Några frågor angående korrekt skriven svenska

Håller på och skriver en bok och skulle vilja fråga några saker.

1. Varför kan han aldrig sitta jämte någon annan?, tänkte Fredriksson som hastigast.

Ska det vara ett kommatecken där, efter själva tanken? Word reagerar på det eftersom det blir ett frågetecken och ett kommatecken efter varandra. Men jag vill ändå skilja av det på något sätt.

2. Ska man någonsin använda ordet dom istället för dem?

3. ”I alla fall så gick vi dit och dansade och hade det trevligt. Jag blev ganska full och Maria skulle upp ganska tidigt dagen efter så vi gick hem lite tidigare. Vi var och åt på Rosa Pantern, ett kebabställe här i stan, innan vi skildes åt.”

Word reagerar på ordet stan och vill såklart att man ska använda staden. Men eftersom det är någon som talar, är det bättre att behålla talespråket eller ser det konstigt ut?

/ Skrivar rookie som är tacksam för lite hintar.

Detta är rimligtvis mer passande i Språk.

Litteratur ---> Språk

/mod

Nä, men du kan skriva så här i stället:

– Varför kan han aldrig sitta jämte någon annan? tänkte Fredriksson som hastigast.

eller

”Varför kan han aldrig sitta jämte någon annan”, tänkte Fredriksson som hastigast.

Näpperligern

Stan ser inte alls dumt ut, men staden känns krystat.

Det är klart du kan använda "dom" och "stan" om du är medveten om vad du gör. Detta blir en stilmarkör som markerar talspråk (du använder således "mer korrekt" svenska i beskrivningar etc.). På samma sätt, om man vet vad man gör, så kan man använda sig av satsradningar (etc.) för att "få upp tempot" i t.ex. replikskiften. Om du vill markera att du vet att det inte heter "stan", så kan du använda "sta´n" i repliker. Då bör du dock använda detta konsekvent och t.ex. skriva "nå´t" för "något".

Det bör också påpekas att man helst inte ska blanda dessa former i samma text. Välj en och kör på den hela tiden. Konsekvent, som ovanstående skrev, är nyckelordet. Så länge man är fullt medveten om att det finns skillnader mellan tal- och skriftspråk så kan man ta sig ganska stor "konstnärlig frihet" när man skriver dialog. Dom, sej, dej, dialekt osv. är helt acceptabelt i dialog, men skulle se skitfult ut i övrigt.

Om man i slutet av 1970-talet sitter och översätter från engelska till svenska, då kanske man översätter både "they" & "them" till »dom« och ger läsare på 2000-talet problem.

Informationsförlust var alltså ett rationellt skäl till att dom-reformen kom av sig medan du-reformen blev en succé.

Hur talspråkligt du vill skriva är det nog bara du själv som kan avgöra. Både stan och dom är vanliga talspråksnära skriftformer, men olika människor drar gränserna på olika ställen. Men jag tror att man kan säga att dom är något mindre accepterat än stan. I alla fall vet jag människor som accepterar båda, ingetdera eller bara stan, men ingen som accepterar bara dom.

Jag skulle säga att stan är något man går till, dvs. centrum. När man talar om staden syftar man på själva stadsstrukturen... Om ni förstår vart jag vill komma.

Så är det med stor säkerhet. De två stavelserna bildar en troké som ordet »bonde«. Dock bör man inte avstava »nya« och kanske inte heller »bonde«.

Genom en omdisposition kan trokén bli två halvor i en jamb i en blankvers:

Den nya tidens plåga heter stress,
så ge dig tid att sitta skriva blankt.

Det tror jag känns ganska rätt. Stan i den bemärkelsen behöver inte vara talspråkligt. Språkrådet rekommenderar t.ex. formen som en synonym till city (se http://www.spraknamnden.se/sprakladan/ShowSearch.aspx?id=id=53225;objekttyp=lan).

Stan med sällskap gick till stan. När de kommit fram bjöd Stan sitt sällskap runt stan. Det blev en blöt afton som sedermera ledde till att dom alla fick sin dom efter att, i berusat tillstånd, ha gjort åverkan på stans viktigaste kulturminne. Stan bestämde sig därefter att aldrig mer besöka stan och dom övriga för att aldrig mer besöka Stan.