Ber redan om ursäkt i förväg om detta är postat i fel tråd eller om det finns en tråd som det här skulle passa bättre i.. Kände att då inlägget kommer handla om droger generellt (dock så är centralstimulanta mitt missbruks fokus) så postar jag den här i hopp om att kanske någon ska kunna ha hjälp av inlägget.
Intravenöst bruk av preparat - En gammal missbrukares vädjan, skulle man kunna kalla det här. Det jag tänkte ta upp här är Intravenöst bruk av preparat - Att man aldrig kan få en varning för mycket för intravenöst bruk.. Är inte ute efter att predika, säga åt någon vad den ska göra, döma eller spela allan, vet att det finns folk som har värre och svårare - då har jag ändå ätit, snortat och skjutit nästan varenda drog som man kunnat fått tag på (vilket är väldigt många) i alla dess tänkbara doser. Har upplevt överdoser som berövat mig mitt liv, mer än en gång, som gett mig permanenta men och tillfälliga. Har betalat med min hälsa, mina relationer till mina kära och med min familjs välmående. Även mitt. Ta ett gott råd och Låt Bli. Och är du i samma sits, försköna inte situationen utan försök få fram allvaret i det hela.
Öppnar med att berätta att; ännu en gång, fast jag blivit "ren" från det värsta av mitt missbruk för mer än 4 år sen, så sitter jag här hemma en natt, vaken själv hemma - och för 100000 gången har jag gjort både mig och min sambo besviken igenom att ha skjutit, igen.....
Även om mitt missbruk är under någorlunda kontroll, där kanske 1 gång i månaden det händer att jag väljer att festa till, så slutar det alltid på samma vis. Även om jag börjar med öl, röka, vadfan som helst, fotsvett t.ex, så hamnar jag där där jag till slut injecerat igen.. Oftast är det centralstimulanta, som gammal tjackpundare, men ibland kan det skilja, inatt var metylfenidat. Jag vet att jag inte bör festa alls, jag är inte dum på något vis, faktum är att jag blivit uppfattad som det motsatta relativt ofta.
Och ändå.. - Lovat min sambo att försöka att låta bli ikväll, planen var några bärs, men vid något tillfälle lurade jag mig själv ännu en gång så drastiskt att två öl blev 5 och sedan vidare över till centralstimulanta.. Försöker att inte tråka ut er med vad jag gjort ikväll, men för att förstå vart jag är på väg är det nödvändigt att beskriva min kväll och mitt förflutet fort. Min sambo är väldigt förstående och känner mig ut och in - När min hjärna bestämt sig och abstinensen överväldigar mig så "måste" jag ha.
Har gjort mycket dumt i mitt liv, men det ända jag ångrat är att jag var nyfiken nog för att injicera första gången. Det är 10 år sedan jag gjorde det första gången, 4 år sen jag var på behandling i 6 månader och efter det har det varit "under kontroll", i den mån jag beskrev tidigare. Och ta det inte fel - det är inte att jag inte försökt, inte att jag inte bryr mig, inte att jag inte vill utan helt enkelt för att det är så förbannat. Jävla. Svårt. Kalla mig svag, dum, egoist, men att bli ren efter intravenöst missbruk är väldigt, väldigt väldigt svårt. Många klarar det aldrig. Väldigt många vänner till mig har gått bort utan att lyckas. Många lever hela sitt liv och lyckas inte heller. Många har mist familj och barn, tillochmed ens barn, är inte alltid motivation nog för att få en att lyckas.
Låt dig inte lura dig själv, när ingen illusion om att du inte kommer få problem, även om det finns folk som inte får det så är dessa individer relativt sällsynta, tillochmed väldigt ovanliga. OM du inte är stark nog, OM du tillslut är påväg ner - Det går inte fort, som folk säger(över en natt eller två silar), utan det kommer snarare smygande där du plötsligt inser att Fan, det här är inte längre under min kontroll. Och att erkänna det för sig själv kommer ännu långsammare..
Din hjärna kommer aldrig låta dig att glömma bort den där injektionen - aldrig. Den är bara programmerad så. I vetenskapligt format så är en människohjärna programmerad att vilja ha det där ruset. Och tro mig, i exempelvis tjack, så är det absolut inte på något sätt det bästa ruset. Det är bara det kraftigaste. Att snorta och äta ger ett mycket behagligare rus, socialare, festligare. Att skjuta gör en ofta illamående, hjärtat rusar, överväldigande, maxad förbi alla gränser där det är behagligt. Som en storm inombords. Många gånger oxå obehagligt när doserna ökar, farligare, svårare att sluta, värre när det går ur, kräkningar när du sätter. Den kapar alla dina belöningssystem - Vi är skapade att jaga dom, för fortplantning och rasöverlevnad(sex), mat, kickar. Ett exempel är att hoppa fallskärm, du kanske glömmer detaljerna runt händelsen men aldrig hur det kändes.
Att snorta/äta tjåket exempelvis kommer aldrig vara detsamma igen. Även om du tycker det mer. Din hjärna kommer aldrig längre vara nöjd med det. Och en dag är plötsligt där, där bara andra hamnade, i mitten av ett till synes avgrundslöst missbruk och självhat. I besvikelse och skuld, i hjärtesorg och misär.
Aldrig kommer jag glömma ruset. Även under längre renhetsperiod så kan den plötsligt vara där och dra i dig. Dom du älskar gör du besviken och sårad, och den du ska allra mest ska respektera behandlar du illa. Dig själv.
Tänk en gång extra, tänk två om det går. Låt inte nyfikenhet, om den är närvarande, vinna. Droger är, när man brukar och inte missbrukar, absolut roligt i rätt tillfällen och på rätt sätt. Slut inte avtalet med djävulen igenom intravenös adminstrering.
Ber om ursäkt för stavfel, och inlägget är min bild av det, min upplevelse, krockar den med din på något vis så är det inte min mening att underminera din upplevelse av situationen.
Det är även så att jag troligtvis har ADD eller liknande, håller på med utredning. Jag använder ett par linor på morgonen så jag kan få saker gjorda, jag blir lugn och fokuserad kan samla mina tankar... Men det här jävla tjacket vägrar att fungera.
