Dahlsjö-fallet, Göteborg (1965-07-29)

Tack återigen för dina ypperliga beskrivningar av Göteborg för en som känner till denna stad mycket dåligt.

Det är mycket synd att man inte vet vilken tid de lämnade Risåsgatan samt vilken tid "Hymme" ankom Göteborg. Vet bara att han troligtvis började att lifta på morgonen den 29 juli. Föräldrarna skall ha fått ett vykort från honom, stämplat i Göteborg samma dag som de för sista gången såg honom.

Eftersom "Hymme" skulle ända upp till Gerlesborgs kontskola från Torekov så lär han ha startat tidigt därifrån. Förresten vet någon var exakt denna konstskola ligger? Någonstans uppe i norra Bohuslän men var? Hade han tur kan han ha anlänt till Göteborg, ja låt oss säga mellan 11.00 - 13.00? Då skall den den duvblå PV:n har varit ute på Göteborgs gator.

Personligen så tror jag att de åkte norröver. I denna riktning har aldrig Volvon blivit eftersökt på samma sätt som söderut. Jag tror också att dessa tre (3) killar plockade upp "Hymme" i närheten av Centralstationen. Kanske för hjälpa honom med att ge honom skjuts i det dåliga vädret? Sedan tror jag återigen att bilen kördes i nordlig riktning.

Detta är alltså enbart spekulationer från min sida, men jag har ändå fått en liten insyn i detta mycket mystiska och underliga fall.

Ja denna ganska mycket yngre syster var den enda som brydde sig om sin brors försvinnande konstigt nog! Vid denna tid var man myndig vid 21 års ålder. Hon var t.o.m. minderårig även efter dagens motto räknat då myndighetsåldern ju är 18 år.

Nej detta var inte en olycka! Jag berättade om just detta med den okände mannen i Gay Roger Karlssons lägenhet iklädd broderrns tröja för ett par personer. Jag frågade vad de trodde detta betydde? Båda svarade de att denna man bar Karlssons tröja därför att han visste att Karlsson aldrig skulle mera använda denna. Alltså Gay Roger Karlsson var död. Just detta med tröjan gjorde att hon blev mycket rädd och ville därifrån.

Detta med föräldrar, vårdnaden om systern, broderns personliga förhållanden etc. är mycket känsligt. Det är ej heller någon trevlig berättelse. Jag vill låta henne helt och hållet bestämma om hon vill ha detta omnämnt på nätet?

Ingen brydde sig faktiskt om denne unge mans försvinnande - förutom denna unga syster. Ja jag vet att det hela låter otroligt men det förhöll sig faktiskt så! Vi får också ha i åtanke att detta utspelade sig 1965 och på det sätt som detta fall sköttes (ja jag vill kalla det missköttes något rent otrolig) skulle det inte kunna ha blivit gjort år 2009.

Det var hon som vände sig till polisen. Hon var rädd och osäker samt att polisen inte var överdrivet intresserade. Ingen vuxen fanns med utan allt fick denna unga flicka sköta själv. Dessa fick ett s/v foto av henne på sin bror. Detta skulle hon få tillbaka men fotot bara "försvann" det också.

Vid vårt mycket långa telefonsamtal så var det hon berättade otroligt intressant. Det som kanske gjorde starkast intryck på mig var hennes sista möte med sin bror.

Hon hade som sagt vad varit på bio denna dag - troligtvis måndagen den 26 juli eller tisdsagen den 27 juli 1965. När hon går där på trottoaren så hör hon hur en bil sakta kör vid hennes sida. Bilen har då kommit från Brämaregården eller Hisingsbron. När hon tittar upp så ser hon brodern sitta bakom ratten i bilen med Dahlsjö på passagerarsätet. Det är nu som för första och enda gången ser denna idag mytomomspunna duvblå PV. Hon visste inte ens om bilens existens förrän hon fick se den.

Brodern är som vanligt. Glad och öppen till sättet skulle han tydligen ha varit. Han frågar systern ett par gånger, om hon vill att de skulle köra henne hem. Eftersom det var fint väder föredrog hon att gå hem själv. Dessutom visste hon att brodern inte hade något körkort. Därefter startar Karlsson bilen med en rivstart. Han vänder bilen och kör sedan återigen i riktning mot Brämaregården eller Hisingsbron. Hon följer bilen med blicken. Hon märker hur brodern växlar när O 19920 får fart. Tyvärr kunde hon inte avgöra om det var över bron de körde eller åt Brämaregården.

