Är kärlek inte bara en enda fasad för fortplantning?

Håller med. Men vilket av de fyra biologiforumen skulle passa bäst, månntro?

Spelar det någon roll att kärlek kommer ur en biologisk natur? Vi kan ju ta det, claim it. Göra det till vårt eget. Göra våra liv verkligt meningsfulla med det. Vi är människor. Det är vi som kan fälla tårar, det är vi som kan skratta och bli kära och det är vi som kan älska varandra. Vi kan höja oss över livets brutalitet, transcendera och forma som vi vill. Jag har aldrig upplevt kärlek som något mindre än totalt frigörande. Så vad spelar det då för roll att det kommer ur en biologisk natur?

Romantisk kärlek är en historisk konstruktion, den heterosexuella tvåsamhetens kärlek är en social institution, och känslan kärlek är en intentionalitet. Inte mycket för biologiforumet egentligen. På sin höjd kan man kalla det för en (social)psykologisk fråga, eftersom psykologer tycker om att särskilja mellan "emotions" och "feelings". Dessutom grundar sig psykologi alltför ofta på biologiska grunder.

Den romantiska kärleken uppkom i Frankrike i slutet av medeltiden. En social konstruktion helt enkelt. Så om det är någon som luras så är det den sociala strukturen vi lever i, dom värderingar och normer vi internaliserar.

Sen är kärlek och sex olika sorters motivationer, som kan gå hand i hand men som inte nödvändigtvis behöver göra det. Till exempel kan någon definitivt ha en baktanke om sex, medan någon annan bara är ute efter att ge kärlek.

Spelar det någon roll att kärlek kommer ur en biologisk natur? Vi kan ju ta det, claim it. Göra det till vårt eget. Göra våra liv verkligt meningsfulla med det. Vi är människor. Det är vi som kan fälla tårar, det är vi som kan skratta och bli kära och det är vi som kan älska varandra. Vi kan höja oss över livets brutalitet, transcendera och forma som vi vill. Jag har aldrig upplevt kärlek som något mindre än totalt frigörande. Så vad spelar det då för roll att det kommer ur en biologisk natur?

Jag fattar ingenting av detta