Info/skvaller om Jonas Inde? Åtalad för hot mm.

Nej, uppenbarligen så bidde Du lite ledsen i ögat av att jag tog upp en sådan sak eftersom den låg så nära Dig personligen. Denna ledsamhet visar Du genom att likt ett barn slugga åt allt och alla som kommer i Din väg. Du vet inte hur målande och frånstötande Du ska beskriva "karlakarlarna" på bygget och hur dom saknar fruntimmer och äter på ett osmakligt sätt.

Du påstår att man inte bara kan vräka ur sig vadsomhelst. Carlson, det är så här i livet; man kan inte ta hänsyn till att det man säger ska stöta andra eftersom allt man säger kan väcka ont blod om "fel" person kommer inom hörhåll. Då kan man antingen jamsa med och hålla god min för att inte såra någon i onödan, men samtidigt få trippa runt på tå för att inte få ovänner. Alternativet är att som jag säga rakt ut vad man tycker. OK, någon kommer garanterat att hänga upp sig på mina åsikter, men det är väl knappast mina problem. Eller hur?

Oavsett vad Du tycker, Carlsson lille, så tycker jag att självmördare är ynkryggar. Jag kommer dessutom att fortsätta tycka så, oavsett om hela Din bekantskapskrets tar till snaran. Det är inte mina bekymmer.

// Roger P.

Nej, du behöver inte beklaga. Du känner varken mig eller han som dog. Jag ville mest påvisa att deppighet kanske inte är så lättsamt som du tycks tro. Har dessutom en kvinnlig vän som hängde sig för ett och ett halvt år sedan, deprimerad hon med.

Ärlighet? Här har du lite ärlighet, från mig till dig.

Tror du inte jag kan din typ, Roger Persson? Jag har träffat dem på byggen, ätandes ur sina grisiga matlådor med champinjonsåsen stretandes i sega strängar mellan tänderna när de drar sina negerskämt och löser stryktipset. Hur de mot rastens slut reser sig, smäller ihop händerna och säger ”Nu ere dags” med ansvaret drypandes i mungiporna. Hur de berättar för grabbarna att de ska ”sätta på kärringen” fast de varken får knulla kärringen eller någon annan. De är rädda för kvinnor. De är rädda för allt som inte är som de själva. Därför har de sina träskalliga åsikter som de aldrig ändrar - trots att många av dem inte är korkade. Det är tunnisar hit och kommunister dit och alla är ena jävla fifflare fast de själva jobbar svart så fort det går. Böcker är för bögar, kärringar är ena jävla kärringar, negrerna ska skickas hem. Självgodheten löper amok hos er, ni tycker ni är hederliga, smarta, sveriges ryggrad. Men bakom den bullriga fasaden är ni bara rädda. Så jävla rädda att ni inte vågar flyga, gå till doktorn eller ens lämna er lilla förort eller bondhåla. På sätt och vis är ni Sveriges ryggrad med era villalån och bilamorteringar, men i huvudet står det - som vanligt - alldeles, alldeles still.

Jag är inte här för att spela den barmhärtige samariten, jag är ärlig och säger vad jag tycker.

En bekant till mig kastade sig från balkongen för ett par år sedan. Orsak? Han hade mist jobbet samtidigt som han hade dragit på sig en skuld på 75.000 kr. Hans liv var alltså inte värt ett par månaders arbetslöshet och 75 papp, utan han fann det för gott att sluta sina dagar som ett blodigt bylte på den asfalterade gångvägen i bostadsrättsområdet.

En helt annan vinkling på problemet med självmördare. Jag tror att det handlar om en medfödd defekt, det handlar inte om att bli deppig si eller så, det är bara det som löser ut det hela. En normal frisk människa kämpar för sitt liv tills det inte går längre. Ta alla alkisar som exempel, varför tar inte de livet av sig? Hellre det än att morgon efter morgon vakna upp på parkbänken, nedskiten, nedspydd och med en ångest som inte liknar något.

Jag tror att det ligger något latent fel i skallen redan från födseln på de som tar livet av sig och att det egentligen inte handlar så mycket om hur pass deppiga eller inte de är.

Jag tror att det ligger något latent fel i skallen redan från födseln på de som tar livet av sig och att det egentligen inte handlar så mycket om hur pass deppiga eller inte de är.

O.K., då är jag med dig. Men då faller ditt fördömande av Jonas Inde - om det nu stämmer att det var en psykos.

Sedan är det svårt att uttala sig om de som hoppar för skitsaker. Min amatörmässiga gissning är att arbetslösheten och skulden utlöst någon krisreaktion som fick personen att reagera helt irrationellt. Jag menar, vem skulle ta livet av sig för en sådan struntsak om man tänkte efter?

Jag menar, vem skulle ta livet av sig för en sådan struntsak om man tänkte efter?

Det vore kul om du nån enda gång kunde överraska och kläcka ur dig något bright istället för att vara ointressant och förutsägbar.

Nja, jag fördömde väl inte Indes självmordsförsök som sådant, utan snarare att han väljer att tala ut i pressen några dagar efter Ljungbergs "avhopp". Jag tycker att det är lite fult att leecha till sig uppmärksamhet till vilket pris som helst. Vad har allmänheten med hans självmordsförsök att göra?

En helt annan vinkling på problemet med självmördare. Jag tror att det handlar om en medfödd defekt, det handlar inte om att bli deppig si eller så, det är bara det som löser ut det hela. En normal frisk människa kämpar för sitt liv tills det inte går längre. Ta alla alkisar som exempel, varför tar inte de livet av sig? Hellre det än att morgon efter morgon vakna upp på parkbänken, nedskiten, nedspydd och med en ångest som inte liknar något.

Jag tror att det ligger något latent fel i skallen redan från födseln på de som tar livet av sig och att det egentligen inte handlar så mycket om hur pass deppiga eller inte de är.