Bli av med skuldkänslor?

När jag får en ångestattack så knäpper jag på TV'n, eller byter kanal så man kan fokusera tankarna på något annat. Ibland hjälper det även att sjunka djupare in i den tanke som ger en ångest och försöka analysera den kritiskt. Typ, är det befogat att jag efter så många år grämer mig över detta? Hur hemskt var det igentligen, hur upplevde igentligen de andra inblandade händelsen o.s.v.

Men ibland funkar inte det heller, vissa saker har jag lyckats bota själv men andra tankar är för ångestframkallade för att jag ska kunna analysera ännu.

Det du gjorde, låta katten slicka lite alltså när du var 13-15 år förstår jag personligen inte hur du kan ha ångest över. Det har väl nästan varenda tonåring gjort med sina husdjur...

Är det inget värre som ge dig ångest då? Typ att du blev påkommen eller nåt? Det skulle isåfall vara något jag kan tänka mig orsaka panikångestattacker senare i livet.

Just pinsamheter brukar vara de värsta att bota, men man lär försöka tänka att även de som kan ha sett vad man nu gjorde själva bara är människor och har säkert liknande upplevelse själva som de får ångest över. Sen är det inte alltid så att den händelse du upplever som pinsam ses på samma sätt av "den andre".

Jag skulle nog kunna skriva en hel roman om saker jag varit med om som ger eller gett mig panikångest. Så att låta katten slickat lite känns bara lite gulligt sett ur mitt perspektiv

Nu va det ju Hyland som fick sina genetalier slickade o han har nog ingen ångest inför detta.... Personen med ångest var en kattpullare... För den delen tror jag inte att nästan varenda tonåring låtit sitt husdjur slicka kön.

Ooops, sorry, läste lite slarvigt...

Ok, låt mig omformulera mig då, jag tror inte att det är ovanligt att människor har sex med sina husdjur. Framförallt i ung ålder. Bättre? :P

Nej, det kanske stämmer, vem vet hur många det är som går runt och bär på såna här saker? Det är nog vanligt att man är lite psykiskt instabil i den åldern kan jag tänka mig.

Det hade kunnat vara något mycket värre när jag tänker efter, som att mina föräldrar förgripit sig på mig eller nåt sånt, vilket de som tur är inte har.