Din otrevligaste kemiupplevelse?

aldrig vart med om en olycka.. Inte ens nära..tur för mig liksom

detta är inte precis den värsta kemiupplevelsen jag haft, men det är en upplevelse i alla fall.

Jag och en polare skulle göra en salpeter/socker-rökbomb. Vi skaffade ingredienserna, lade i en avsågad aluminiumburk (jag kommer ihåg att jag lade i nåt annat mysko också), och smälte ihop det på spisen. Det gick bra, och när vi hade tappat massan på papprulle hade vi en indränkt aluminiumburk kvar. Så vi tände naturligtvis på den. Jag vet inte vad det var jag blandade i, men det lyste som fan, och den lyste inte gul som salpeter/socker "ska" göra. Röken var förändrad också, den var mycket mycket tjockare. Det brann så intensivt att vi blev lite skraja för hur folk skulle reagera på att se ett gigantiskt rökmoln kraftigt upplyst underifrån. Så min polare tog ett tungt grillock och la över rökbomben. Först verkade det gå bra, men sen såg vi hur färgen på grillocket blev liksom blankare, som om det smälte. Sen tog färgen eld, och det med besked! Vid det här laget var jag rätt panikslagen, inget kunde ju stoppa den här plågoelden, så jag gjorde den ultimata dumheten och stampade på det brinnande locket. Min sko bröt igenom den delvis smälta metallen, och locket smälte fast i min sko. Som tur var fanns det en vattenslang på andra sidan huset, så jag sprang (plåågsamt) dit och började kyla ned min fot. Det såg rätt komiskt ut efteråt, min sko ihopsvetsad med en massa metall. Men ingen av oss skrattade, särskilt inte då jag upptäckte att jag inte kunde dra ut foten. Det tog ett bra tag innan vi hade filat oss igenom och kunde bryta upp fanskapet. Fast min fot klarade sig undan med bara ett par (rätt plågsamma) brännskador.

Jag skulle för första gången testa riktig "Zinkit" (Zink/Svavelblandning), jag hade hittils bara testat mycket små mängder med filat zinkpulver så jag hade inga större förväntningar. Gjorde som jag brukade göra med mjölkrut, dvs hällde det på ett papper och tände på pappret med en tunn "lina" zinkit in till huvudhögen på kanske 10-15g. Tände på, det såg det ut som att pappret brann upp och zinkiten bara missfärgades - förargad tände jag ännu en tändsticka, men när denna var två cm ifrån högen tjoffade denna upp i ansiktet på mig. (zinkit kräver nog ganska hög temp för att tända - därav fördröjningen)
Jag förlorade luggen och brände båda händer så att jag fick en hård, grå yta på hela ena och halva andra.. Ett starkt minne av händelsen är hur länge det fortsatte att bränna inåt. Hade jag inte kylt ned brännskadan med isvatten från och till i flera timmar så kanske den blivit permanent. Men idag syns ingenting!

Annars har jag luktat på svavelväte direkt ifrån kärlet (örk) och blandat kaliumpermanganat med glycerol i ett dricksglas när jag var 11. Då det inte började brinna direkt tog jag upp en skedfull och studerade. Då började det brinna, i panik slängde jag skeden på golvet -> brännmärke i golv.

Kemi är spännande

Verkar vara flera som lekt med salpeter och socker. Jag som andra här fick också uppleva att det kan bli väldigt varmt. Jag brände av en rätt rejäl sats i en stålbehållare. När det brunnit klart var det dock inte en vitgrå askliknande rest utan en gul vätska i burken. I det läget tänkte jag inte så mycket på eventuell värme av vätskan utan försökte lyfta burken. Det brände till ordentligt i fingrarna varpå jag tappade burken ned på marken (detta var självklart utomhus, lite säkerhet måste det ju vara .. Jag tror såhär i efterhand med mina begränsade kunskaper att vätskan helt enkelt var smällt salpetersalt och därmed borde varit några tusen grader varmt. (Ni som kan detta får gärna korrigera detta för jag vill gärna veta hur det låg till).

Vätskan antände gräset som ingenting och det brann rätt ordentligt tills jag sprutat vatten på det hela. fingrarna fick brännskador, dock inget speciellt allvarligt. Tur att man har reaktionsförmåga i ryggmärgen

Den gula sörjan är en blandning av diverse olika salter. karbonat, nitrit, oxid, hydroxid, cyanid, etc etc...dock mkt karbonat

Under exjobbet i organisk kemi skulle jag substituera en viss alkohol, som jag gjort, med pyridin för att få startmaterial till intressanta studier.
För att reaktionen skulle gå fort tillsatte jag triflatanhydrid (sjukt reaktiv med bl.a. alkoholer). Fick nåt jävla brunt salt som resultat. Gjorde om, gjorde om igen, gjorde om igen igen etc. i 3 veckor. Höll på att bli galen när jag inte kunde identifiera vad som bildats. Gav upp och provade en annan väg. Upptäckte 4 veckor senare att jag använt diklormetan med etanol i som lösningsmedel. Etanolen hade reagerat triflatanhydriden och detta komplex i sin tur med pyridinen och bildat ett svårlösligt salt (N-etylpyridiniumtriflat förmodligen). Några block flög i väggen och kaffe spilldes på tangentbordet... :mad: :mad:

Har inte klantat mig själv men en kille som jag känner skulle göra en smällare med två skruvar, en mutter och tändstickssvavel.