Detta hennes sista möte med brodern hade hon gått och tänkt på nu i hela 44 år! Mötet hade etsat sig fast i hennes minne och mindes klart och tydligt detta möte som om det hade skett igår!

Hon berättade att hon ibland brukar gå till en minneslund eftersom det inte finns en grav att gå till.

Bland det vidrigaste och mest tragiska som finns är just detta att aldrig kunna få ett avslut!

Kom han alltså nerifrån Torekov i Skåne och skulle till konstskolan? Återigen ursäkta för om jag glömt något i tråden. Han hade alltså inte kommit från Stockholm den dagen utan från Skåne?

Konstskolan verkar ligga i Hamburgsund - en bit upp i bohuslän men inte så fasligt långt norrut, det är kanske två tredjedelar av bohuslän upp ifrån göteborg, tar i dagsläget kanske omkring två timmar med bil? knappt? http://www.gerlesborgsskolan.se/

Ja nej, om han skulle norrut och de gav honom lift, så var de själva antingen på väg norrut eller lurade med honom i bilen av okänd anledning...

OK, tack för ditt svar. Detta med känsliga personuppgifter är inget du behöver publicera om eller ens fråga om för min skull, vill absolut inte pressa någon att avslöja känsliga saker mot dennes vilja.

Dock ser jag gärna att du fortsätter visa engagemang för detta fall, onekligen en mycket intressant tråd detta.

Tycker att FB skall ha en femte kategori på krim och den borde heta skaraborgs kriminal historia .

Den som inte tycker detta är intressant är efterbliven, naturligtvis har jag inget att komma med, men jag har följt tråden sen den skapades på SM .

Tack för din uppskattning CrapStack.

Sverige har faktiskt aldrig haft ett liknade fall som just "Dahlsjö-fallet". I USA finns det naturligtvis en stor mängd men inte i detta land.

Varför folk inte har känt till om dessa försvinnanden beror på att det inte har skrivits ett dugg om det sedan tidigt 1970-tal. Förutom i Norléns bok från 1995, men tyvärr stämmer inte riktigt hans uppgifter. Åtminstone några av dem är felaktiga.

För att ha någon kännedom, innan jag skapade en tråd om detta här, måste man vara i 50-års åldern idag för att komma ihåg detta fall. Jag var själv tonåring denna sommar 1965, och jag kommer mycket väl ihåg ihåg hur vi med stort intresse följde rapporteringen i bl.a. just Göteborgs-Posten. Det var verkligen stora skriverier - för att vara på denna tid. Enligt dagens motto mätt var det kanske inte så förfärligt mycket, men för att vara i mitten av 1960-talet var det mycket. Ingen förstod heller, till en början, att detta var ett unikt fall. Inte ens polisen förstod detta till en början.

Som jag också skrev till hans syster så trodde vi att "de dyker upp inom ett år eller så." Som vi nu vet så blev det aldrig på detta sätt!

Måste säga att det du skriver är otroligt intressant.
Jag hoppas att du någon dag skriver en bok om Dahlsjö-fallet. Varje inlägg du gör är som ett nytt kapitel i en bra bok.

Tycker att FB skall ha en femte kategori på krim och den borde heta skaraborgs kriminal historia .

Den som inte tycker detta är intressant är efterbliven, naturligtvis har jag inget att komma med, men jag har följt tråden sen den skapades på SM .

Läste här i tråden att bilen hade synts till i Bräcke som inte ligger så långt ifrån där jag är född. Är det möjligt att ta reda på exakt vart den har synts till?
Eller kan man få reda på vem som såg bilen? Vart ska man isf leta efter sådana uppgifter?

Det enda jag vet var att den skulle ha blivit sedd av ett gift par någonstans i skogarna utanför Bräcke. Enligt paret som rapporterade detta till polisen i Arvika så kände de båda igen både Kjell Åke Johansson och den duvblå PV:n.

Det är nog inte helt omöjligt att få tag på var exakt bilen och Johansson hade blivit synliga i trakterna av Bräcke. Detta måste det ha skrivits om i lokaltidningen där. Även lokaltidningen i Arvika måste ha rapporterat om denna vittnesiaktagelse.

Något bibliotek kan säkert hjälpa till. T.ex. biblioteket i Östersund respektive biblioteket i Arvika eller Stadsbiblioteket i Stockholm.