Fråga en schizofren! Jag svarar!

Ja, jag dricker ganska mycket. Blir väl ett 20-tal öl per helg. Jag har knarkat också, både med opiater, centralstimulantia o tom. vissa hallucinogener, men det är många år sedan dess.

Fick diagnosen när jag var 21, då hette det "latent schizofreni" alltså en schizofreni som inte brutit ut än (hur de nu kunde se det, men jag genomgick ca 7-8 psyk-test). Sen började jag visa positiva symptom. Men positiva är inte detsamma som positivt, utan "något som läggs till" till det normala, t.ex hallucinationer. Negativa symtom är sånt som tas bort ifrån det normala.

Måste säga att du skapade en bra tråd, det är så många som har en skev bild av vad det innebär att vara schizofren tyvärr. Jag har själv en diagnos som ligger nära. Har både hörsel och syn hallucinationer. Får jag lov att fråga hur måna olika sorters mediciner du äter? Jag såg att du har haft remeron och zyprexa, samma här. Blev till slut nästan valross varning. Jag upplever det som jobbigt ibland att omgivning inte kan förstå att man är sjuk, vissa tror att man skapat det själv för att slippa undan saker o ting, tex jobba. Killar tar avstånd och flyr så fort de får nys om vad jag lider av tyvärr men det är deras problem. Önskar dig allt gott / Veronica

Edit: Såg nu vilka mediciner det var, ungefär samma som mina

Shot in the dark men finns det nån risk att det var hallucinogenerna som utlöste den latenta sjukdomen?

En fundering, kan den här tidiga diagnosen snarare ha hjälpt till att utlösa sjukdomen? Du får berättat för dig att du har "latent schizofreni" och börjar leta symptom hos dig själv som stämmer överens med diagnosen, du finner något avvikande som byggs på och blir tydligare ju mer du funderar över det och sen sitter du där.
Menar inte nödvändigtvis att paranoja har skapat sjukdomen från ingenting, men att rädslan för diagnosen bara skyndat på processen och kanske t.o.m. gjort det värre än vad det skulle varit utan den...

Tror du att schizofreni utvecklas av miljön eller att det är genetiskt?

Jag tror det är genetiskt. Jag har vuxit upp i ett mycket bra område med många vänner. Enda problemet jag har haft var när mina föräldrar skilde sig när jag var 14 år. Det var en ganska svår period, men jag kom över det rätt snabbt. Sen, som sagt var gymnasiet en svår period. Men jag tror ändå det är genetiskt.

Varken min mamma, pappa, mormor, morfar, farmor eller farfar har haft schizofreni, o jag har släktforskat bak till 1500-talet, men på de personerna vet man ju inte psykisk status på...

Trots att du inte har någon släkting med sjukdomen så anser du det vara genetiskt. Det är paradoxalt, har du verkligen reflekterat över din barndom?
Min teori är att det är omöjligt att utveckla schizofreni om man växer upp i en trygg miljö med mycket kärlek där man hela tiden blir bekräftad att man duger och är bra som man är.
Men det är bara spekulationer, snackar jag dynga?

Jag har haft en mycket bra barndom, jag o min syster har båda blivit lika älskade av både mamma o pappa. Min syster är dock helt frisk. Men eftersom jag är äldst så har jag i viss mån haft en press från min pappa. Han "krävde" att jag skulle läsa till t.ex läkare eller nått annat "högstatus-yrke".

Är du känslig?
Om t ex någon är elak mot dig, tar du väldigt illa vid dig och får ångest?

Schizofreni är en folksjukdom, finns jättemånga ju! inte funderat på att starta upp en datingsida för schizos?

Tack! Ska beställa den!


Det är oftast när jag har lagt mig för att sova som jag märker av rösterna mest. De kan "tala till mig" om hur det skulle vara att mörda den o den (ibland vissa närstående). Eller bara sjuka saker vilket jag inte vill gå in närmare på.