Ralf Edström - fd. landslagshjälte, kommentator, "spelexpert" m.m.

Han skrev just på för GAIS, allsvenskan.
F.ö som redan nämnts lever han som kommentator och antar att han får in pengar för sitt jobb för handikappsidrotten.

Bor med sin fru och deras gemensamma son(som är fotbollstalang, spelar i GAIS). En till dotter med samma kvinna, och hon är eller har varit gymnast på hyfsat hög nivå. Minst ett äldre barn från ett tidigare förhållande.

2 äldre barn

Helvete vad jag börjar störa mig på att han hela jävla tiden ska uttala sig i media. Jag antar att varenda jävla sportjournalist och kvällstidningsjournalist har numret till honom så att de kan ringa när de vill ha ett uttalande om va fan som helst. Ralf öppnar givetvis käften på alla frågor dum som han är. Han är säkert lite småpackad också när de ringer honom.

Fy fan! Lås in Ralf i en källare och släng nyckeln.

http://www.expressen.se/gt/edstrom-jag-trodde-inte-jag-skulle-klara-det/

Vad är nu detta?
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article19671181.ab

Har han gått tillbaka till spriten på heltid?

Obegripligt varför någon skulle vilja smutskasta Ralf "Nickson" Edström. Han har varit en fantastisk fotbollsspelare, proffs i flera utländska klubbar, gjort massor av mål i landslaget (ofta i par med Roland Sandberg i anfallet) och vad jag vet aldrig gjort någon levande människa något illa, tvärtom.
Nu är han 61 och får inte längre kommentera fotboll i radion efter typ 30 år. So what? Allt har sin tid. Kudos till Edström!

Det funkar väl inte längre med äldre vita män som ska kommentera fotboll i radio och TV.

Det är nya tider nu. Yngre kvinnor ska det vara. Gärna med invandrarbakgrund.

En av svensk fotbolls största. Och ber man folk nämna en expertkommentator i fotboll på Radio och TV är det troligt att åtta av tio säger Ralf.

Han har all heder av sina karriärer.

Fast i just detta fall ersätts Edström av Håkan Mild. Dessutom tillkommer Magnus Muhrén och Jörgen Jönsson. Alltså tre vita män runt 40-strecket.

För sisådär 20-22 år sedan, när jag var en liten snorvalp, klev far och jag in på den lokala sportbutiken i en liten stad. Där stod Ralf i egen hög person och försökte sälja Mizuna-fotbollsskor.
Givetvis blev det ett par Mizuna-skor till mig. Ralf var ju fars idol.
Om skorna gjorde mig bättre, låter jag vara osagt.