Hur många är djupt nere i skiten?

Hur många av er är riktigt nere i drogträsket och lever som pundare?`
Berätta gärna hur du har det

Du, kom in i matchen. De som lever som pundare har för länge sedan sålt sin dator för att ha råd med sin beroende.

Tror du på fullt allvar att riktigt nerpundade har sinnesnärvaro/tid att sitta här på FB och skriva inlägg? Jag kan upplysa dig om att 90% av deras vakna tid går åt att fixa pengar till nästa fix, så ta och väx upp va?

+1

jag är rätt djupt nere i skiten. lånade en 50lapp av en polare för att mätta mitt beroende på kebabtallrik. nu måste han ha cigg, och han är arg på mig - och då har han ändå 3 cigg kvar.

Jag är det. Har gått från att skjuta ungefär en boll h (0,4-0,5g) per dag som jag slutade med för ett år sedan. De första sex månaderna tog jag subutex och ibland benso varannan helg. Sedan har jag fått grymt sug just efter xanor. Min sub-kran talade om att han numer får recept på 2mg-stavar. Även om han är snål (40 spänn styck får jag ge) men jag tyckte att det var okej att köpa en mindre mängd, t.ex 5st, om jag ändå var där för att köpa en subutex.

Sedan gick det skitsnabbt trots att jag bara tog subutex och xanor ibland, ungefär varannan vecka. Men benso gjorde att alla problem bara rann av och opioider gör samma sak så det blev en underbar blandning. Även om jag försöker hålla mig till enstaka gånger så räcker en sub två dagar om jag slösar och de fyra första stavarna går åt första kvällen. Morgonen därpå är jag överdrivet sugen på den sista staven, som ett barn på julaftonsmorgon. Man kliver upp klockan sju bara för att ha en anledning att ta sista staven. Så i dagsläget vet jag inte om jag har mer problem med benso eller opioider trots att jag inte tar dagligen och bara korta race.

Så jag tror att jag är i skiten pga mitt gamla missbruk som gjort mig mer sårbar för andra misbruk. Inte lika djup och hopplös skit som för t.ex två-tre år sedan, det är en skillnad på natt och dag. Men jag hatar att vara ren, det känns som att nerverna är på helspänn även om jag inte anser mig vara bensotorsk. Jag tar låga och framförallt korta doser. Känslan av att vara mjuk och skön bänkade sig dock i en av hjärnans vinklar och vrår. Så trots att t.ex min handläggare på öppna narkomanvården anser att jag gjort ett otroligt jobb som nått dit jag är idag. Och då har jag varit 100% ärlig om varje drogintag. Jag kallar det inte ens återfall längre då jag vet att jag är osäker på om jag vill vara helt ren och man blir inte ren om man är osäker. Då är det bättre att vänta ut det och se var man hamnar helt enkelt.

Så kort och gott så är jag rätt djupt nere i skiten. Det är ju inte så att jag jobbar och får in en bra lön precis. Ironiskt nog så har jag aldrig skjutit så mycket horse som när jag jobbade som montör i bilindustrin på löpande band. Så om du upptäcker att du verkligen hatar ditt jobb men att du "måste" fortsätta jobba där för att få ihop till dina droger.. Då är inte din arbetsplats så bra miljö för dig. Antingen för tråkigt och meningslöst eller tråkigt och fysiskt men absolut inte psykiskt påverkande.

Min fd arbetsplats skulle kunna anställa apor istället och det lär man sig snabbt. Så för att stå ut med tristessen när väl stressen och adrenalinet lagt sig efter en månads träning så är det lätt gjort att fastna på ett jobb du hatar, är totalt beroende av inkomsten, tar all övertid du kan ta och ändå har din tolerans skjutit i höjden så mycket så man bränner ännu mer pengar. En ond cirkel. Undvik hjärndöda jobb, ni är lika fattiga efter att alla räkningar och andra viktiga utgifter (dvs dina droger) är betalade så är du lika fattig som om du hade gått på socialbidrag.

