the matrix..kan det hända..

Den forskare kan inte få mycke bidrag till sin forskning.

Det går inte att vetenskapligt bevisa varken det ena eller det andra. Så varför ligger tråden i detta forumet när det borde ligga i Filosofi?

Intressant ämne är det, men är det inte lite meningslöst att disskutera egentligen?

Det är bara ett sätt att skriva sannolikhet; antligen händer det, eller så gör det inte det.
Med det sättet att räkna på så är det 50% att vinna ett lotteri.

Att maskinerna drar energi ur människorna förklaras antagligen av att människan (i filmen Matrix) "brände upp skyn" i hopp om att vinna kriget mot maskinerna. Detta dödade antagligen alla djur och växter, vilket gjorde att maskinerna var tvungna att få sin energi från människor. Men som någon annan sade så är detta inte det centrala i filmen, utan snarare ett svar på frågan varför maskinerna håller människorna vid liv.

I filmen förklarar man matrixvärlden med att allt vi känner och upplever egentligen bara är elektriska impulser i hjärnan. Om tekniken utvecklas så kan vi uppleva andra världar genom att påverka det som händer i hjärnan (vilket vi iofs redan kan mha droger, men med matrix-teknik så skulle en utomstående kunna kontrollera och "koda" "verkligheten").

Om vi någon dag skapar artificiell intelligens så kommer vår vetenskap utvecklas otroligt snabbt (http://www.flashback.org/showthread.php?t=299373). Att vi då kan koppla en dator till hjärnan och "logga in" i en annan värld är inte så långsökt.

Det är en väldigt filosofisk fråga huruvida ett matrix kommer att existera som det gör i filmen. Kanske människan förstör sin planet till den punkt då vi tvingas att leva i en virtuell värld istället, och låta planeten återhämta sig. Å andra sidan kanske tekniken gör så att vår planet mår bättre än någonsin, och ett matrix skulle aldrig bli aktuellt.

Om maskiner kan anfalla är också ett ganska filosofiskt ämne. Om vi skapar ett A.I. baserat på människans hjärna så skulle den mycket väl kunna attackera, eftersom datorns personlighet beror på intryck, upplevelser och tankar. Kanske den bestämmer att människan är en lägre ras än den själv? Å andra sidan så är det vi som skapar A.I. och kan därmed skapa det som ett verktyg som vi kan använda.

Har väldigt svårt att se vad maskiner skulle kunna ha för intresse av att förslava männskliheten (nej, vi alstar inte energi). Däremot tror jag på möjligheten av ett Matrix-liknande samhälle där vi lever inne i en artificiell värld som vi kontrollerar själva.

"Tror" är väl kanske lite väl starkt iofs, "hoppas på" är nog närmare sanningen. Matrix-världen är ju en dystopi men om man tar bort förslavningsbiten och lägger till lite fönster ut till den riktiga verkligheten så tycker jag det verkar som en ganska ideal tillvaro. Naturligtvis får man gärna göra sig av med lite andra begränsningar dom har i filmen, t.ex. är det ju ganska onödigt att ha en fysisk kropp som ligger inkopplad. Om man istället bara laddar upp en kopia av ens hjärna till datorsamhället så slipper man ju tråkigheter som sjukdom, död och liknande.

Eftersom allt ändå är bara en simulering finns det ju förstås ingen orsak till att man skulle behöva se ut på ett visst sätt utan man kunde vara fri att ändra ens utseende, personlighet och vad annat man vill ändra hur som helst. Andra kul grejer vore ju att under bestämda tidsrymder välja att gå in i nån slags subsimulering, typ en falsk värld inom simuleringen, utan att man under den tiden har vetskap om det, så att man kan försätta sig in i vilka situationer som helst och uppleva vad man vill.

Att ladda upp ett mänskligt medvetande till ett datorsystem är ju förstås inget som är helt trivialt. Datorkraften som skulle krävas bara för att hålla igång ett fåtal sinnen (utan nån komplicerad artificell värld med "riktiga" artificiella varelser) är ju något helt vansinnigt, även om man tar i beaktande nån slags förväntad teknisk utveckling. Sen finns det ju förstås betydligt värre problem än processorkraft, som t.ex. att vi vet väldigt lite om hur hjärnan egentligen fungerar och vi har väl inte den blekaste aning (så vitt jag vet) om hur medvetandet fungerar. Dvs. ifall man laddar upp en perfekt kopia av en hjärna, t.ex. genom att simulera alla biologiska celler (borde finnas betydligt effektivare sätt, men det är ju enkelt på det sättet att man egentligen inte behöver veta hur hjärnan fungerar, bara kunna läsa av alla cellers tillstånd vid en viss tidpunkt och sen köra igång en fysisk simulation från den tidpunkten) vad händer då? En materialistisk tolkning som jag själv lite är inne på (mest i brist på någon bättre förklaring) är att medvetandet är en biprodukt/illusion av de matematiska beräkningarna som ens hjärna gör. Med en sån tolkning av medvetande vore det inte otänkbart att ens medvetande antingen flyttas till simuleringen (speciellt ifall man gör sig av med den fysiska hjärnan samtidigt) eller alternativt splittras in i en helt ny individ med ett nytt medvetande skilt från ens eget. I det senare fallet finns det ju förstås ingen poäng med att ladda upp sin hjärna, iom. att det i praktiken bara innebär att man gör en virtuell klon av sig själv.

