Citat:
Ursprungligen postat av Eremiten
Instämmer. Man skall ta gott om tid på sig när man läser dem, helst inte sträckläsa dem. Det finns hur mycket som helst i dem som man kan filosofera över och snöa in på. Hade jag inte vetat bättre skulle jag ha trott att de var skrivna av en påtänd matematiker.
Det är en av de få ”barn”-böcker från 1800-talet som inte innehåller någon moralpredikan, vilket förmodligen var orsaken till den enorma succén.
Jag undrar vad alla moralpredikande tanter tyckte/tycker om de superba illustrationer som Arthur Rackham gjorde till den 1907. T.ex den där larven sitter på en svamp och röker vattenpipa.

Ja, de böckerna är helt underbara. Jag tog en kurs på Chalmers förra året, "Fiction for Engineers", som gick ut på att vi läste en skönlitterär bok och veckan efter diskuterade den. Den bästa kurs jag läst, och då fick vi läsa "Alice..." (och Coetzee, vilket var kul med tanke på Nobelpriset). En av mina favoritböcker. En påminnelse om att man alltid måste ha barnasinnet kvar
Men det bästa med dem tycker jag är att de har två sidor. Det går ju utmärkt att sträckläsa dem och bara njuta av Alices äventyr (The Mad Hatter's tea party är min favoritdel tror jag...the dormouse är underbar) eller att ta tid på sig och läsa noggrant. Det finns en VÄLDIGT bra pocketutgåva med fotnoter som förklarar väldigt mycket.
Jag är lite avundsjuk på Carrolll....