Det är en käftsmäll av rank och något man skäms över. Sedan går man vidare och inser att man i framtiden inte ska fastna på ett sådant jobb. Intalar man sig att man "bara ska jobba där till något bättre dyker upp" så vet man inte att såna jobb är utformade så man inte ska ha ORK att söka andra jobb. Framförallt inte om man jobbar 2-skift och ska hinna köpa droger före eller efter jobbet.

Kan skriva på hur långt som helst men det jag vet med säkerhet är att jag älskar nedåtdroger som opioider och benso. Mitt gamla heroinmissbruk gjorde att jag antagligen mådde 100ggr bättre än en genomsnittspatient på 2mg xanor. Så att jag i dagsläget inte vet om jag kommer börja med horse inom ett par månader (att intala sig följande leder alltid till det: "jamen jag tar ju ANNAT knark.. då kan jag likagärna ta min favoritdrog.")... Ja, det är inget bra tecken iaf.

Jodå.
Det finns gott om folk som är nere i skiten som skriver här.

Speciellt pundare, det vill säga amfetaminmissbrukare verkar gilla att skriva en del här av någon speciell anledning.

En dator idag är inte dyrt och ett ultimat tidsfördriv...

Är själv opiat/opioid-missbrukare och blandar in lite annat allt möjligt. Har missbrukat många olika substanser också men har inte hamnat i skiten mer än att jag har åkt in på psyket några gånger och haft svårt att betala för mina droger då jag är ung och pluggar.
Nere i skiten är jag väl dock inte.

Du väx upp och det räcker med en " " smiley.

OnT: Jag är själv ordentligt beroende av benzo och det ökar på när man fått smak på centralstimulantia.

MVH

Är inte nere i någon skit direkt känns det som. Har försökt se det som okej så länge det inte påverkar mina sociala relationer och att jag har råd med det jag gör. Har inga skulder och klarar alla mina sociala obligationer. Jag tar dock oftast i perioder och har inte alltid tillgång (då snackar vi piller i de flesta former, psykedelia och inte så utbrett stimulanter. Intresserad av det mesta dock.) Röker gör jag dagligen när jag har och det har aldrig hindrat mig. Studerar vanligtvis och har inte failat en tenta på flera år. Har varit stekt på jobbet (de korta omgångarna jag jobbat), rätt många gånger, det kanske kan ses som ett problem, men det berodde på att jag klarade jobbet ändå (de gav mig komplimanger att jag jobbade fort.) Sen är jag inte en person som vanligtvis skulle klara av 9-5. Ser det som ett livsmål att undvika det. Det är en effekt av droger kanske, men jag står för det.

Har väl en slags rastlöshet inom mig som stillas av utforskning. Knark är något jag på många sätt är beroende av eftersom det blivit en del av vem jag är, men jag tycker inte att det styr mitt liv. Ser det inte som att jag kommer knarka resten av mitt liv (förutom psykedelia och ev. gräs) men ser det inte heller som negativt att jag "experimenterar".

Bättre uppe i skiten än nere i skiten som legenden Rå-Roger brukar säga!

Felpost

Som jag nämnde tidigare, behöver man droger för att stå ut med sitt jobb så är man illa ute. Byt jobb eller förbered dig på ett elände då företagen bara ger en chans till rehab och det är på enbart deras idéer som beslut fattas, var du ska placeras på rehab, vilken sorts behandling osv. Nio gånger av tio har större företag kontrakt med det absolut dyraste (men billigst i drift) företaget i hela staden. Som narkoman kommer du vara ensam med ett gäng alkoholister. Mest troligt kommer hela behandlingen även prata enbart om alkohol. Ibland kommer de på att du är hemsk narkoman och då säger de "drogen" istället. Du kommer att se ner på alkisar och de ser ner på den hemska narkomanen.