Hantera smärtan efter separation

pm:a mig om du vill snacka med någon på msn.


när min kille gjorde slut (min första) så låg jag i koma i 2 veckor, låg bara i soffan och grät, åt knappt något. det blir vbättre men man måste ta sig igenom skiten först. man måste lida, snacka och ta sig igenom det.

har hon förklarat detta ordentligt? man kan inte bara säga att det är slut och sedan sticka, jag fick mitt x att förklara allt, i efterhand hjälpte det.

är du helt säker på att det är slut?

Har varit i en liknande situation. Du kanske kan behöva prata med nån präst (faktiskt inte alls dumt) eller psykolog. Det finns ju även psykolog man kan ringa dygnet runt. Tror det heter mobila teamet.

Även om det är det absolut allra värsta du varit med om, även om du knappt kan stå upp, även om du inte kan äta på ett par dagar, som det var för mej, så går det över.

Hon älskar dig inte längre och du vill ha tillbaka henne?

Du måste vara rationell. Finns ett skäl till att hon inte älskar dig längre och det kommer bara bli kasst om ni blir ihop igen. Tycker sånt här är konstigt för det hände mig kompis med. Efter 12 år tillsammans så sa hon att hon inte älska honom längre och ville flytta ifrån. Han var helt chockad. Men jag förstår inte hur man kan vara chockad. Man måste ju ha något sånt på "känn" så att säga.

Hade jag varit dig hade jag klippt alla band. Det är svårt men är nyttigast om du ser långsiktigt. Dock så är de flesta för svaga för att göra en sådan grej.

När man hamnar i det där läget så är det oftast bristen på komunikation som gör det så outhärdligt. Oftast finns det för lite svar och för många frågor som surrar omkring i huvudet. Det bästa är ju om ni kan prata om det hela på ett sansat sätt. I 9 fall av 10 vid sådana brytningar så finns det något dolt under ytan. Hon/han kan ha träffat en ny eller blivit intresserad av någon annan, och har inte stake nog att vara ärlig. Så om hon inte är beredd att förklara varför så skall du inte bita dig fast vid att få frågorna besvarade.. Låt det hela bero för nu gäller det dig och din tillvaro.

Det känns säkert hemskt men plocka ihop hennes prylar så att flytten går enkelt och snabbt. Om ni haft gemensam lägenhet och du känner att det är jobbigt att påminnas om henne, byt lägenhet. Spar inga saker som påminner om henne framme. Du behöver inte kasta prylar, men det kan vara skönt att kanske stoppa undan dem för en längre tid.

Ring inte och skriv inte. Bryt kontakten om den inte känns ömsesidig. Prata med människor om vad som hänt, men kasta ingen skit eller lägg inte skulden på henne eller dig. Ångesten kan bli värre om man säger saker man i grunden inte känner..

Gör saker med dina vänner eller själv. Ta "time-out" om du tycker att du inte kan koncentrera dig på arbetet. Fysisk aktivitet skingrar många jobbiga tankar, promenader eller cykelturer.

Som någon skrev tidigare om alkhol, det funkar oftast för stunden men efter några blöta kvällar så lägg ner det helt för en period. Ta ingen medicin.
Sök upp proffesionell samtalshjälp om du känner för det. (Det är makalöst hur fort det kan gå ibland att hamna på rätt köl när man får prata ut med en okänd människa).

Ja något mer kommer jag inte på för stunden, men det är bara att titta i tråden så hittar du kanske något som passar just dig...

Aj fan.

Fortsätt andas. Överlev de närmsta dagarna på vilket sätt som helst (ju mindre självdestruktivt desto bättre). Det är ett heltidsjobb att leva under sådana här omständigheter. Ju fler dagar som läggs mellan dig och uppbrottet, desto lättare blir det.
Kram på dig.

Jag skulle nog vara försiktig med att gå ut och kröka med grabbarna det finns mkt fisk i havet köret, iaf under den närmaste tiden. Jag minns en gång när jag var väldigt deppig över en liknande grej att jag var nästan larvigt känslig i kontakter med andra människor och alkohol har ju som bekant en förstärkande effekt på många. Sen finns det rätt stor risk att nån av de här fulla människorna man träffar säger nåt bagatelliserande som man kan ta rätt illa vid sig av. Därför tror jag mer på att hitta nyktra sysselsättningar som får dig att tänka på annat. Det beror väl lite på hur bra/nära kompisar man har om man vill prata om det eller bära bördan själv sas.

Sen om hon har nåt behov av att hålla på och vara bra kompis ändå så skall du bara skita i det om du inte pallar det, det kan vänta tills ni har nya respektive.

Att lyssna på deppig och arg musik, tycka synd om sig själv och intala sig att hon är en subba är för övrigt bra terapi även om det kanske är en uppenbar försvarsmekaninsm men det är inget fel i det. Lite grabbig ilska är en bra drivkraft att börja om ifrån.

