Barnens eller mammans rätt ?

Jämställdheten är idag en rätt som enbart verkar tillhöra mammorna.
Har en väldigt nära vän (man) som jag förtvivlat följer genom hans kamp för rätten till sina barn.

*Barn har rätt till båda sina föräldrar, både enligt grundlag & föräldrabalken.
En rätt som i dag förvägras dem genom den regelmässiga avskiljning av pappor som sker ute på landets socialförvaltningar.
En mamma som inte längre vill ha barnens pappa i sitt och barnens liv, har nämligen alla möjligheter att med myndigheternas goda minne bli av med honom. En falsk anklagelse om misshandel eller sexuellt övergrepp accepteras av socialförvaltningar och familjerätter som en bevisad sanning och så får pappan inte lov att träffa barnen under tiden anklagelserna utreds. Detta kan ta många månader och när vårdnadstvisten äntligen når domstol går rätten efter kontinuitetsprincipen och ger ensam vårdnad åt mamman.
(Ovanstående citat från Ingrid S)

Varför ser kvinnojourer/familjerätter/tingsättar enbart till kvinnans påståenden?
Hur skall de oskyldiga männen (jo, det finns faktiskt sådana också) kunna motbevisa det som hittas på av psyk/pas/inbillnings-sjuka & hämndlystna mammor som bara vill sina ex ont ?
Varför är det ingen av ovanstående som ifrågasätter kvinnornas olika påståenden på ett faktagranskande/bevisningsbart material ?

Är väldigt nyfiken på vad andra tycker,
är själv inte feminist utan vet att kvinnor är det starkare könet...,,,...

Nja det bara är så. Kvinnan är ju alltid offret och hela Svenska samhället styrs utav feminismen. Därav den totala ignoransen av hur mäns situationer ser ut, männen är ju fienden

Dettta är ju samtidigt svårt då just bevisningen borde krävas i utredningar som dessa. Att mamman kan visa upp belägg för att pappan verkligen har misshandlat eller skadat henne/barnen på något sett.
Pappan kanske har misshandlat henne/barnen utan att det har gett tydliga bevisspår...hur gör man då i så fall?

Låter hemskt, men skulle vilja se någon källa på det här?


Men det går ju inte om det är som du säger att kvinnojourer/familjerätter/tingsrätter enbart ser till kvinnans påstående.

Ja varför gör de inte det? Bra fråga, men först alltså en källa så vi har något att utgå ifrån att det alltid är så här.

Precis, och egentligen så är det ju alla män som är offer för all kvinnor.

Behövs det aldrig bevisning om sånt? Har du nån källa?


Ja gud hur gör man då? Helt obegripligt hur det går till. Fatta inge.

Nu pratar vi strukturer som vi alla bidrar till att skapa. Kvinnan offergör sig själv, ja, men männen bidrar till att göra det.
Tycker det är ganska enkelt igentligen. Man ska inte avgöra en vårdnadsfråga på dessa grunder om inte det finns domar som styrker att mannen gjort detta. Sen att man kan fatta temporära beslut som gäller till dom en dom utfärdas må vara hänt, men det ska finnas polisanmälan till att börja med för att socialen överhuvudtaget ska ta hänsyn till det.

Du är ju sjuk när du kräver en källa på vad hela svenska folket vet då de med all säkerhet har någon i sin närhet som kan verifiera hur jävligt det är. Barn har inga rättigheter i Sverige, det är kvinnan/mamman som har rättigheterna!

Vi måste göra om lagarna och se barnen som viktigare än föräldrarna, införliva barnkonventionen i svens lag så kan man inte längre hävda kvinnans rätt!

Barn som polishämtas till umgänge med en pappa som misshandlat både mamman och barnen.
Ja, det finns dom som kan verifiera att det förekommer och hur jävligt det är. Fast ärligt talat tycker jag det mer visar på vilka rättigheter pappan har i det fallet och inte mamman.


Föräldrarnas rätt skall bort ja. Barnens rätt till trygghet skall överväga föräldrarnas egoistiska behov och önskemål.

Handlar inte själva utredningen efter en sådan anklagelse just om att ta reda på vad som hänt och inte? Det är då man tar fram faktagranskande bevisbart material, som du kallar det.

Man kan knappast lämna en anmälan om övergrepp utan åtgärd oavsett om det är mamman eller pappan som anmäler, det säger väl sig själv.

Du gör misstaget med GBA då du sätter in pappan i resonemanget då det lika gärna kan vara mamman, med andra ord så förstärker du vuxenperspektivet och hetsar till strid då det inte handlar om kön. Man behöver tillse att barnen får lika rätt till båda sina föräldrar och detta gör man inte genom att svartmåla ett kön, det är kontraproduktivt.


Bort med mamman och pappan i resonemanget och fokusera på barnens rättigheter annars bllir det lätt sandlåderetorik.

Barnen behöver både mamma och pappa och inget barn vinner på att förlora en av dem.

Först går du själv ut och diskvalificerar mammor, sen anklagar du mig för att sätta in ordet pappa när jag talar om ett specifikt fall som handlar om just en pappa -- och påstår att jag hetsar till strid.

Är du inte sann, eller vad är det frågan om?

Nej, när det handlar om ett fall där pappan misshandlat barnen och mamman och barnen sedan polishämtas till umgänge med pappan, så kan det inte lika gärna handla om mamman, eftersom det i det fallet handlar om just pappan och ingen annan.

De barnen borde få rätten att slippa sin pappa.

Ja, sluta svartmåla kön. Det håller jag med om, du bör sluta svartmåla kvinnor såsom du gör.


Ja, barnens rätt ska gälla. Barnen har inte en skyldighet att umgås med skadliga föräldrar och det bör börja synas i domarna.

Barn behöver fungerande föräldrar, är inte föräldrarna det utan skadliga så kan det ligga i barnens intresse att slippa det umgänget. Barnens bästa ska gälla inte föräldrarnas önskemål.

Idag så dömer man ut föräldrar med en falsk dikotomi istället för att fokusera på barnens bästa, om man ska låta domar i Vårdnadstvister få stå som garant för hur bra föräldrar är så blir man mörkrädd. Pappor verkar i så fall vara livsfarliga och ska inte ha någon rätt överhuvudtaget till sina barn, det är vad dagens domar säger men det stämmer ju inte med verkligheten. Långt ifrån.

Om verkligheten skulle gälla så skulle ju fäder få vårdnaden i 60% av fallen då det är vanligare att kvinnor/mammor slår och dödar barn.

En mycket konstig slutsats av dig. Hur kommer du fram till den?

I så fall kan man lika gärna säga att hundägare är de som är olämpliga att ha hund, för det är just övervägande delen hundägare som misshandlar och vanvårdar hundar.

Konstigt, eller hur?

Edit;
Om papporna står av 40% av fallen, men inte för 40% av vårdnaden så är det alarmerande. Står de för 40% av vårdnaden så undrar jag var den stora diskrimineringen finns någonstans?