Man skrapar av svavlet från tändstickor och lägger detta mellan två skruvar som är sammanfogade i en mutter, sedan drar man åt och kastar skruven i en vägg exempelvis, för att få en smäll. Killen drog dock åt för hårt så att han nu förtiden har två fingrar istället för fem på sin högra hand...

fick kokande aceton i ansiktet

Intuitivt tror man inte att tändstickssatser kan göra sådan skada som två inlägg gett besked om här. Det med muttrarna verkar verkligen vara oturligt, men det är bra att känna till.

"och kaffe spilldes på tangentbordet..." Hmmm - det verkar som om ganska många på universiteten sölar kaffe över tangentbord. I ditt fall kan man dock förstå bakgrunden hyfsat. Det måste onekligen kännas förargligt att komma på en sådan sak i efterhand med allt det jobbet som varit.

Oh yes! Men det kom en bra sak ur det hela, nämligen att jag fick tänka i andra banor eftersom jag alltså fastnade vid ett steg, vilket i sin tur ledde till att jag löste projektet längre fram genom ett annat tillvägagångssätt!.

Kan berätta om ännu en "tändsticks-incident" som drabbade min polare. Han hade skalat av "svavlet" från ett stort antal tändstickor, som han sen malde i en mortel. Allting självantände av friktionen o han fick en ganska svår brännskada över halva handen.


Sen kom jag på en annan polare som råkade illa ut. Var jämnårig, alltså då i 13-14 års åldern. Denna polare var inte särskilt intelligent , än mindre kemikunnig. Men han bodde ute på landet, jag bodde i tätbebyggt område, så vi brukade smälla ute hos han. Byggde ofta fosfor/kaliumpermanganat-bomber. Och som jag skrev ovan, fosfor är ta mig f-n inget att leka med! Nåväl, vi gjorde lite bomber, m.m. Sen cyklade jag hem.
Senare kom jag på att jag glömt alla mina kemikalier hos polaren. Ringde honom och sa typ:
- Rör inte de där grejerna jag glömde, jag kommer och hämtar dem i morgon, låt dem bara stå kvar i garaget.
Nästa dag i skolan kommer polaren, prickig i hela ansiktet av fosfor-brännskador. Han hade försökt sig på att göra nått där han tydligen blandat in fosforn i. Hans föräldrar blev ju "lite" sura på mig... Som tur var klarade han ögonen!

inte jag men min tvillingbror var på en kemilektion..

de skulle experimetera med etanol och olika sulfat(stavning).. så det bvlev olika färger..
etanolen som brinner med osynlig låga, tog slut och läraren gick ut och skulle hämta mer..
men han glömde kvar en stor jävla femlitersdunk med rödsprit.. oklok som hans kompis var så hämtade han den, och i tron om att det inte brann(den osynliga etanolen) så hälde han på..
rätt som det var så sögs elden upp i rödspritsdunken.. ..och vad är det med eld som vi alla älskar.. jo att den måste ha syre.. och syre i en dunk finns bara i en rikting.. mot hålet.. som värsta eldkastaren sprutar det vi det här laget eld rakt på min bror som råkar sitta mittemot.. ..vid det här laget så brinner han i ansiktet.. som en fackla.. och hela klassrummet står i eld.. det tar min bror 45 sekunder att ta sej till duschen.. han rycker i handtaget.. ingenting händer.. inte förräns 3:e rycket går duschjäveln igång.. och han svimmar, efter att ha brunnit i ca 50-60 sekunder.. brand personal och ambulans kommer efter ca 10 min, alla tror att han kommer att dö.. efter 4 veckor av intensiv behandling. vaknar han.. han har legat på livsuppehållande i 4 veckor.. och i början när jag vakade vid hans sida så (tack vare vätskesamlingen i anskitet) så såg det inte ut som honom.. min egen tvillingbror och det kunde lika gärna varit göran person av vad jag såg.. hans ansikte var lika svullet som en stor medicinboll(utan att överdriva)... men han vaknar efter ett tag.. nästan helt blind.. och med bara brända stumpar till händer.. inlindade.. ansiktet var bara skinnflakor.. ..jag känner inte igen honmo.. men vill inte börja gråta.. för jag vill inte skrämma honom.. efter ett tag så får han en spegel och blir flyttad ifrån intensiven.. han grät i 5 dagar.. utan slut.. kan ni täka er...

kemi har aldrig varit det samma igen.. han har inte fått några försärings pengar.. och karlskrona kommun har gått samman.. så den ända ansvirige är han själv.. alltså det är inte lärarens fel att han lämna rummet utan upsyn, opch det är itne skolans fel att se till att de ska vara skyddade under kemiexperiment.. fyfaan för småstadsboräckelgubbar.. han kommer troligen inte få ett öre för ett helt livs sveda och verk.. om ni sett det jag har sett.. så skulle ni veta att den smärtan han har genomlidigt är inte köpt under 50 miljoner.. jag hade inte gåt igenom det han har gjort för 1 miljard..

han har transpalnterat nu.. och varge gång de tar hud ifrån hans redan ärrade lår.. så gör det lika ont som då han stog i lågor..

kemi är inte såvärst kul.. ursäåkta om jag drog ner stämningen.. men ville att människor ska få upp ögonen..