Nåja, vore kul om det kunde gå att funka.

Alltså jag har extremt svårt att tro att det skulle gå att göra ett effektivt batteri av en människa.
Du måste ju tillföra näring och dyl och även om kroppens förbränning är ganska effektiv så kan du inte utvinna mycket alls av den energi som produceras.

Thus: Om vi lever i en simulation är motivet INTE att vi är några energikällor och därmed behöver hållas lugna genom att leva i en virituell verklighet.
Mer troliga motiv är att vi skulle kunna leva i en simulation av en annans(vår egen?) ras utveckling eller dyl.

Frågan är litet felställd anser jag precis som ett par andra talare. Motivet i filmen är inte att människan blir batterier, snarare att de är förslavade, kanske du är litet rädd för slaveriet under en robot-hjärna?

Det är fullt möjligt att det finns intelligenta arter där ute som är lika väl utvecklade som oss och inte mer som kanske förslavar oss när vi träffar på dem ute i rymden, men tänk såhär istället, tänk litet värre, tänk ifall människan förslavar människan?

Precis, men det gör det ine mera sannolikt att det händer.

Tex om jag säger att människan kommer förvandlas till en superfisk i framtiden.

Så betyder det inte att det är hela 50% chans att det händer, om man ens skulle våga gissa en siffra hur stor chans det är skulle jag säga 0000000,02

Ytterligare en aspekt av matrixtanken är att vi en dag lyckas skapa både en fullständigt realistisk virtual reality och också förr eller senare att lyckas skapa äkta artificiell intelligens.
Antalet simulerade världar skulle då snart drastiskt kunna överstiga antalet "riktiga" världar. Sannolikheten för att vi skulle leva i en simulerad värld skulle då kunna vara större än att vi lever i en "riktig" värld.
Denna simulerade värld skulle kunna likna den verkliga världen eller så inte, vi har ju inget att jämföra med. Vi skulle då också mycket väl kunna vara artificiella intelligenser i denna artificiella värld, bara ettor och nollor. Det finns ingen anledning att förutsätta att vi har några verkliga kroppar som är nedsövda och matade med annan stimuli.
Men vad är verklighet? Så länge vi matas med stimuli som kommer från den verklighet vi befinner oss i så är denna verklighet "äkta".
Utifrån detta perspektiv finns det utrymme för tanken på en Gud, programmeraren av vårt virtuella universum, och en existens efter "döden", då programmeraren kan välja att spara vissa program och låta dem fortsätta sin existens i någon annan simulerad värld, motsvarigheten till en himmel eller ett helvete, eller något helt annat, eller så ladda ner programmet till någon robot och låta honom/henne få kontakt med den riktiga världen.
Men det finns ju ingen garanti för att denne Gud inte själv är en simulerad varelse i ett simulerat universum....

Satt och filosoferade över detta idag och kom på att "världen" kanske i själva verket är MYCKET mer komplicerad än vi någonsin kan ana.

För tusentals år sedan trodde människor att deras lilla land var hela världen. När de sedan gjorde utflykter så slog det dem att världen i själva verket är mycket större - hundratals kilometer större! När man sedan började utforska rymden insåg man hur extremt liten vår planet är i jämförelse med hela universum. Vem har sagt att vi idag har någorlunda koll på hur stort allt är? Kanske är allt som skapades av Big Bang något för litet för att utforskas eller påverkas av en mycket större "värld". På samma sätt kanske det finns mycket komplexa universum långt inuti våra atomers minsta delar - universum för små för oss att utforska.

Jag säger inte att jag tror på detta, men visst fan kan det vara så att "världen" är miljarder miljarder gånger större och mer komplex än vi någonsin kunnat ana.

Naturlagarna fungerar väldigt annorlunda på kvantnivå som exempel. Det sägs att rummet och tiden expanderade vid big bang men skulle man inte kunna tänka sig att universum ingår i en större struktur som inte nödvändigtvis faller under samma naturlagar och därför kanske inte är beroende av tid och rum. Låter kanske väääldigt flummigt men man måste tillåta sig sväva ut ibland.
Tycker det är oändligt trångsynt att tro att det enda som existerar är det vi kan se och röra vid, alternativt enkelt mäta.

Och bara för att klargöra så tror jag inte för den sakens skull på något new age skräp. Tror allt teoretiskt sett går att föklara logiskt, men det kan vara så att det är för/oändligt komplicerat.


edit: Kul att se att andra tänker i ungefär samma banor.

Märklig tanke, men ändå lite kul att du funderar på sådant =)

Skulle det hända är det ju isf vi som utrotat oss själva. Datorn är ju ingen sak som huxflux kunde börja tänka själv, utan allt som skett med datorer (teknikens under) är det ju människan som skapat.