Hantera smärtan efter separation

Det behöver väl inte vara ett straff att knulla utan känslor?

inte sova, mat smakar bajs?
du blev ju dumpad bara nån timme innan du skrev detta

Han kanske just skulle ta sig en kvällsmacka och gå och lägga sig

Kom att tänka på en nära besläktad fråga; hur gör man för att "dumpa" (hemskt uttryck som får en att tänka på skräp - eller hur?) någon på bästa sätt?

Har själv gjort slut flera ggr med tjejer där den enda anledningen varit att jag inte varit förälskad längre och också sagt det. Har dock i många fall inte varit accepterat som förklaring och därav min fråga. Förmodligen dum, vilket jag inser nu när jag läser det igen ;-) Funnes det ett svar så vore inga slut svåra...

Jaja, orkar inte radera men vill ändå uttrycka min sympati - det är ett helvete när tjejen gör slut men på något sätt brukar man komma över det. Tyvärr så kan det ta riktigt lång tid och man är ofta inte samma människa efteråt. Ibland kan man dock bli en bättre men oftast sämre.. Lycka till!

Ju tydligare man kan förklara vad som gick snett desto bättre. Inte så lätt, ofta vet man ju knappt själv varför känslorna tog slut.

Definitivt inget; "det är inte dig det är fel på, det är jag"

Och stå ut med lite ält från den dumpade parten. Inte extremt, men att försöka så gott man kan att svara på frågor. Själv har man ju gått och tänkt länge på att göra slut och bearbetat förlusten i förväg på något vis, ge den andre tid att smälta.

Ljug inte heller. Berätta om det är någon ny. Då kan den andre få bli arg iaf. Och det är rätt skönt när man är ledsen...

Håller med Turbo-Nicklas, klipp banden, det känns tungt eftersom du troligtvis sitter och undrar varje vaken tid just nu vad hon gör, vem hon gör vad med och hur hon mår! Men du kommer tjäna på det i längden, det är jag helt övertygad om!

Själv blev jag bedragen och dumpad efter fem års förhållande, så jag var rätt bra under isen ett tag! Samma kväll som hon slängde det i mitt ansikte kom min bror senare över med en hela Oban som jag söp mig medvetslös på, dagen efter började återhämtningen...det tog sin tid, efter tre-fyra månader så började jag fungera något sånär normalt igen, efter ett halvår mådde jag t o m bra ibland!

Nu (fem år senare) fattar jag fan inte varför jag överhuvudtaget brydde mig om henne, f a nu när jag har träffat världens underbaraste sambo...det kommer att vända och du kommer lära dig en hel del om dig själv på vägen dit vilket inte är fy skam!

Edit by bodycount

Att sörja riktigt ordentligt gör faktiskt att det går över fortare. Jag ser det som ett visst bestämt mått av smärta som man måste leva sig igenom. Förtränger man den mår man dåligt mycket längre.