvärjning.
Sedan läser mannen upp den rapport som de skickat till regeringen om mig. Den börjar med en beskrivning av min bakgrund. Att jag vistades i Tyskland 1973 och att jag, när jag kom till Sverige blev mycket engagerad i flyktingarbete. Att jag hade arbetat med flyktingrådet och har kontakter med många latinamerikaner. Att jag antogs sympatisera med Baader-Meinhof.
I rapporten står också att jag har kontakt med Norbert Kröcher som Säpo påstår är medlem i 2:a juni rörelsen. Säpo påstår sig ha bevis för att jag var inblandad i planerna på att kidnappa Anna-Greta Lejon. Mina fingeravtryck har hittats på en whiskyflaska, en ölburk och ett fotografi av en bank, inne i fotolabbet på Katarina Bangata. Dessutom har mina fingeravtryck återfunnits på den s k terroristbibeln som fanns i lägenheten i Rinkeby. Och slutligen att jag var god vän till Armando Carrillo som Säpo påstår är en extremt farlig terrorist.
På de grunderna utvisades jag ur Sverige."
Alan Hunter utvisades till England den 17 april 1977. Han har inte åtalats för någonting i England. Han förhördes några timmar av engelska polisen när han anlände till Heathrowflygplatsen, men har sedan dess varit på fri fot. Polisen skuggade honom dock efter utvisningen.
Utdrag ur: Utvisad! terroristlagens tillämpning under terroristaffären april 1977, utgiven på Förlaget BARRIKADEN.
...
Försedd med handbojor och bevakad av fyra poliser med dragna pistoler fördes jag ner till polisbilarna på gatan.
...
Med halsbrytande hastighet kördes jag till polishuset.
...
Under de följande tre timmarna utsattes jag för en intensiv utfrågning om mina förehavanden i Sverige. Han ställde en mängd frågor om människor jag lärt känna sedan jag kom till Sverige - mest var han intresserad av Armando Carrillo.
...
De frågade ut mig om fyrtio eller femtio personer som de påstod att jag haft kontakt med. De var alla de som anhållits och ett antal svenska anarkister. Jag vägrade att svara på några frågor om dessa personer.
De ville också veta vilka som arbetar i Stockholms Flyktingråd. Vem var ledare för flyktingrådet? Vilka utländska organisationer hade vi kontakt med? Var vi maoister? Var fick vi våra pengar ifrån? Planerade vi att bilda en internationell terroristorganisation? Varför koncentrerade vi oss på att hjälpa internationellt kända terrorister att komma till Sverige? Än en gång sa jag att jag inte ville svara på deras frågor.
Halv elva kom de poliser tillbaka som stannat kvar i min lägenhet. De hade med sig en påse full med föremål som de beslagtagit. Nu fick jag veta att jag var misstänkt för att planera sabotage. Och att jag nu var under arrest.
Poliserna plockade upp föremålen som de hittat i min lägenhet för att jag skulle identifiera dem. De såg ut som om de hittat sofistikerad terroristutrustning när de radade upp en flaska framkallare till en offsetmaskin, delar av en leksakspistol, en gammal klocka, ett antal skruvmejslar och hammare, en elektrisk transformator och teatersmink. Till deras besvikelse förklarade jag att de flesta av föremålen tillhörde en tioårig pojke som använde dem som leksaker.
…
Poliserna fortsatte att fråga ut mig om de föremål de hittat i min lägenhet. En av poliserna berättade för mig att de hittat Tampax i en arresterad flickas lägenhet. De kunde användas istället för stubin till bomber!
Vid tolvtiden meddelades jag att det inte fanns någon cell för mig på polishuset så jag skulle föras till Södertälje polishus istället. Fastkedjad med handbojor vid två polismän och med fyra poliser som eskort fördes jag ner till bilarna och transporterades till Södertälje där vi anlände ungefär klockan två.
…
De visade mig fotografier när jag möter någon i Köpenhamn, när jag anländer till Amsterdam och när jag pratar med två mexikaner i Belgien.
Säpo vill veta allt om de resor runt Europa som jag gjorde i höstas. Men jag vill inte svara på deras frågor.
…
Så fortsätter förhöret. Säpo försöker framkalla bilden av en internationell sammansvärjning.
Sedan läser mannen upp den rapport som de skickat till regeringen om mig. Den börjar med en beskrivning av min bakgrund. Att jag vistades i Tyskland 1973 och att jag, när jag kom till Sverige blev mycket engagerad i flyktingarbete. Att jag hade arbetat med flyktingrådet och har kontakter med många latinamerikaner. Att jag antogs sympatisera med Baader-Meinhof.
