Anders Eklunds mord på 10-åriga Engla Höglund i Stjärnsund, 2008

Professorns span-nytt

Läsarnas reaktioner är det som normalt skänker innehåll och mening åt en kolumnsskrivares liv men varje gång jag skriver om en sådan som Anders Eklund är det som om jag skruvade locket av Pandoras ask. Vanligtvis hyggliga och anständiga människor blir högröda i ansiktet och börjar tala sig varma för dödstraffet. Eller helst något som är ännu värre eftersom även ett dödstraff är alldeles för milt för en sådan som han.

I Sverige avskaffades dödstraffet i fredstid för 90 år sedan och senaste gången vi avrättade någon var 1910. Dödstraffet i krigstid tog vi bort för drygt fyrtio år sedan och redan då hade vi inte varit i krig på 150 år.

Om Anders Eklund döms till livstids fängelse och placeras på en bunkeravdelning med vanliga normala livstidsdömda mördare så är det enkelt nog att återinföra det. Det räcker med att de som skall ansvara för hans säkerhet vänder ryggen till och överlämnar det praktiska till hans medfångar. Det avgörande skälet till att de sitter där är nämligen att de klarar av att göra sådant som alla vi andra inte mäktar med. Och slutsatserna om vad detta nu har att göra med dödstraffets vara eller inte vara överlämnar jag åt mina nästan alltid hyggliga och anständiga läsare.

Av Leif GW Persson
gw@expressen.se