Gråt och var ledsen, sen arg och sen efter ett tag när alla känslor bearbetats, glad igen.

Det är ju som när någon dött, man måste gå igenom alla sorjefaser.

Ha inte bråttom, låt det ta sin tid. Älta. Men inte i evighet, livet blir definitivt inte bättre av att bli bitter. Men ett uppbrott efter så många år tar sin tid att reda ut. Tala ut, en gång, som någon sa, böna och be inte. Kommer hon tillbaka så gör hon det, men definitivt inte för att du tjatat.

Umgås med människor som inte ställer några krav på dig, familjen är bra om man har bra kontakt. Att få en kram av mamma eller syrran kan lätta upp, dom är ju på din sida. Om familjen inte är ett alternativ, vänd dig till sådana vänner. En tjejkompis att älta med är inte dumt. Kramar är bra.

Ta hand om dig. Kom ihåg att du inte är ensam.

Gör inget dumt.

En stor kram, jag tänker på dig.

Mycket bra råd!!!

been there done that. nyckeln är att prata med folk, få ur dig skiten. du mår bara sämre om du håller det inom dig...

Du har fått mycket bra råd här..jag önskar jag fått dom när min dåvarande dumpade mig på telefon, utan förvarning bara sådär efter3,5 år..

Även om det inte finns någonting i världen som du hellre skulle vilja än att få tillbaka henne, så tänk på att hon har haft en bra anledning att dumpa dig, annars hade hon inte gjort det..

Truga inte, böna&be INTE, det får bara henne att inse att hon är stark och gjorde rätt, och du mår bara sämre när du försöker allt utan resultat..knäckande.

Hon är däremot fantamej skyldig att ge dig en förklaring, så att du kan gå vidare sedan..finns inget värre än att bli ratad och inte veta varför.

Om ett tag, när du sitter där med din nya flickvän, kommer du se allt i lite perspektiv, och då förstår du det du inte kan förstå eller hantera idag...

Det tog mig 1,5 år innan jag mådde bra igen efter dumpningen, och under den tiden försökte jag allt till ingen nytta..en annan sak som var jävligt jobbig var att jag hade haft en trevlig relation med hennes mor & plastfarsa....men över en natt så var jag plötsligt en total främling för dom...det var jävligt påfrestande, att bli så jävla "förrådd".

Det som fick mig att inse att hon inte längre var värdig mig, var att hon ringde till mig och bad mig köra ned henne till sin nya pojkvän( den 3:e efter mig, på 2 månader) i göteborg (10 mil)2 timmar innan hon skulle vara där...när jag sade att jag inte tyckte det kändes speciellt roligt, så sa hon att:
-"vadådå, du får ju bensinpengar, och det är ju inget mellan oss längre."
Sedan fick jag reda på av hennes bror & svägerska(vilka jag fortfarande hade en bra kontakt med) att hon fått fnatt, nya killar varje vecka istort sett,ekonomin i botten pga "självförverkligande" på krogen 3-4 ggr /veckan osv.
Den jag är evigt tacksamm mot är svägerskan, som ställde upp ochförklarade helt enkelt att hon var inte något för mig, och det var inte jag som var dum i huvet utan exet..det hjälpte i en tid när jag satte X.et på pedistal, och tog på mig alla fel....

Minns att det INTE bara varit du som varit dum, och att hon INTE varit ofelbar..

Tack vare min svägerska vaknade jag.

Ps.
idag tycker jag att det som hände var bra, för dom lärdommar om mig själv och andra som jag förvärvade under den tiden är ovärderliga!
Du kommer ha nytta av dom resten av livet..
Ds.

Jag känner igen det där..Bara det att jag skulle åka från Sthlm till Halmstad för att överraska min tjej i fredags..Och efter bra många tusenlappar när jag väl är framme så kommer en kärring fram till mig & säger att Mikaela som hon heter inte vill ha något med mig att göra nått mer..Och jag då som inte har några pengar kvar & blir helt rosenrasande börjar skrika på kärringen som har kommit ner till taxin (som jag just då sitter i) och berättar nått sånt..Min dåvarande tjej tordes alltså inte ens komma ner själv och berätta...Sjukt!! Men Men..Det ända jag skulle tipsa om är att leta reda på en ny tjej..Visst att det kan vara jobbigt men löser sig alltid!!

Lycka Till!

Kan bara instämma med tidigare inlägg. Många bra råd. Tänk om man haft tanken på att fråga här på Flashback så hade man insett att det är jättemånga som gått igenom samma sak. En av de jobbigaste sakerna med separationer är att man känner sig helt ensam och har svårt att få bort den känslan. Trots att det var ett bra tag sedan jag gick igenom detta känns det ganska tröstfullt att lösa andras erfarenheter.

(Klistra tråden)