Dilemma, begå självmord för att rädda?

Vad hände med ditt eget långa liv som DIN pappa ville att du skulle leva när han offrade sig för dig (i teorin)? Varför släpper så många folk sina egna liv och satsar allt på sina barn så fort de kommer till världen? Visst att man kan älska dem, men jag menar? Man lever för att njuta och ha trevligt, inte för sina barn - även om det kan vara en stor del av livet. Men varför skaffar man barn från första början -- vad har man då i tanken egentligen?
"Nu ska jag avla fram något som ska bli mer värdigt än mig själv för nu efter 30 år känner jag att jag levt mitt liv och nu är det nästa persons tur. Jag ska leva 60 år till, men det skiter jag i - jag offrar de åren för mitt barn som vidare ska offra sina sista 60 år för sitt kommande barn när h*n är 30 själv".


Som det ser ut nu när jag är barnalös så NEJ! Aldrig i livet. Svaret finns i detta inlägg

Jag satte den filmen på inspelning, hade tänkt se den imorn..
Känns ju lagom lönt nu!!!

Jag hade nog inte kommit på tanken själv, men ifall(mot alla odds) läkaren påpekar att jag kan ge mitt eget hjärta till mitt barn så skulle jag nog kunna tänka mig det.

Det beror ju samtidigt på hur gammal personen ifråga är. Ifall barnet är precis nyfött så tror jag inte precis att man hunnit få de "banden" som får en att vilja ta sitt eget liv för att rädda någon annans.

Men självfallet så säger jag så här nu, hade jag däremot varit i den sitsen hade antagligen valet varit annorlunda.

Må väl!

ja det är ju just därför jag tvekar... jag menar, jag gillar ju att leva! så jag förstår din tankegång så.

men samtidigt har jag vissa problem jag aldrig lär slippa och förhoppningsvis skulle mitt barn kunna växa upp utan vissa omständigheter och då leva livet fullt ut som det är menat att levas...

sen /vet/ jag ju inte då jag inte har barn, men den lycka jag ser föräldrar utstråla speciellt i början när de har fått sitt barn... det är rejält alltså. jag vågar absolut påstå att många lever för sina barn utan att överdriva. om du kan göra något för att ditt barn skall överleva, tror jag inte många tvekar oavsett vad. det är du som är ansvarig för att hans liv uppstått, och ptja.. det är väl också du som är ansvarig för att han ska fortsätta leva tills han kan ta hand om sig själv.

hur ser du på barn egentligen, vad är poängen med dem för dig?

jag själv tvekar fortfarande om jag ens vill skaffa barn, det är väl ett tag kvar tills det en lär komma på seriöst tal men ändå. när jag ser en skrikande unge/uppkäftig tonåring och tänker att "jaha, en sån där jävel ska man alltså ta hand om i 18-20 år", då blir jag tveksam.
jag vet helt enkelt inte, känner inte någon brinnande känsla att jag vill skaffa ett barn och eventuellt offra mitt liv för det, det gör jag inte. men jag kan absolut känna med de som gör det.

Övrigt > Filosofi

/mod

Det är väl upp till varje människa att få göra det beslutet. Man kan tänka som så att man har redan levt en stor del av sitt liv och vill ge sonen chansen till ett liv också.

Vad hade du gjort för något själv?

Jag skulle aldrig ge mitt liv för någon annan människa oavsett vad det gällde. Att döda sig själv är den mest omoraliska handlingen man kan begå i mina ögon

Jag skulle dö för min son.

Man kan klämma ur sig många barn under perioden 16-45 (även om kvaliten brister vid senare år och risker för downs exempelvis ökar efter 35). Ett barn som har levt 10 år kan lika gärna dö i stället för att du som levt i 40 år och erfarat mycket och har många kontakter/relationer och en lång historia ska dö. Man kan alltid klämma ut ett eller annat nytt barn och försöka igen. Visst att det blir en jobbig situation ur psykologiska perspektiv för dig själv, men barnet får det nog inte så mycket bättre om pappan offrar sig själv.

Dock ser jag inte barn som någon skit såklart. Barn kan betyda mycket - till och med "allt". Men inte mer än ditt eget liv, det är det som är det viktigaste för dig! Du lever för dig själv och för din egen vinning. Känns det bra för dig att göra bra saker för andra så är det precis vad du ska göra - men att offra ditt eget liv är helt galet.

Ska jag vara ärlig tror jag att de flesta föräldrar skulle kunna offra sitt liv för sitt barn. Min far pratade ofta på det av nån anledning

Jag ser varken mig själv eller någon annan levande människa, som tänkbar donator när det gäller vitala organ så som hjärtat. Då ett liv kostar ett annat.

Det finns ingen anledning att för mig göra skillnad på livets värde pågrund av beräknad kvantitet.
Speciellt inte när det ända tankbara underlag, som krävs för att kunna utföra den utvärdering ett beslut av denna natur kräver, egentligen inte på ett sunt vis kan användas till den slutsats som behövs.

Nej, skulle aldrig gjort det. Alla har sitt eget liv, man ska utnyttja det fullt ut istället för att ge den till en som har ett relativt kort liv.

Visst kan det vara själviskt, men gällande detta så gör man rätt i att inte vara känslomässigt svag och ge vika för att sedan offra sig själv.

Behåll ditt eget liv, det är allt som betyder nåt.
Inget betyder nåt längre när maskar kryper i skallhålan på dig.

Enda gången jag skulle ge mitt liv är om jag var gammal, alternativt att jag hade nån sjukdom som skänker mig död iafall.