E jag sinnesjuk eller bara känslokall?

Haft en jävla vecka med 4 dödsfall inom kretsen "släkt" o "vänner". B la tjejens mamma. Saken e den att jag fan inte kan gråta eller vara ledsen. E som jag e blockad helt o hållet. Får även upp sjuka, elaka tankar som jag fan nästan själv blir rädd över. Likadant när min mormor dog förra året. Flyger upp sjuka tankar typ "det va gott åt henne" fast det varit en snäll o god människa.

Någon mer som råkat ut för det? Kommer fanimej brinna i helvetet för man e så ond...

Det hoppas jag inte du är.
Jag är precis likadan. Börjar aldrig gråta och upplever aldrig heller som om att jag känner sorg. Jag accepterar läget som det är mycket därför, tror jag, för att jag har så låga krav på livet + att jag har en släng utav självupptagenhet.

Hur är det i andra situationer? hur har du har reagerat när det tagit slut med en tjej eller så? Kan tänka mig att du övat upp ett försvar att slå ut saker så du istället mest känner att det är tomt, så funkar iaf jag. Tycker du det känns obekvämt att se den andre gråta kan de vara att du valt att slå ut sådana känslor så det blir svårt att förhålla sig till någon som lipar.

Kommer ihåg vid ett tillfälle när det tog slut med en tjej som grät floder. Där satt man och ville bara bort p.g.a skuldkänslor för att jag inget kände. När jag väl kommer därifrån kan jag slå ut tankarna eftersom jag inte behöver möta (se) det längre.

Tyvärr har jag inget svar på hur man gör, men jag känner igen mig lite.

Har bara varit ordentligt kär en gång. Hon dumpa mig o då bröt jag ihop duktigt.

Annars har det varit jag som dumpat. Gillar inte o ta konfrontationer med brudar så jag har varit helt känslokall när jag gjort slut.

Det som jag tycker e värst e tankarna jag har om folk jag tyckt om som dött. Att jag e känslokall o inte kan gråta speglar hela mitt liv. Ända gångerna jag gråter e när jag e riktigt full... O blir sentimental. O det e jävligt jobbigt om det e folk med. E värsta ångesten dagen efter...

Okej, jag kan inte prata för dig förstås men beror väl lite på hur man är som person och vart man befinner sig i livet.

Som det är just nu i mitt liv så orkar jag inte plocka fram en massa känslor utifrån och ta dem in i mig. Mitt liv är helt enkelt för allvarligt därför att jag står inför en massa livsval som är blandade med ångest och förväntan. Det finns en gräns hur mycket jag orkar ta till mig. Kanske så för dig också?

Sen tror jag inte det är så konstigt att känna såhär men att det inte märks beroende på att de flesta är tillräckligt uppfostrad att visa respekt inför situationen på en begravning eller vad det kan tänkas vara. Utåt sett ser ju alla bedrövade ut.

Har råkat ut för samma sak när min farmor dog.Jag tror jag såg henne praktiskt taget varenda dag under min uppväxt och det fanns ingen människa jag tyckte så bra om som hon,men när hon dog kunde jag inte gråta.Stod där på begravningen och avlägsna släktingar som man knappt träffat stod och böla som bara den.Alla grät utom jag,kändes lite pinsamt jag om någon borde ju oxå ha gjort det.Men jag kände ingen sorg eller saknad alls...Knepigt det där.

Uppenbarligen är du inte kär i din nuva´rande flickvän, vilket kan förklara att du inte tog det så hårt när hennes mamma dog.

För övrigt tror jag att du är duktigt egofixerad.

ok. kan vara sant. eller e du bara lack för jag dummade mig med dig i en annan tråd. god jul!

Om du vill det kan du nog locka fram känslorna inom dig, men det krävs nog en del tid... för mig fungerar det (ibland) med att läsa mycket känslosamma böcker eller se såna filmer... var nånstans där du får vara ifred och läs/se nånting riktigt jävla sorgligt, försök verkligen leva dig in i personernas liv, och se om du kan gråta kanske. Jag tror det kan hjälpa.

Hmmm, jo mest p g a av det...fast det kanske ligger lite sanning i det oxå.
Risken finns att du byggt upp ett hårt ska som rämnar en dag och du bryter ihop helt. Kanske skulle prata med nån proffisionell om dina känslor eller brist på.
Puss & god jul på dig!

Har empati för människor i allmänhet... tycker filmer e sorgliga, får tårar i ögonen då djur plågas o e onödigt snäll mot uteliggare på fyllan...men problemet e som sagt sjuka tankar om människor som jag tyckt om som dött.
Typ tråden om killen som vill ge en armbåge i skallen på killen bakom i kön.. om ni läst den. Tvångstankar kanske. jaja.. skit samma.
K-1, mma, pride o dylikt e i alla fall kampsport!
god jul!

Trodde väl det, men det var intressant att trådskapare (och alla andra i tråden) tog det för givet. Det finns ju fler sporter...

absolut. men de som skrev visste ju vad det va