Citat:
Ursprungligen postat av Geet
Så jag tror att du har fel där. Det sk. Millerismen hade år 1844 som slutår, SDA grundades inte förrän i mitten på 1860-talet.
Vad gäller om de är fanatiska eller ej, så tror de på det som de tror på.
Många kristna är bara kristna under timman i kyrkan, medan de sjundedagsadventister och Jehovas vittnen som jag träffat även är det under resten av veckan, så jag antar att de är fanatiska, istället för ljumma. Tycker att det är hedervärt, även om jag inte delar deras tro.
Jag vet inte om du menar att det är jag som har fel. Det jag skrivit här är sant. Pionjärerna i Sjundedagsadventiströrelsen hade som enskilda individer haft ett förflutet i Millers rörelse som fokuserade på 1844. Samfundet sjundedagsadventisterna grundades senare. Men fokus på årtalet 1844 släpptes inte utan omtolkades med stöd av Ellen G. White så att Kristus i stället för att komma till jorden 1844 gick in i det allra heligaste i himmelen det året. Detta är fortfarande sjundedagsadventisternas officiella lära, men den är hårt attackerad från många håll, också inifrån rörelsen.
Andra fragment av Millers rörelse fortsatte med spekulationerna och en del byggde vidare på 1844 på ett visst sätt, fastän annorlunda än sjundedagsadventisterna. Nelson H. Barbour som starkt påverkade Charles Taze Russell hade också med 1844 i sitt system och därför hade också Russell själv det efter deras sammanträffande. Årtalet försvann inte från vakttornsrörelsen förrän under Rutherfords tid. De adventister som påverkade Russell höll inte på något sabbatsfirande och de anslöt sig aldrig till sjundedagsadventisternas s k hälsolinje med främjande av vegetarianism och förbud att äta "orena djur" som t e x svin.
Samtliga adventister vid tiden för Russells framträdande förnekade helvetet och oftast också föreställningen om en s k odödlig själ. Russell blev här påverkad av adventisten Jonas Wendell, som inte tillhörde sjundedagsadventisterna. Adventisterna, även sabbatsfirarna, var från början "arianskt" sinnade och höll därför inte på treenighetsläran. Under påverkan av Ellen G. White övergav sjundedagsadventisterna arianismen och hyllar idag treenighetsläran. Dock finns föreställningen kvar - eller har gjort tills helt nyligen - att Kristus är identisk med Mikael. Man hade också från början en pacifistisk hållning till krigstjänst, men denna har naggats i kanten betydligt under senare år. Åtrminstone en del amerikanska sjundedagsadventister har villig tjänat i krigsmakten under de senaste krigen i mellersta östern. Konservativa adventister ser med oro och vanmakt på detta.
Jag finner adventister jag haft kontakt med vara mycket seriösa och hyggliga människor. De saknar lite sting nuförtiden och därför har de knappast växt i antal i Sverige, fastän rörelsen växer globalt sett. För 50-100 år sedan var det mer krut i dem och de gick då och kolporterade böcker överallt i landet. Ett tecken på deras stagnation i Sverige är att de blev tvungna att sälja sin fina kyrka i Gävle till - Livets ord!