Är jag mig själv m. el. utan mediciner?

Psykologi eller Filosofi? Ingen aning. Moderatorer flytta bäst ni vill.

Satt och funderade på en sak i fyllan igår och tanken har inte övergett mig än. Får i perioder för mig att sluta ta mina mediciner för att jag inte vet vem jag är.

Är jag jag med mediciner eller är jag ja utan mediciner?

Ska försöka förklara, och ursäkta min totala brist på att uttrycka mig som folk.
Mina mediciner (antidepressiva och lugnande) förändrar iofs inte min personlighet eller hur jag resonerar kring saker och ting men påverkar ju trots allt mig. Utan: ett vrak som bryter ihop för minsta lilla och börjar gråta för ingenting. Med: något så när stabil med enstaka sammanbrott. Visst borde jag ta dem men jag kan inte låta bli att tänka att jag eg borde vara som jag är utan dem. Att det eg är jag. Fler som resonerar så här?

Vet inte ens om jag fick fram vad jag ville säga...

Tog själv nefadar och anafranil i min ungdom pga av en haschpsykos...

Man måste ju inse att du inte kan leva ett normalt liv utan medicins hjälp.
Hur va du innan du började medicineringen? Som nu?
Tabletterna gör ju att du kan vara normal. Annars kanske du tagit livet av dig.

Tydligen slutade min kropp tillverka serotenin(felstavat kanske). Livsgnistan försvann o jag hade värsta panikattackerna. Hade jag inte börjat medicinera hade jag hoppat framför tåget. Blev mitt gamla jag av tabletterna o ångrar inte det. Idag e jag helt ren o inte tagit medicin på 6 år.
Kan t om partyknarka på kola ibland

precis. tabletterna gör att jag kan vara normal. alltså är jag väl eg onormal. det är just detta som e dilemmat. borde jag inte bara ta smällen av vad som kommer av att jag inte tar dem?

Fattar precis vad du menar,går själv på likadana mediciner och undrar ofta om den person som jag är nu med piller i kroppen verkligen är jag eller bara en drogad glad kille.Samtidigt vet jag att jag utan min medicin är självdestruktiv.

du e inte onormal för du tar medicinen som gör dig normal..hmm...

Om du får cancer... skulle du ta cellgift då eller ta smällen o dö på studs? tar du alvedon då du har ont i skallen? ....

tänk...

jo jag tänker så mina 3 hjärnceller svettas till döds. visst tar jag alvedon om jag har feber osv men d e helt annorlunda (av ngt anledning mina 3 hjärnceller inte kan förklara) när d kommer till medicin som påverkar den mentala hälsan.

Lite ot men undrar en sak bara, hur mycket rökte du för att få en psykos och hur ofta?

inte så ofta, men mer o mer. tog en "överdos" en gång o fick panikångest. Blev av med känseln i kroppen. typ som den somnar, fick tunnelseende o hjärtklappning. trodde jag höll på o bli galen. inte skoj...

tydligen låg det latent i kroppen o det va haschet som utlöste det. hade nog hänt ändå.

Hur får man överdos av Hasch???
hur mycket måste man röka/äta?
Undrar jag.

Tja du, det undrar jag med! Hur jag skulle vara utan mediciner. Vågar inte testa. Har käkat/käkar:

Efexor, Remeron, Seroxat, Mianserin, Xanor, Haldol, Zyprexa, Iktorivil, Sobril, Risperdal, Propavan, Atarax, Stilnoct, Imovane, Theralen, Esucos, Tegretol, Inderal, Nitrazepam, Fontex, Anafranil, Ritalina, Librax, Nitroglycerin + en massa illegala mediciner som Morfin, Ketogan, OxyContin, Temgesic, Durogesic, Lobac Natt, Stesolid, Efedrin o Flunitrazepam.

Inte allt samtidigt, men har för det mesta alltid haft två antideppressiva, två lugnande, ett sömnmedel och ett neuroleptika.

Dessutom går jag just nu, som jag skrev i en annan tråd, igenom en ECT-behandling. Det har däremot gjort mig mycket gladare.

[EDIT]
För att svara på frågan, så tror jag att man ändå är sig själv även om man käkar en massa mediciner. Neuroleptika kan väl i viss mån förändra personligheten, men det är om man lider av nån störning typ schizofreni eller personlighetsstörning. Personlighetsförändringar förekommer inte vid antideppressiva eller lugnande mediciner. Inte heller vid ECT-behandling.

nej visst förändrar d inte persaonligheten som så men just d här ska jag eg vara ett nervvrak eller ngt så när normal...

Jo, visst är det tråkigt. Blir också ett nervvrak utan mina Xanor & Iktorivil. Sen har jag Efexor & Remeron. Om dom hjälper vet jag inte, men jag jag minns när jag skulle sluta med Seroxat, för dom hjälpte inte, då började helvet i nån vecka. Låg nästan bara o grät i sängen. Så jag vet inte om jag vågar sluta med Efexorn o Remeronen. Fast nåt som har hjälpt enormt bra är ECT-behandlingen, är betydligt gladare o socialare nu och har ändå bara gått igenom halva behandlingen. Bara hoppas att effekten sitter i.

Mår du jättedåligt trots mediciner, så försök att få ECT. Det är inte alls farligt, obehagligt eller gör ont. Det ända trista är väl att man får ligga inne på psyk första tiden o det är ju ingen höjdare direkt. Enda biverkningen är att jag glömmer en massa saker. Inte barndomsminnen o sånt, men typ telefonnummer, tider och var jag har lagt saker, men det kommer tillbaka.

Jag har iof gått på psyket sen -98 så det har dröjt nästan 6 år innan jag fick min ECT. Men om du vill så tjata på dom. Hoppas att du mår bättre snart!