Idiotiskt kärleksfulla grejer man gör trippad

Hej, var intresserad av era upplevelser och vad vissa psykedeliska insikter kanske har fått er att göra.
Typ skriva emails till alla man känt från skoltiden för att be om ursäkt för sånt man upptäcker man ha dåligt samvete över 3 år senare?
Kanske går med i allas inbjudan till idiotiska grupper på facebook, blir fan av "Gardening" och "High Heels", bara för att allting i världen förtjänar just Er kärlek och uppmärksamhet???

Iofs var jag inte hög på någon hallucinogen drog, men en natt i Australien då jag var väldigt hög på MDMA på en klubb så höll två killar på att bråka. Jag hoppa rakt in, med ett hjärta av ren kärlek och sa "Snälla killar, skit i sånt här trams! Häng med in till baren så bjuder jag på vars en öl så kan vi snacka om detta istället!"

Lät som en bra idé, men det sluta att båda killarna började skrika på mig istället och ville slå mig. Förstörde hela min kväll! Kände mig som en hög idiot!

Vilken härlig tråd, känner igen sig i den villkorslösa kärleken man känner. Fast jag har inte så många historier... Men kul att läsa.

Jag avslutade alla mina samtal med främlingar med "jag älskar dig" detta gick senare över i arbetet med, folk uppskattade det...ett tag....

sen gick vi över i att inte säga hejdå alls, ....

Jag har en liten historia som inleds som Molnstens; E:ad på en klubb. Under kvällens gång stötte jag på en god barndomsvän som jag nästintill tappat kontakten med och självklart var jag bara tvungen att springa fram och gå igenom alla våra barndomsminnen tillsammans utan att han ens hann säga hej. Dock så verkade han uppskatta detta (han fattade redan från början att jag inte var nykter) och gav en glad respons på de mesta av minnena som jag drog upp.

I och med detta så förhöjdes mitt extasfyllda tillstånd till det dubbla och efter samtalet så började jag starta konversationer med varenda person som jag på något sätt bara kände igen vilket ledde till lite mindre uppskattad respons jämfört med tidigare

Droppen blev när jag lyckades stöta på ännu en person med förankring i min dagisperoid, men som jag egentligen aldrig haft någon kontakt med what so ever. Han själv verkade tycka det var rätt roligt till en början men hans gäng undrade vad jag var för nån jävla typ och efter bara någon minut började han nog fundera det själv. Precis när situation blev som mest absurd så kände jag hur effekten hade börjat avta (dels på grund av situationen blev oerhört olustig vilket, dels för att alkoholen förmodligen började avta och dels för att själva MDMA:t började avta).

Det slutade med att jag sakta drog mig därifrån och därefter skyndade mig ut från klubben med en gallopernade paranoia. I dåläget så fattade jag faktiskt inte själv hur detta hade skett eller ens vad som egentligen hade hänt, men i efterhand så kan jag inte göra annat än att skratta åt hur tydligt hela spåret egentligen är.

Tack för era berättelser, själv tycker jag att den känslan är mycket djupare om man får den av hallucinogener, än av MDMA. Under mitt första ecstasy-rus kände jag en enorm acceptans för alla sorters uttryck av känslor, och inte så mycket egentlig kärleksfullhet. Men det är en läxa som hängt kvar från den första och sista E-trippen

Jag tyckte det lät som en väldigt bra och fredlig idé. Vissa människor vill bara bråka dock.

Min enda insikt... mjah, kanske att jag ser min granne som min storebror eller så, men inget kärleksfullt har jag gjort

Jag var på Q-base i lördags och fick då uppleva mitt första rus på MDMA. En rätt komisk sak som jag höll på med där var att varenda gång jag stötte till någon(vilket var väldigt ofta jag menar alla dansar ju loss ) Så vände jag mig om till personen i fråga med ett ryck, fick en vääääldigt ledsen min och skrek "SORRY!!!". Några gånger när jag trampade folk på fötterna(det kan ju göra lite ont!!!) så lade jag min hand på deras axel samtidigt som jag bad om ursäkt.

Brukar alltid krama mina kompisar extra mycket när jag rökt , särskilt en av mina kompisar som är väldigt behaglig och krama.

BUMP