I rapporten står också att jag har kontakt med Norbert Kröcher som Säpo påstår är medlem i 2:a juni rörelsen. Säpo påstår sig ha bevis för att jag var inblandad i planerna på att kidnappa Anna-Greta Lejon. Mina fingeravtryck har hittats på en whiskyflaska, en ölburk och ett fotografi av en bank, inne i fotolabbet på Katarina Bangata. Dessutom har mina fingeravtryck återfunnits på den s k terroristbibeln som fanns i lägenheten i Rinkeby. Och slutligen att jag var god vän till Armando Carrillo som Säpo påstår är en extremt farlig terrorist.
På de grunderna utvisades jag ur Sverige."
Alan Hunter utvisades till England den 17 april 1977. Han har inte åtalats för någonting i England. Han förhördes några timmar av engelska polisen när han anlände till Heathrowflygplatsen, men har sedan dess varit på fri fot. Polisen skuggade honom dock efter utvisningen.
Utdrag ur: Utvisad! terroristlagens tillämpning under terroristaffären april 1977, utgiven på Förlaget BARRIKADEN.
Var vi maoister? Det frågade alltså Säpo om, enligt Alan Hunter. Var detta dillerier och inkompetens från Säpos sida, som Jan Guillou skulle kunna hävda och som Timmy G var inne på för länge sedan i denna tråd. Varför skulle Säpo jaga maostister, när RAF hade en heeelt annan ideologi? Kunde man inte hålla isär vänsterrörelserna?
Jo hur det förhöll sig kan man få en bra bild av genom att läsa följande artikel ur Fokus: http://www.fokus.se/2010/06/kanda-svenskar-overvakade/
Det fanns bevisligen väldigt starka band mellan människor mycket närstående RAF och svenska maoister. RAF:s advokater, alltså Hans Christian Ströbele och Sigfried Haag, som var de som bland annat smugglade in vapen och förmedlade meddelande mellan de fångna terroristerna, var vid ett flertal tillfällen i Sverige och träffade ledande maostister. Anknyten till dessa kretsar var alltså Göran Elwin, som noterbart var juridisk rådgivare till Jan Guillou under IB-affären. Guillou var också maostist, liksom, vilket framkommit sedan den här tråden startades, tidigare sovjetiskt spion/ informatör i fem år (fast bara på låtsas.) Guillou bevakade också rättegången mot Kröcher-ligan och vi har hans ord på att allt var uppförstorat av Säpo.
Mitt i smeten här hittar vi alltså KRUM Riksförbundet för kriminalvårdens humanisering som bildades i Lund av Maria Stålnacke, nyligen avliden, en gång i tiden gift med Per Gahrton. En av de aktiviter som KRUM ägnade sig åt var att gömma fångar på rymmen, ibland med oönskat resultat.
http://www.fria.nu/artikel/8125
Det har framkommit i den här tråden att man tror att Andreas Baader uppehöll sig i Lund vid något tillfälle tidigt sjuttiotal och gömdes hos sympatisörer. Att Per Gahrton har gett fristad åt RAF-terroristen och psykopaten Baader framstår inte speciellt långsökt. Gahrton bodde i Lund vid tiden och ägnade sig åt att gömma dem som var eftersökta av myndigheterna.
Man kan nästan tycka att om inte engelska säkerhetstjänsten nu inte skickade en sådan dubbelagent som Hunter till Stockholm, så borde de ha gjort det. 1972-1973 fanns alltså signifikanta tecken på kontakter mellan svensk vänster och Baader-Meinhofligan och när först Norbert Kröcher dyker upp, alltså gift med den mycket hårdföra Gabriele Kröcher-Tiedemann,och sedan det ansluter en Nordkoreautbildad mexikan som möjligen också är utbildad och utsänd från terroristskolan utanför Havana var det säkert fullständig bingo att ha en man på insidan. Fanns det internationella terroristnätverk styrda från Sovjet, som en del hökar i väst bör ha börjat undersöka och spekulera om vid denna tid, kunde man fått utmärkt insyn här. Åtminstone i teorien.
Om Hunter var infiltratör kan det förklara oviljan mot att ställa någon av utlänningarna till svars inför svensk domstol. Kröcher och Adomeit fördes omedelbart från en hårdbevakad tysk flygplats vaktad av hundratals poliser och militärer till ett högsäkerhetsfängelse. Armando González Carrillo, María Christina Fuentes Correa Carrillo och Tómas Okusono Martinez återförvisades till Kuba, så var man av med dem och sände kanske ett budskap till kubansk och rysk underrättelsetjänst. Alan Hunter tycks ha släpps på fri fot efter summariska förhör. Var verkligen engelsmännen så eftergivna på den tiden?
